Tävlingstips!

Swedish Zombie lottar ut Frida Arwen Rosesunds "Att de i tid må väckas" från Mörkerdottirs förslag. Den ska enligt förlaget bjuda på "skräck, folktro och romantik i 40-talets Sverige", och det låter ju onekligen väldigt intressant!

HÄR hittar du tävlingen.

Flyg ollonborre, flyg!

Flyg ollonborre, flyg! av Christine Nöstlinger är en bok som jag har haft sen jag var liten men aldrig läst. Tänkte att det kan vara dags nu...
  
En liten flicka växer upp i Österrike under andra världskriget, och trots att alla säger att kriget snart är slut fortsätter bomberna att falla. Familjen får möjligheten att flytta till ett hus i ett glesbefolkat och därmed säkrare område, men livet där bjuder också på svårigheter. Det är en ständig kamp att hitta mat och det går inte att få tag i kläder som passar. En dag bankar det på dörren och det står ryssar utanför...

Boken är självbiografisk, och jag tycker att författaren har lyckats bra med att skildra världen ur ett barns ögon. Hon framställer inte sig själv i någon särskilt fördelaktig dagar, flickan är nyckfull, ibland egoistisk och... som barn är mest. Det är intressant att läsa om kriget ur ett perspektiv som inte handlar om förintelsen och om vad som hände efter krigsslutet.

62 dagar - Cilla Naumann

62 dagar är en en ungdomsbok som berättar en parallellhistoria till Springa med åror, berättad av en tonårsson till en av karaktärerna ur den andra boken. Krångligt? Lite.

Tom och hans familj tillbringar alltid somrarna i sommarhuset vid havet. I bondgården bredvid bor Lassemiss, sonen till Toms mammas barndomsbästis. Han är inte riktigt som andra, men har för det mesta fått vara med och leka och spela fotboll. En natt händer det något hemskt,och inget blir någonsin sig likt.
   Boken är väldigt lättläst, det känns som att den formatmässigt är skriven för tioåringar men med en handling anpassad för högstadiet och äldre. Det kanske är bra om den kan funka för läsovana tonåringar i och för sig.. Det är ingen rolig bok, tvärtom är den ganska hemsk nästan hela tiden. Jag hade lite svårt för Tom som faller för alla grupptryck och inte vågar prata med sin egen bror, och språket är ganska irriterande då det ska låta som att det är en tonåring som berättar och det ger en del ganska tillgjorda stycken.
   Jag är ju verkligen inte i rätt målgrupp för 62 dagar, och jag tyckte heller inte så mycket om den. Men för en tolvåring som inte läser jättebra ännu och som vill ha en spännande och realistisk bok så tror jag nog att den kan fungera bra.

Det heligaste

Lachlan Harriots fru är fängelsepsykolog och anklagad för att ha mördat en seriemördare som gått i terapi hos henne. Lachlan är övertygad om sin frus oskuld och börjar gå igenom hennes papper för att finna bevis för den. Det han hittar är dock inte vad han väntade sig.

Det heligaste är en rätt okej bok, men huvudpersonen känns väldigt osympatisk, vilket gör det lite svårt att uppskatta boken. Han grottar ned sig mer och mer i sin frus handlingar, vilket i sig inte är så svårt att förstå, men inte jätteintressant att följa. Det är i alla fall ett lite annorlunda perspektiv för en deckare och det är ju kul.

Among others: Ja, den var magisk!

Among others är en sån där bok som man sugs rakt in i, sådär så att man blir förvirrad när man tittar upp och kommer på att man faktiskt är någon helt annanstans än bredvid huvudpersonen.
 
Det är sent 70-tal i England. Morwenna, född och uppväxt i Wales, har förlorat sin tvillingsyster, skadat sitt ben allvarligt och rymt från sin mamma (som hon hävdar är en häxa). Socialen placerar henne hos hennes far, en man som hon inte har träffat sedan han lämnade familjen när tvillingflickorna var bebisar. Nu bor han tillsammans med sina dominanta systrar i England, och låter dem styra allt. Systrarna vill bli av med Morwenna - det är iallafall så hon tolkar det faktum att hon skickas iväg för att bo på en anrik internatskola. På skolan kretsar allt kring sport, och Morwenna som en gång sprang snabbast av alla kan nu knappt ta sig uppför en trappa med sitt värkande ben. Hon passar inte in bland de välbärgade engelska flickorna, och tillbringar timme efter timme böjd över olika SF-romaner. Ute i skogen finns feer om man vet var man ska titta, men de likar inte riktigt de feer som hon lekt med som barn och är inte till någon hjälp.
 
Among others är en coming-of-age-historia från ett outsiderperspektiv, med en magisk touch. (Snygg svensk mening där...) Jag tyckte mycket om Morwenna, även om hennes bakgrund avslöjas långsamt och fragmentariskt lär man känna henne snabbt eftersom boken är skriven i dagboksform och hon inte snålar på analyser av allt omkring henne. Jag älskar den här typen av romaner, där realism och magi vävs ihop så att man inte riktigt vet vad som är verkligt och inte. (Som bonus får den science fiction- och fantasyintresserade enormt många boktips eftersom allt som Morwenna läser redovisas noggrant).

Tre Kärlekar - kanske det bästa SVT gjort

Jag älskar SVT's Öppna arkiv. Det är helt fantastiskt att få tillgång till så många bra tvprogram, och tänk allt som inte lagts ut än! En sån skatt att få rota runt i helt gratis.

Det bästa på Öppet arkiv nu, kanske det bästa som SVT gjort över huvud taget är Tre Kärlekar från 1989. Jättebra manus, fantastiska skådespelare, vackra miljöer... och härlig sommarstämning i de första 6-7 avsnitten så det passar extra bra att kolla på nu.

Hästboksnostalgi

Hittade en gammal hästbok i en av mina lådor med sparade böcker hemma hos mamma: Vår ponny Twiggy, av Gunilla Wolde.
Det var med en viss hästtjejsnostalgi som jag läste om vedermödorna i stallet, triskande hästar, veterinärbesök och jaktritter, men eftersom det är en sann historia om en ponnyfamilj och deras medryttare så består den av olika anektdoter snarare än en dramatiskt uppbyggd berättelse. Det är lite mysigt, men också lite tjatigt. Jag undrar vad stalltjejerna som beskrivs egentligen tyckte, det är förmodligen ganska rakt och sant berättat men verkligen inte särskilt smickrande alla gånger.
Man ska nog ha eller ha haft någon närmare relation med hästar för att uppskatta boken. Jag tyckte den var ok tidsfördriv men inte mer än så.

Den lilla bloggsabotören...

Det var lättare att läsa böcker än att blogga om dem under vistelsen på landet. Bland annat för att vissa somnade mitt i tangentbordet...

Stjärnfall

Stjärnfall av Robin Pilcher utspelar sig under Edinburghfestivalen och har väldigt många huvudpersoner och handlingar. De olika personerna vävs ihop till tre-fyra huvudspår när deras vägar korsas.

Tyvärr är det här en ganska tråkig bok. Alla karaktärer blir mest representanter för något och får inget större djup. Som läsare blir man inte särskilt engagerad i personerna eller vad som händer och vid ett par tillfällen blir jag mest irriterad och vill lägga ifrån mig boken. Man får inte ens någon vidare känsla för Edinburgh, som ändå ska vara en väldigt vacker stad.

För evigt dömd

Wendy Tynes är reporter och jobbar med att avslöja pedofiler. När en av de avslöjade männen frikänns får hon sparken. Hon fortsätter luska i pedofilfallet, för att få tillbaka anseendet och jobbet, men det tar snart en helt annan riktning än hon tänkt sig.

För evigt dömd av Harlan Coben är en bra deckare som framförallt fokuserar på människorna till brottsoffren, samt de anhöriga till en misstänkt pedofil. Och eftersom huvudpersonen är journalist blir det inte så mycket polisarbete, vilket är en skön avkoppling. Som vanligt har dock fallet rötter in i det förflutna. Skulle det inte vara ganska skönt med en deckare där någon blir mördad för någon som hände förra veckan?

Norrtullsligan - Elin Wägner

 

"-Ja, men tror ni då, att jag får den jag vill ha? frågade Baby alldeles som om de skulle kunnat se in i notarien och framtiden.
-Nej, Baby, sade jag, man får aldrig den man vill ha, men man kan möjligen få den en annan vill ha, och det är lika bra, nästan bättre".

Elin Wägners Norrtullsligan kom ut 1908, men den är fortfarande rapp, rolig och intressant att läsa.
Ligan består av fyra kontorsflickor som hyr två rum ihop på Norrtullsgatan i Stockholm. Livet är en kamp. De är fattiga, har usla arbetsvillkor, närgångna chefer och fästmän som sviker, men de har iallafall varandra och ibland pengar över till en öl till smörgåsen.
Boken är bara 121 sidor lång, men man hinner ändå följa tjejerna under ett helt år utan att det känns för kortfattat. Den är fullproppad av smarta och roliga citat som man vill spara, och dialogerna är fulla av humor. Jag tyckte jättemycket om den, och skulle gärna ge den i present till ungefär alla jag känner.

Något besviken på Den oändliga historien

Jag har länge tänkt läsa Michael Endes Den oändliga historien men sparat det till nåt "bra tillfälle". Nu när jag skulle tillbringa en del av semestern i skärgården kändes det som en bra idé med en mysig saga och jag lånade hem ett slitet exemplar från biblioteket.
   Tyvärr måste jag säga att jag blev besviken. Jag hade väl för höga förväntningar efter att ha sett filmerna (för många år sen) och efter att ha läst Momo eller Kampen om tiden säkert tio gånger och älskat den lika mycket varje gång.
   Den oändliga historien började ganska bra. Den mobbade pojken Bastian stjäl en väldigt spännande bok från en antikvariat och dras så småningom själv in i handlingen. Några kapitel in börjar det bli rörigt. Fantasivärlden som boken handlar om innehåller oändligt många länder, folk och djur. Alla presenteras kort, och försvinner lika snabbt igen. Halvvägs in i boken finns det ett rimligt slut. Men, eftersom den är oändlig så fortsätter det hela ett varv till och här hade jag verkligen tröttnat. Bastian blir enormt osympatisk, fler och fler märkliga varelser dyker upp och försvinner... Till slut tog det äntligen slut.
   Jag är ändå glad att jag läste den, för jag har tänkt på att göra det då och då sedan jag gick i mellanstadiet så det är ju skönt att äntligen få stryka den från läslistan.

Den vita frun - Frida Skybäck

Året är 1784. Den föräldralösa Maria förtjänar sitt uppehälle som sällskapsdam till den förnäma Juliana Bielke. Juliana har en opassande relation till en fattig konstnär, och för att få ordning på henne tar hennes mor Dorotea med sig Juliana och Maria på en längre visit till slottet Borgeby. Där finns tre unga söner, och förhoppningsvis ska någon av dem falla för den vackra Juliana och be om hennes hand.
   Snart står det klart att familjen på Borgeby har hemligheter. De unga männen är charmanta och stiliga och Juliana njuter av deras uppmärksamhet. Maria däremot trivs inte särskilt bra på slottet. Dels känner hon sig allt mer utanför i umgänget, och dels verkar något övernaturligt smyga sig närmare. Det ryktas om den vita frun som hemsöker gården, kan det vara hon som lämnar meddelanden i Marias rum?
   Boken är en ganska lättsam historia som passade utmärkt att läsa på en solig brygga under semestern. Det märks att författaren (som är historialärare) har gjort en grundlig research, och man får veta mycket om hur det var att leva på 1700-talet. Jag trodde att boken skulle fokusera mer på kärleksrelationer, och blev positivt överraskad över att så var det inte alls. Visst finns det inslag av romance, men främst fokuseras det på Marias utanförskap och släktmysteriet på Borgeby slott. Jag kommer absolut leta upp Frida Skybäcks första bok, Charlotte Hassel, när jag kommer tillbaka till stan och biblioteket.

I grunden utan skuld

Eftersom jag inte är lika intresserad av deckare som jag var tidigare har jag helt missat att läsa Sandhamnsdeckarna av Viveca Sten. Nu när jag läst en tycker jag att det är synd att jag inte gjort det tidigare. Å andra sidan vill jag gärna läsa en till innan jag är säker på att jag gillar dem, vissa deckare är tråkiga upprepningar av samma koncept.

I likhet med Läckbergs deckare utspelas denna på en skärgårdsö och händelserna i nutid är tätt sammankopplade med historiska händelser och släktfejder. Och i likhet med Läckberg är de historiska delarna de bästa. Förmodligen borde jag sluta helt med deckare och bara läsa historiska romaner istället.

Historien är spännande och huvudpersonerna är ganska intressanta. Det är lagom många att misstänka och upplösningen är inte irriterande eller ologisk. Nutidsdelen av historien utspelar sig under mörkaste vintern, vilket gör att ön är rätt glesbefolkad. Intressant nog får jag rätt mycket sommarvibbar av boken, förmodligen en blandning av att delar av den historiska berättelsen utspelar sig på sommaren och att jag som inbiten stadsbo mest förknippar skärgården med sommar.

Springa med åror - Cilla Naumann

Monika växer upp på en bondgård vid havet. Varje sommar kommer Johanna, doktorns dotter, som sommargäst och Monikas värld blir plötsligt i färgfilm. Tillsammans med Johanna blir somrarna magiska äventyr, men Monika är alltid den underlägsna: den som luktar konstigt och som inte förstår sig på världen bortom hagen. Allteftersom åren går blir flickornas relation svårare att balansera. Räcker det de har gemensamt, eller är olikheterna större?
   Jag tyckte att boken var ganska otäck. Den har en ångestladdad ton, underläget, den ständiga känslan av att inte räcka till, inte duga, skammen. Samtidigt är den fin, jag gillar särskilt skildringen av Monikas pappa Jan.
   Det finns en ungdomsroman, 62 dagar, som delvis går parallellt med Springa med åror och som berättas från den vuxna Johannas tonårssons perspektiv. Intressant upplägg, det ska bli kul att läsa den när jag kommer hem till stan igen.

Paris Cherie: sådär säger folk, alltså - Ida Pyk

Alva är sjutton år och har blivit upptäckt av en modellagentur. Hon ska tillbringa sommaren i Paris som modell, och hon är väldigt nöjd med att få slippa ifrån Stockholm och sin mamma och hennes nya pojkvän, och sin alkoholiserade pappa.
   I Paris delar hon lägenhet med en ängslig femtonåring från Australien som bara längtar hem. Alva längtar absolut inte hem, hon älskar att vara i Paris. Där finns den mörklockiga Sébastien som ibland inte svarar i telefonen fast man ringer och ringer tills man nästan inte står ut, och där finns den vilda, rödhåriga Olga som går på alla de rätta festerna och som inte är rädd för någonting.
   Det här var en snabbläst liten bok som man snabbt kommer in i, med en sympatisk och engagerande huvudperson.

Under the dome - en riktig tegelsten

Jag har haft Stephen Kings Under the dome i bokhyllan en längre tid men inte riktigt orkat läsa den. Mest för att den är så väldigt tjock. Man bär ju helst inte med sig en bok på nästan tusen sidor i handväskan... I juni plockade jag äntligen upp den, och det tog en väldig tid att komma igenom tegelstenen. Men det var det värt (som väntat).
   Handlingen är, om än mystisk, ganska okomplicerad. Den lilla staden Chester's Mill drabbas en morgon av ett konstigt fenomen: en osynligt kupol som följer stadsgränsen exakt isolerar innevånarna från omvärlden. Kupolen verkar vara ogenomtränglig, och ingen förstår vad den består av eller när den kommer försvinna igen. Om den nu kommer försvinna...
   I staden sprider sig oron. Irakveteranen Dale Barbara som precis var på väg att lämna stan utses av militären utanför kupolen till ledare, men han motarbetas av politikern Big Jim Rennie som inte vill ha någon som helst konkurrens om makten. Poliskåren går snart inte att lita på, det saknas riktiga läkare och någon har stulit större delen av kommunens propan som verkligen hade behövts för att driva generatorerna när elen slagits ut. Det är bäddat för konflikter, galenskap och korruption, och det blir en ojämn kamp för de goda.
   Det blir aldrig tråkigt trots att boken är så väldigt lång. Jag gillar hur spänningen i den avskilda ensamma staden byggs upp, men tycker att karaktärerna (om än väl beskrivna) ibland blir lite för mycket karikatyrer. Fler av de "onda" är så otroligt genomonda att man börjar önska att de kunde få något försonande, mänskligt drag. Det är spännande med den mystiska kupolen och konsekvenserna av den (vad händer till exempel när den blivit smutsig av avgaser och pollen och solen får allt svårare att tränga igenom?) men det riktigt intressanta är relationerna och konflikterna mellan människorna som är fångade under den.

Caster chronicles - Färdig!

Tills sist tog jag mig igenom hela Caster chronicles-serien. Det känns tyvärr lite som om det hade räckt med en bok, efter ett tag går storyn lite på tomgång. Jag vet inte om jag gillade slutet eller inte, men blev åtminstone väldigt överraskad och det är ju inte alltid man blir det.
   Jag lyssnade på hela serien som ljudbok, och det var en bra inläsning om än otroligt långsam. Faktum är att jag blev så otålig att jag satte mobilen på dubbla uppspelningshastigheten... Det funkade väldigt bra faktiskt, förutom att den magiska sången som dyker upp ibland lät lite märklig när den blev uppspeedad.

Good omens

Apokalypsen närmar sig med stormsteg. Det vet alla som har läst häxan Agnes Nutters profetsior, nedskrivna på 1600-talet strax innan hon exploderade. Ängeln Aziraphale och demonen Crowley har levt bland människorna länge och faktiskt kommit att trivas med världen som den ser ut. Det finns ju så mycket trevligt! Snabba bilar, gamla böcker och nu när man har tagit sig förbi den urtråkiga medeltiden är det väl bara att köra ett tag till? De bestämmer sig för att stoppa undergången, trots att antikrist oundvikligen kommer att dyka upp och apokalypsens fyra riddare kommer att rulla in på motorcyklar. Häxor, häxjägare, demoner och änglar - plus ett gäng kaxiga människorbarn - blandas in i kampen mellan krafterna som kräver the end of the world as we know it och de som försöker stoppa processen.

   Det är en väldigt rolig bok. Rolig på ungefär samma sätt som Liftarens guide till galaxen är rolig. Det kryllar av fyndigheter och referenser, dialogerna är snabba och kul. Ibland blir det lite för kul och det hela känns lite för tillkämpat skojigt. I det stora hela är det dock en härlig läsupplevelse. Jag lyssnade på den som ljudbok, och jag är inte säker på att det är den bästa formen att uppleva den här boken i. Det är lite för rörigt för att jag ska hänga med i lyssnandet, jag får lite svårt att koncentrera mig på alla olika personer och deras infallsvinklar.

Semester!!

Oj vad jag har försummat bloggen den senaste tiden. Skyller på "mycket på jobbet" i kombination med "läste väldigt tjock bok" det vill säga: hade fullt upp!
Nu är det äntligen semester (fem veckor!!!! :) :) ) och förhoppningsvis blir det fart på bloggande och läsande igen. För närvarande sitter jag på en veranda i Roslagen och undrar om mina fyra medtagna böcker verkligen kommer räcka en hel vecka. Jag misstänker att svaret är nej, då en av dem är utläst redan efter en dag...