Alice är en framgångsrik Harvardprofessor som märker att hon börjar glömma saker. Hon som alltid har haft full koll kan plötsligt inte hitta orden när hon föreläser. En dag när hon är ute och springer sin vanliga runda blir hon plötsligt förvirrad: hon vet inte hur hon gör för att hitta hem.
Så småningom får hon diagnosen tidig Alzheimer. Hon är femtio år gammal och vet inte hur lång tid hon har kvar som sig själv.
Boken är skriven ur Alices perspektiv, och det är det som är den största behållningen med den. Familjen finns hela tiden där, men deras upplevelser är inte i fokus. Ibland tänker Alice på hur det känns för dem, men ibland vet hon inte riktigt vilka de är. Berättelsen är både otäck och sorglig, men den är inte deprimerande. Det känns rakt på, till största delen osentimentalt och sakligt, och det känns som ett värdigt sätt att skriva en bok med den här handlingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar