Efter att han publicerat sin första roman får Jonas mail från sin fars barndomsvän Kadir, som föreslår att hans nästa roman ska handla om fadern. Jonas accepterar något motvilligt idén och börjar sammanställa historien utifrån Kadirs och sina egna hågkomster. Vissa saker har de dock ganska olika uppfattning om.
Fadern växer upp i Tunisien och drömmer om att bli fotograf. Han träffar Pernilla och flyttar till Sverige, där de snart får sin första son. Livet i Sverige är ganska bra under tidigt åttiotal. Fadern har svårt att lyckas som fotograf men är full av hopp, familjen har det knapert men ändå ganska bra. När åttiotal övergår i nittiotal blir dock samhällsklimatet hårdare och rasismen ökar. Fadern vill att Jonas ska umgås med vita, tennisspelande östermalmsbarn, men Jonas vill hänga med sina förortskompisar. Slitningarna i familjen ökar och så småningom ger sig fadern iväg.
Boken är en fin skildring av en uppväxt under åttio- och nittiotalen och en pappa som försöker men inte riktigt lyckas. Språket växlar mellan Kadirs och Jonas delar, där den förstnämnde har ett extremt utbroderat språk och den senare växlar mellan ett mer vanligt språk och en "blattesvenska". Under läsningen växlade jag mellan att uppskatta Kadirs användning av synonymer som nästan men inte riktigt betyder samma sak (typexempel: levitera från stolen istället för resa sig) och att verkligen irritera mig. I slutändan vann dock uppskattningen, jag tyckte att det här är en väldigt bra bok med intressanta karaktärer, bra språk och en gripande historia.
Denna och även Ett öga rött har min dotter i sin bokhylla. Har så länge tänkt läsa dem.
SvaraRaderaDet är svårt det där när böckerna blir hyllvärmare, men den här är värd att ta tag i.
SvaraRadera