Skruvat, spöklikt, spännande: ÄNTLIGEN en bra novellsamling.



 

Jag brukar inte gilla att läsa noveller, men ändå har jag en tendens att ivrigt kasta mig över novellsamlingar som lockar med spök/skräckhistorier, sago-retellings, och annat som känns "spännande". Och så läser jag. Och så blir jag besviken. Det är aldrig så bra som jag ville att det skulle vara. Det är inte så att jag brukar HATA novellsamlingarna, men jag brukar verkligen itne älska dem. De brukar vara... okej. Med dragning åt "inte så bra".

Men, som de säger i reklamfilmen: PLÖTSLIGT HÄNDER DET!

Jag hittade en GANSKA BRA novellsamling: Slasher girls and monster boys (samlade av April Genevieve Tucholke). Berättelserna är skrivna av YA-författar, bl a Carrie Ryan och Marie Lu, och de är alla inspirerade av en film eller en saga. Det är för en gångs skull riktigt creepy, välskrivet och spännande. Känslan är väl kanske lite åt Kelly Link-hållet. Det är skruvat, brutalt, mystiskt, roligt och fullt av coola tjejer.

Jag skulle kanske inte säga att jag älskade den, men jag gillade iallafall alla texter utom en i den och det är ett superbetyg för mig vad gäller novellsamlingar.

 

Mina favorithistorier ur boken: 

In the forest dark and deep av Carrie Ryan. Inspirerad av Alice i underlandet och kreativt och oväntat utförd. Det kanske inte är en jättebra idé att ha teparty i skogen...

Hide and seek av Megan Shepherd. Bokstavligt talat en kurragömmalek med döden.

Stitches av A.G Howard. En pappa gör en obehaglig deal för att rädda sin familj. Lite äcklig, men snyggt och stillsamt berättad saga.

 

Sen har vi ett riktigt bottennapp i Danielle Paiges The dark, scary parts and all men med tanke på att man får 15 riktigt bra noveller och en ganska lam så gör det liksom ingenting att jag inte gillade just den här.

 

30 år sedan Tjernobyl

Idag är det 30 år sedan kärnkraftverket i Tjernobyl började brinna och radioaktiviteten spreds över världen. Och jag hade nog knappt tänkt på det om jag inte läst Svetlana Aleksijevitjs Bön för Tjernobyl under vintern och våren. Jag är för ung för att komma ihåg det och vet bara sådant jag sett och hört (P3 Dokumentär är bra för att få reda på vad som hände). Min uppfattning av det hela var ungefär "fruktansvärd olycka - folk evakueras - ingen kan bo i området runt - nu börjar allt bli som vanligt igen". Så himla fel jag hade.

I Bön för Tjernobyl kommer människor till tals och berättar om sina upplevelser under och efter katastrofen. Det är framförallt vitryssar som berättar, då vinden blåste mot norr och gjorde Vitryssland till det mest drabbade landet. Det är otroligt drabbande att läsa. Så många människor som var tvungna att lämna allt de ägde och flytta ifrån de marker där de bott sedan generationer. Alla som mer eller mindre frivilligt hjälpte till med att släcka branden och sanera markerna, hur de utsattes för enorma stråldoser utan att ha skyddskläder. Och så alla barn som levt med döden sedan de var små.

Boken är även en skildring av hur det sovjetiska tänkandet fungerade. För att inte orsaka panik gick man inte ut med information; att dela ut jod som skydd troddes kunna skapa upplopp. Soldater kommenderades ut för att hjälpa till och hyllades som hjältar, men många blev svårt strålskadade. Till att börja med ville myndigheterna inte ens erkänna att något hänt, men när det upptäcktes av Västeuropa hade de inte så mycket till val. Mest skrämmande är beskrivningarna av hur strålskadad mat och varor "försvann" från den förbjudna zonen och sorgligast är berättelserna om de som vägrade flytta eller flyttade tillbaka och nu lever ensamma i öde byar.

Aleksijevitj låter människorna komma till tals utan att lägga in sina egna ord. Det blir en mäktig berättelse och jag tycker hon är väl värd Nobelpriset. Det är dock tungt att läsa boken och jag har behövt sprida ut det under en längre tid. Den handlar inte om vad som hände, utan om hur människorna hanterade det.

Här finns en intressant artikel i DN.

Läsrapport Mars, Jenny

Det är inte klokt vad jag ligger efter med bloggandet... Jag kan delvis skylla på att jag planerar ett bröllop och att våren är den stressigaste tiden för konsulter i byggbranschen, men det beror nog även lite på allmän tankspriddhet. Hur som helst, jag ska försöka komma igång med att skriva här mer regelbundet.

Såhär såg det ut på läsfronten i mars, och jag har bara bloggat om hälften än så länge.. Oops.


#17 Mylingen, Pax 3 - Åsa Larsson, Ingela Korsell

#18 Bjäran, Pax 4 - Åsa Larsson, Ingela Korsell

# 19 Rävsång - Christin Ljungqvist

# 20 Slasher girls and monster boys - April Genevieve Tucholke

# 21 The accident season - Moira Fowley-Doyle

# 22 Britt-Marie var här - Fredrik Backman


Bäst i mars var tveklöst Slasher girls and monster boys. ÄNTLIGEN en novellsamling som var precis i min stil.

Spökångest och gnäll

Man vet att man bloggar för sällan när det sparade fotot visar påskpynt flera veckor efter påsk...
Aja. Strax innan påsk läste jag alltså Rävsång av Christina Ljungqvist.

Finn har precis kommit hem från en lång, ensam resa genom Asien. Han drog utan att berätta för någon, och de flesta hemma i Göteborg trodde att han var död. Det är inte så lätt att återgå till nån slags vardag när både familj och vänner har svårt att komma över chocken han utsatte dem för, och inget blir lättare av att hans bortgångne far verkar ha svårt att lämna familjen ifred.
Precis som i Christin Ljungqvists tidigare böcker Kaninhjärta och Fågelbarn bjuder Rävsång på en tät och mystisk stämning där det övernaturliga till ganska stor utsträckning får gömma sig i skuggorna. Till skillnad från Kaninhjärta och Fågelbarn tyckte jag dock inte alls särskilt mycket om den här boken. Mest har det att göra med Finn, som är en ganska odräglig typ. Så gnällig och självcentrerad! Det blir ganska snabbt uppenbart att Hanna från de tidigare böckerna bor granne med honom, och jag läste vidare i ständigt hopp om att hon snart skulle få ta plats i handlingen med det hände först på slutet och då helt kort. Spökerierna är ganska vagt beskrivna, man vet inte riktigt om man ska tro att det finns ett spöke eller om det familjens samlade ångest som är problemet, och det är ju en intressant tanke kanske, men jag hade helt klart föredragit lite läskigare spökinslag.
Det var ingen favorit, detta.

Kvinnan som stal mitt liv

Stella Sweeney drabbas av en ovanlig sjukdom och hela hennes liv förändras. Hennes erfarenheter leder till nya upplevelser och en ny karriär, men allt är inte så lätt som det verkar i början. Stella känns som en väldigt sympatisk kvinna och hela boken andas optimism. 

Marian Keyes verkar inte vara särskilt förtjust i bokbranschen (eller så är hon orolig för konkurrens...). I både Kvinnan som stal mitt liv och Å andra sidan framstår branschen som brutal och med lismande, kappvändande människor. Men alla andra människor skildrar hon väldigt bra och även om jag inte tycker att hon kommer upp i samma höjder som de tidigaste böckerna tycker jag väldigt mycket om även de senare. Kvinnan som stal mitt liv är min favorit av de senare. Jag blev glad av att läsa den.

Don Quijote

Jag har varit i Madrid på studieresa med jobbet. Fantastiskt trevlig stad, god mat och stora intressanta parker. Och så denna staty av don Quijote och Sancho Pancha, vilket är det näst mest litteraturrelaterade jag gjorde på resan.

Läst i mars - Anna

Mars var en bra läsmånad och tydligen har jag hunnit blogga om de flesta böckerna också, Sex böcker hann jag med, 15 har jag läst totalt i år. Känns väldigt bra att vara igång ordentligt med läsandet igen. Bästa böckerna denna månad var En bön för de stulna och Blacksad.

Blindsighted - Karin Slaughter

En bön för de stulna - Jennifer Clement

Vyssan lull - Carin Gerhardsen

Evig eld - Jonas Moström

Bekännelsen - John Grisham

Blacksad - Juan Díaz Canales & Juanjo Guarnido

Det är något som inte stämmer

Alla som läst Martina Haags bok Det är något som inte stämmer tycks älska den. Så även jag.

Jag har läst det mesta, kanske allt, i romanväg som getts ut av Haag, och inte riktigt gillat något av det. Jag har ju tidigare skrivit om hur svårt jag har för böcker som känns för medvetet roliga, eftersom jag tycker att det blir ansträngt och klämkäckt - och även om böckerna haft sina bättre partier så har sammanfattningen alltid blivit "lite för 'KUL'".
Det är nåt som inte stämmer är inte kul, den är hemsk. Hemsk och sorglig och totalt jävla hjärtskärande. Många har klagat på scenerna från fjällstationen, men jag har inget emot dem. Det känns som att man måste unna bokens Petra lite distans och klar luft. Jag blev lite överraskad över att boken var så kort, och för min del hade den gärna fått vara längre. Jag hade velat läsa mer om livet hemma, men å andra sidan kanske den hade blivit outhärdligt tung om den innehållit en enda sida till.

Pax i mobilen

Jag bestämde mig för att testa att läsa böcker i mobilen - det är ju jättelätt att låna och ladda ner helt gratis från biblioteken. Testobjektet blev Pax-böckerna (som det är lång, lång kö till - stans alla elvaåringar vill ju läsa dem). Eftersom jag hade hört att böckerna var illustrerade kändes det lite trist att lyssna på ljudbok, så e-bok blev ju perfekt.
Det fungerade alldeles utmärkt att läsa på iphoneskärm, enda nackdelen var väl att det blev lite väl svårt att sluta läsa eftersom man kan ha "boken" i handen hela tiden. Jag gick och läste på väg till bussen, och ur trafiksäkerhetssynpunkt är det ju jättedåligt. Högt betyg till e-böcker i telefonen alltså!
Jag plöjde snabbt igenom de fyra första böckerna i serien, de är både korta och lättlästa så det gick snabbt. För mig var tempot i handlingen lite för hetsigt, jag hade gärna läst dubbelt så långa böcker med mer kringhistoria. Men, nu är ju jag verkligen inte målgruppen denna gång, och den totala avsaknaden av långsamma bitar är säkert jättebra när det gäller att locka yngre , kanske läsovana eller bokskeptiska läsare. Kul, och ibland riktigt läskiga böcker med snygga illustrationer.

Färjan

Nu var det ganska länge sen jag läste Färjan av Mats Strandberg, men bättre sent än aldrig! För att fatta mig kort: detta gillade jag! Svensk skräck blir oftast fånig och gör mig besviken, men Färjan höll en genomgående hög kvalitet med fina och trovärdiga karaktärer som faktiskt kändes som verkliga människor. Jag är egentligen inget fan av den här typen av slasher-skräck, jag blir liksom inte skrämd av det, men det kan vara kul att läsa ändå. Det blir väldigt spännande att se hur filmversionen blir!

Evig eld

En läkare blir mördad på vägen hem från sjukhuset. Det finns många misstänkta med både motiv och möjlighet och polisen har inte mycket att gå på. Samtidigt går en mordbrännare lös i staden. Evig eld av Jonas Moström är en hygglig deckare. Intrigen är intressant och karaktärerna är okej. Huvudpolisen är lite irriterande, men har åtminstone personlighet. Jag tycker bättre om Moström än om Gerhardsen.