tisdag 26 april 2016

30 år sedan Tjernobyl

Idag är det 30 år sedan kärnkraftverket i Tjernobyl började brinna och radioaktiviteten spreds över världen. Och jag hade nog knappt tänkt på det om jag inte läst Svetlana Aleksijevitjs Bön för Tjernobyl under vintern och våren. Jag är för ung för att komma ihåg det och vet bara sådant jag sett och hört (P3 Dokumentär är bra för att få reda på vad som hände). Min uppfattning av det hela var ungefär "fruktansvärd olycka - folk evakueras - ingen kan bo i området runt - nu börjar allt bli som vanligt igen". Så himla fel jag hade.

I Bön för Tjernobyl kommer människor till tals och berättar om sina upplevelser under och efter katastrofen. Det är framförallt vitryssar som berättar, då vinden blåste mot norr och gjorde Vitryssland till det mest drabbade landet. Det är otroligt drabbande att läsa. Så många människor som var tvungna att lämna allt de ägde och flytta ifrån de marker där de bott sedan generationer. Alla som mer eller mindre frivilligt hjälpte till med att släcka branden och sanera markerna, hur de utsattes för enorma stråldoser utan att ha skyddskläder. Och så alla barn som levt med döden sedan de var små.

Boken är även en skildring av hur det sovjetiska tänkandet fungerade. För att inte orsaka panik gick man inte ut med information; att dela ut jod som skydd troddes kunna skapa upplopp. Soldater kommenderades ut för att hjälpa till och hyllades som hjältar, men många blev svårt strålskadade. Till att börja med ville myndigheterna inte ens erkänna att något hänt, men när det upptäcktes av Västeuropa hade de inte så mycket till val. Mest skrämmande är beskrivningarna av hur strålskadad mat och varor "försvann" från den förbjudna zonen och sorgligast är berättelserna om de som vägrade flytta eller flyttade tillbaka och nu lever ensamma i öde byar.

Aleksijevitj låter människorna komma till tals utan att lägga in sina egna ord. Det blir en mäktig berättelse och jag tycker hon är väl värd Nobelpriset. Det är dock tungt att läsa boken och jag har behövt sprida ut det under en längre tid. Den handlar inte om vad som hände, utan om hur människorna hanterade det.

Här finns en intressant artikel i DN.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar