Som jag skrev för ett par inlägg sedan så blev jag oerhört förtjust i ljudboksversionen av Eva Ibbotsons Which witch, och detta ledde till att jag genast började på en liknande bok igen. Eftersom min andra barndomsfavorit fråndenna författare, Den stora spökräddningen, inte fanns att tillgå på min ljudbokstjänst så fick jag välja ett tredje alternativ. The haunting of Hiram. Jag har läst även denna (ett park gånger - jag var en notorisk omläsare som barn), jag gillade den men jag minns den inte som lika bra som de andra två.
Jag får nog säga att det fortfarande är en ganska bra sammanfattning. Den är helt ok, säkert spännande om man är nio år, lite slarvigt skriven och lite väl många logiska luckor (ja, jag vet, i en berättelse om spöken...)
Hursomhelst! Låt oss gå vidare till ett litet sammandrag av storyn.
En tolvårig föräldralös pojke blir tvungen att sälja det skottska slott där han har växt upp. Han har tur och hittar en amerikans miljonär som är beredd att betala ett generöst pris, men bara på villkor att slottet är helt fritt från spöken. Miljonären har nämligen en dotter som varit sjuk och som därför anses klen och lättskrämd. Tyvärr är slottet ganska så fullt av spöken, där finns till och med en spökande hund. Spökena blir således tvungna att flytta, och det är inte så lätt när man har bott på samma plats i hundratals år.
Trots att även denna bok var mysig att lyssna på så retade jag mig lite på att den kändes som en blek kopia av Den stora spökräddningen, och att den är så otroligt enkelt uppbyggd vad gäller snälla/elaka karaktärer. Det finns liksom inga gråzoner över huvud taget, och det blir lite ointressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar