Mitt i vårterminen på sista året på gymnasiet dör Kims bästa vän Moa i en bilolycka. Kanske har hon kört ihjäl sig. Kim vet inte hur hon ska kunna hantera förlusten. Hon klarar inte ens av att gå till kyrkogården på dagen utan hänger där på nätterna. Att inte veta vad som hände Moa blir allt jobbigare, och Kim börjar leta efter en dagbok som hon vet sak ligga gömd nånstans. Steg för steg blir hon tvungen att acceptera och gå vidare.
Jag vet inte varför, men Kim berör mig inte särskilt mycket. Jag tycker inte att karaktärerna riktigt kommer till liv och att boken känns lite platt. Jag hade väntat mig att känna mer för en bok med det här ämnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar