söndag 24 mars 2013

Fifty Shades, sist på bollen...

Långt, långt efter alla andra läste jag till sist Fifty Shades of Grey.
Det känns inte riktigt som att man behöver redogöra för vad den handlar om, det vet väl alla vid det här laget? Ok, en snabbis då:
Christian är extremt rik och framgångsrik, han träffar oskuldsfulla Ana när hon ska intervjua honom för universitetstidningen, tycke uppstår, det börjar dejta. Hon vill ha ett vanligt förhållande, han vill piska henne i sitt S/M-lekrum. De blir kära och försöker hitta en rimlig kompromiss.
Så.

Tja, jag vet inte vad man ska säga. Det är ingen märkvärdig bok. Det är en porr-romance (finns den genren?), och den är helt ok läsning. Den är ganska rolig och det finns en rätt kul kemi mellan huvudpersonerna (särskilt när de emailar varandra och blir skämtsamma). Språkligt är den inte så bra. Nån måste berätta för E L James att det finns andra ord än "deliciously". Seriöst. Nån måste göra det nu. Och det där tjatet om vad hennes "inner goddess" och "subconcious" gör? (Gudinnan är benägen att dansa hulahula i bastkjol, det undermedvetna gillar mest att kritisera saker och att hålla moralens fana högt). Boken är också helt sjukt lång med tanke på att det inte händer särskilt mycket. Jag lyssnade på den som ljudbok och det tog en halv evighet. När jag ger mig på del två och tre (nu måste jag ju veta hur det går...) kanske det blir i pappersform för att få upp tempot lite.


2 kommentarer:

  1. Jag kan bara hålla med dig! Tyvärr tycker jag att hela serien är för lång med tanke på dess innehåll.. Förstår inte riktigt vad det var som gjorde just den här boken så pass stor.

    SvaraRadera
  2. Du är inte alls sist- jag har inte läst den ännu heller. i och för sig är jag inte säker på att jag kommer att läsa alls..

    SvaraRadera