Uppiggande läsning

Renoveringen av vår balkong gjorde att vi inte kunde använda den på hela sommaren, byggbranschen går för högtryck vilket innebär massor med jobbstress och nu börjar kylan och mörkret sänka sig. Saker är helt enkelt inte så bra som de skulle kunna vara. Då drog jag ut en Rockybok från bokhyllan och blev lite gladare. Det är ju tråkigt för Kellerman att han är som roligast när han är singel och deppig, men det är kul att skratta högt åt det man läser. Och så insåg jag att det har kommit fler än de vi har, så nu blir det till att fylla på önskelistan.

Mörk ängel

Det är alltid lite jobbigt när man börjar läsa en ny YA-fantasy; är detta den första boken i en serie eller kommer den faktiskt ha ett slut? Mörk ängel av Laini Taylor visade sig både vara första boken i en serie och ha ett ordentligt slut, så det var ju trevligt. Jag skulle kunna tänka mig att läsa fler böcker i serien, men det känns inte nödvändigt och jag kommer knappast att leta efter dem.

Boken börjar i Prag, där 17-åriga Karou pluggar konst och går hemliga ärenden åt önskemånglaren. Prag känns som gjort för att vara bakgrund åt en sån här historia, men trots att författaren försöker skapa en mystisk känsla lyfter det aldrig riktigt. Karaktärerna, och framförallt huvudpersonen, känns som något man skriver när man är 16: jättesnygga, mystiska, talar massor av språk; men de blir heller aldrig riktigt intressanta. Och när det börjar handla om den andra världen blir det hela lite plattare, trots att den känns välgenomtänkt. Boken är spännande och har potential, men den är tyvärr inte särskilt bra.

Galgbacken

Trettonåriga Lykkes släkt har samlats för midsommarfest, men hon känner inte alls för att vara med. Istället går hon ensam iväg i midsommarkvällen, och får se något som inte kan vara verkligt: en galge reser sig högst uppe på en kulle för att genast försvinna igen utan spår. Hon råkar också ut för en spöklik flicka, ett borttappat armband och mystiska inskriptioner och natten blir lång.

Kanske är boken spännande för sin rätta målgrupp (ca 10 år?) men för mig var den mest lite tjatig och det känns väl ihoptryckt att alla händelser ska klämmas in under en enda natt. Jag hade nog tyckt att den var spännande när jag var tio, men den är inte speciellt unik i sin genre.

Näckens döttrar

Näckens döttrar - Frida Arwen Rosesund

Johanna och Georg bor i ett torp i skogen med sina två döttrar Mary och Vera. Georg har allt mer börjat känna att något inte är som det ska med Mary, men ingen annan tycks se något märkligt med flickan. När han får allt svårare att sova om nätterna börjar han vandra runt i bygden, och på en sån tur möter han en ung kvinna, Rakel, som hålls undangömd av sin mor. Enligt modern är Rakel för ful för att vistas bland folk, och själv har hon aldrig sett sin spegelbild. För Georg betyder det första mötet inget särskilt, men Rakel blir helt besatt av Goerg. Hon vet att hon måste få vara med honom, till vilket pris som helst.
   Samtidigt händer det konstiga saker i prästgården, dit prästen nyligen återvänt efter en tid på mentalsjukhus. Han planerar bröllop, men det verkar som att alla inte är välvilligt inställda till hans blivande brud.
   Det finns en obehaglig stämning i Näckens döttrar och författaren lyckas verkligen behålla en spänning och mystik hela vägen. Vinkeln på gammal folktro känns ny och bitvis blir det riktigt skrämmande.
 

Berövad

Berövad - Liz Coley

Angie försvinner spårlöst som trettonåring, och en dag tre år senare står hon plötsligt utanför familjens dörr igen. Det sista hon minns är att hon befann sig på ett scoutläger i skogen med sina bästa vänner - allt som hänt sedan dess är en gåta. Men hjälp av en psykolog börjar hon försöka minnas vad som hänt, men det visar sig att traumat orsakat multipla personligheter. Dessa personligheter är inte så lätta att kommunicera med, och de gör allt för att skydda sina hemligheter.

Ja, här har vi en sån där ungdomsroman som säkert hade varit spännande om jag varit fjorton år. Nu tycker jag att den är för orealistisk så det blir inte särskilt högt betyg tyvärr.

Björnstad - allt för högtravande

Björnstad av Fredrik Backman skiljer sig från hans tidigare böcker genom att vara betydligt mörkare i tonen, och dessutom utan humorinslagen. Låter bra, tycker jag som lätt retar mig på böcker där författaren tar i från tårna för att skriva "kul".

Först av allt måste vi prata om det orimliga ortsnamnet Björnstad. Jag kommer inte riktigt över att de är väldigt konstigt. Det FINNS liksom inga orter i Sverige som namngetts på det sättet. (I min ena bokklubb ratades faktiskt Björnstad när den kom upp som förslag på bok att läsa, eftersom en av deltagarna är forskare med ortsnamn som specialitet. Hon vägrade läsa den, med hänvisning till hon inte skulle kunna sluta tänka "det är ORIMLIGT"! med Kirsti Tomita-röst. Ok det där sista var min tolkning, men det är sant att hon sa att hon skulle irritera sig för mycket. 

Ok, då går vi vidare.

I Björnstad är ishockey allt. Alltså verkligen allt. Hit flyttar Peter, ett före detta hockeyproffs, för att träna ortens hjältar och framtidshopp: pojkarna i juniorlaget. Om de blir framgångsrika kanske ett framtida hockeygymnasium förläggs till stan, och det kanske sätter Björnstad på kartan och blåser liv i en avsomnande bygd. Många recensenter har skrivit om att de inte alls är intresserade av hockey, men att det verkligen inte stör läsupplevelsen eftersom det handlar om passionen, kärleken och uppoffringarna och att man då bortser från att det är tråkigt att läsa om sport. Jag håller inte riktigt med, jag tyckte att det var alldeles för mycket idrott och att den eventuella behållningen av temat var att det var intressant som symbol för gruppdynamik som nästan gränsar till psykos. Det är läskigt med en småstad full av människor som är så engagerade i vad ett gäng sjuttonåringar håller på med!

   Peters dotter Mira verkar vara den enda i stan som är ointresserad av hockey, men hon är desto mer intresserad av lagets stjärnspelare. När hon råkar riktigt illa ut sätts allt på spel för Björnstad, och folk tvingas fråga sig hur mycket en idrott egentligen betyder och var lojaliteter bör ligga. 

Boken är inte dålig, det finns många fint skildrade personer att engagera sig i och man kan skumläsa lite när det åks skridsko i för långa passager, men tyvärr blir jag väldigt trött på Backmans stil. Det är så dramatiskt! Hela, hela tiden är det dramatiskt. Texten är överlastad av ödesmättade och högtravande meningar som på ett allt för övertydligt sätt vill manipulera fram känslor. Jag blir trött bara av att tänka på det, och det är det som gör att jag inte har läst uppföljaren ännu trots att jag faktiskt undrar lite över hur det ska gå med själva berättelsen.  

Kort, mysig och somrig

I somras behövde jag en bra ljudbok att lyssna på samtidigt som jag sydde ett par linnebyxor. Kriterierna var:

• mysig
• kräver inte för mycket koncentration
• somrig
• ganska kort

Jag hittade Tove Janssons Farlig midsommar på Storytel och det var precis vad jag var sugen på. Jag har faktiskt aldrig läst den själv, men när jag var liten gick den flera gånger som barnprogram på tv. (Ni vet, den där gamla 70-80-tals modellen av barnprogram där en röst läste en bok till långsamt växlande stillbilder. Barn hade mer tålamod förr). Den prickade alltså in bonuskriteriet Nostalgi också, inte illa.

Versionen som jag lyssnade på var inläst av Mark Levengood, och hans röst passade inte helt oväntat perfekt till att läsa mumintrollen. (Kanske svenskar iofs går med att i stort sett vilken finlandssvensk röst som helst är "perfekt till mumintrollen?)

Filmen var bättre än boken

Jag och Earl och tjejen som dör - Jesse Andrews

Jag såg filmen Jag och Earl och tjejen som dör för ungefär ett år sen, och tyckte att den var ganska bra. Det verkar dock som att manusförfattaren har slipat lite på karaktärerna, för där de i filmen hade en viss karisma och till och med kemi mellan sig var de i boken intetsägande, otrevliga och det kändes obegripligt varför de umgicks över huvud taget. Boken är oväntat seg för att vara så pass kort och luftigt skriven, förmodligen känns det så för att jag inte får någon som helst förståelse för huvudpersonen Greg som är riktigt, riktigt tråkig och helt utan drivkraft. Nästan helt utan känslor också. Den här boken lämnar inga som helst bestående intryck efter sig.

Att dissa en klassiker

Ibland känner man ju att man måste peta in en klassiker bland alla YA-romaner med paranormal tema för att känna sig lite seriös, och då kanske det egentligen är lite fusk att välja en bok som innehåller en spökande general. Men, det var ändå precis vad jag gjorde, för jag har alltid tänkt att jag nån gång måste läsa Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf.
Det bästa med boken är att den är väldigt kort. Utöver det får jag säga att det inte fanns något jag gillade. Den påminner mig väldigt mycket om Gösta Berlings saga i stilen - det är konstiga tidshopp, myter och legender som inte mynnar ut i någon poäng och tråkiga karaktärer. Jag var glad när den äntligen var slut och det lär dröja innan jag läser Lagerlöf igen.

Den mörkaste delen av skogen

Den mörkaste delen av skogen - Holly Black

Hazel och hennes bror Ben har växt upp i småstaden Fairfold, en konstig plats där älvor och människor mycket väl känner till varandras existens och för det mesta lyckas att inte reta varandra.  Alla vet dock att älvorna är farliga, det är bara turister som är vårdslösa och utsätter sig för risker i Fairfold. 
Stadens ungdomar samlas ofta i en glänta i skogen, där det så länge någon kan minnas har stått en kista av glas. I kistan vilar en älvprins, en vacker pojke som både Hazel och Ben varit förälskade i sen barnsben. Vad händer om han vaknar en dag?

Vad ska jag säga, den här boken var ok men inte särskilt mycket mer än så. Lite för rörig, lite platta karaktärer, oinspirerade kärlekshistorier och faktiskt lite för mycket magi. 

Som stjärnor faller

Som stjärnor faller av Lin Hallberg var en ungdomsbok som jag faktiskt kände mig för gammal för att läsa, det brukar jag sällan ha problem med.
Tess och hennes mamma flyttar från storstan till en ärvd stuga på landet, och Tess är måttligt entusiastisk över det. Hon saknar sin bästa vän Liv och hon har svårt att få vänner i sin nya skola. När hon träffar Tom och hans häst Stjärna blir livet i skogen mer uthärdligt, och Tom får henne att lova att hon ska lära sig att rida så att hon kan hjälpa honom att ta hand om Stjärna. Tess är inte intresserad av hästar egentligen, men hon blir allt mer intresserad av Tom. Det är väl en gullig berättelse, men jag twisten i historien var väldigt lätt att förutse och boken lämnar inga starka minnen efter sig. Jag var nog som sagt för gammal.

Kriget har inget kvinnligt ansikte

I Svetlana Alekijevitjs bok Kriget har inget kvinnligt ansikte ger ett nytt perspektiv på andra världskriget. Här får äntligen kvinnorna som stridit en upprättelse och en röst. Aleksijevitj har sökt upp och intervjuat mängder av kvinnor från det forna Sovjet och lyssnat på deras berättelser, historier som de hållit tyst om i mer än fyrtio år. Det är stor spridning på deras krigsinsatser. De var sjukvårdare, piloter, prickskyttar, soldater. De lämnade sina föräldrar för kriget, de gifte sig i skyttegravar i klänningar sydda av fallskärmar. De räddade kamrater, de dödade fienden. Ment till skillnad från männen betraktades de aldrig som hjältar efter kriget och deras historier har därför aldrig blivit hörda.
Historierna från de olika kvinnorna är olika långa, men de är alla drabbande i sin osentimentala saklighet. Otroligt intressant!

PAX, VItormen

Vitormen är den åttonde delen i PAX-serien, och den bränner på i samma rasande tempo som sina föregångare. Den här gången kommer Alrik och Viggo närmare svarthäxan än vad som är trevligt samtidigt som Iris blir tillfångatagen. Boken håller samma kvalitet som resten av serien, och jag kan verkligen tänka mig att det hade varit en av mina absoluta favoritbokserier om jag varit elva år.

Glöm inte att låsa

Jag skulle inte ha valt att läsa Glöm inte att låsa av Elizabeth Haynes själv, men när min bokcirkel valde den som månadens bok plockade jag såklart upp den.

Här får vi följa Catherine, en ung kvinna som blir ihop med en snygg, karismatisk man som visar sig ha ett starkt behov av att kontrollera allt hon gör. Hennes vänner tycker att han är underbar, och inte ens när hon själv börjar se att han är farlig får hon något gehör från sin omgivning.
   Flera år senare är hon äntligen fri, men har till följd av sina upplevelser utvecklat en stark OCD som gör att hon hela tiden kontrollerar saker i hemmet. Det tar flera timmar varje dag och gör det omöjligt att leva ett normalt liv, men hennes nya granne som är psykolog försöker hjälpa henne att hantera sina tvångstankar. Catherine börjar dock tro att något inte är som det ska i hennes lägenhet...

Det här är en bok som det känns som jag har läst femtio gånger redan. Jag läste Sova med fienden när jag var runt fjorton år, och det här var som en väldigt blek kopia. Den är otroligt lång, jag får ingen relation till karaktärerna och jag blir rent provocerad av vissa delar. Ja, jag förstår att en sociopat till misshandlande man ofta manipulerar människor runt sin respektive och att hon är den enda som förstår hur han verkligen är, men scenen där Catherines berättar för sin bästa vän att hon är rädd för sin hotfulla pojkvän och vill göra slut och kompisen GRÅTER och får henne att lova att inte göra det eftersom han är så härlig... det är inte trovärdigt. Det är dumt. Det var en helt onödig bok, det finns redan trehundra thrillers med exakt samma tema och i stort sett samma storyline.

Burn for burn

Burn for burn, Fire with fire och Ashes to ashes av Jenny Han oc Siobhan Vivian


Mary flyttar från stan ut till sin enstöring till moster på Jar island. Hon har ett trauma i bagaget, och känner sig äntligen redo att återvända till huset hon växte upp i för att straffa pojken som sårade henne för länge sedan. Hon har svårt för att få vänner, men när hon träffar Kat och Lillia upptäcker de tre att de har en viktig sak gemensamt: de är väldigt sugna på hämnd. Kat blir mobbad av sin fd bästis som vänt hela skolan emot henne, och Lillia är rasande på killen som utnyttjat hennes lillasyster. De bestämmer sig för att slå sig ihop och hjälpa varandra.

Någonstans halvvägs in i storyn går den från att vara en ganska vanlig YA-roman om skola, killar och tjafs till.. nånting ganska märkligt. Jag ska inte spoila, men det spårar så att säga UR och inte på ett direkt dåligt sätt. Det var kul att bli lite överraskad (även om jag fattade vissa saker långt innan huvudpersonerna såg vad som pågick). Böckerna har en känsla av tv-serien Pretty little liars, om inte annat för att man irriterar sig på ungefär alla karaktärer men ändå vill fortsätta och se hur det går.

Samisk magi

Middagsmörker och Gryningsstjärna - Charlotte Cederlund

Aili är sexton år när hennes pappa dör i cancer. Hennes mamma dog redan när hon föddes, och pappan har aldrig velat att hon ska ha någon kontakt med moderns samiska släkt. Nu blir Aili ändå tvungen att lära känna dem: hon måste flytta till sin morfar som bor i en avsides belägen sameby. Morfadern är inte särskilt entusiastisk över att Aili flyttar in, och hon känner sig väldigt obekväm i den främmande miljön. Hon känner sig inte alls som en same, men när mystiska saker som tycks vara kopplade till gammal samisk magi sker i byn tvingas hon hantera sitt blodsarv vare sig hon vill eller inte.

För mig var de här böckerna ok, men inte så mycket mer. Jag tycker att Aili är en lite platt karaktär som man inte riktigt kommer under skinnet på. De magiska inslagen faller mig av någon anledning inte riktigt i smaken, jag brukar ändå gilla magiinslag i romaner. Här känner jag mest att jag hellre skulle velat läsa om AIlis anpassning till det vardagliga livet i samebyn, och hur hon lär känna folkets seder och språk.

Helgfrågan

Jag tror det här blir första gången som Boklandskap hakar på Helgfrågan från Lottens bokblogg. Bättre sent än aldrig!

Denna vecka är frågan Hur sorterar du böckerna i din bokhylla? Bonusfråga: Hur ser din bokhylla ut nu?

Vi har tre bokhyllor. De två huvudbokhyllorna är platsbygda (av oss själva) och finns i det vi kallar biblioteket. 

I den raka hyllan har jag och min man två hylldelar var där vi mestadels förvarar skönlitteratur. Den sorteras strikt efter författarens efternamn, oberoende av genre. I min hylla finns även en sektion med seriealbum (också sorterade på efternamn), och längst ner där hyllplanet är lite högre har vi en lång rad facklitteratur - mestadels i ämnena konst, kultur och sjöfart. 

Den runda hyllan innehåller facklitteratur, varav en ganska stor del kurslitteratur. Här har vi försökt sortera efter ämnen, men det är lite svårt att få någon tydlig struktur tycker jag. Poesi har iallafall en egen sektion, liksom trädgård, arkitektur, genus, språk, historia och biografier. Mitt i alltihop står Strindbergs samlade verk (de gröna där i mitten).

I tv-rummet har vi vår tredje hylla, som är halvhög, svart och full av kokböcker och en hel del allmän röra - så den gör sig för tillfället inte jättebra på bild. 

The lie tree

Jag hade läst mycket gott om Frances Hardinges The lie tree på Goodreads.com, men jag blev tyvärr väldigt besviken. Faktum är att det var riktigt trögt att ens ta sig igenom boken.

Handlingen kretsar kring den väluppfostrade, stillsamma Faith som tillsammans med sin familj flyttar till en avlägsen ö. De har mer eller mindre jagats bort efter att hennes far, den hängivna vetenskapsmannen, varit iblandad i något slags skandal. Faith drömmer om att också hon få ägna sig åt vetenskapen. Hon har oändligt många frågor och funderingar och är beredd att arbeta hårt. Tyvärr ser samhället en vetenskapskvinna som en omöjlighet och det enda Faith kan förvänta sig av livet är att bli gift. Kort efter att familjen anländer till sitt nya hem dör fadern i vad som enligt Faith verkar vara ett mord, men enligt byborna är ett självmord. Hon bestämmer sig för att ta reda på vad som egentligen hände, och när hon söker igenom faderns anteckningar och tillhörigheter hittar hon en märklig planta. Det är ett träd som han har skaffat på en av sina insamlingsresor, och det har sannerligen märkliga egenskaper. Det är inte bara det att trädet endast kan leva i totalt mörker, det konstigaste är att om man matar det med lögner avslöjar det dolda sanningar...

Ja, det LÅTER ju spännande, men den var faktiskt riktigt långtråkig.

Vackra kyrkor och otäcka oknytt

Vackra kyrkor jag besökt och de fruktansvärda väsen jag där mött - Johannes Pinter

Valdemar Aurelius har ett ytterst hemligt yrke. Han är väktare, och reser ständigt runt i Sverige för att hålla ordning på de väsen och demoner som hela tiden dyker upp i landets kyrkor. Det är ett mycket farligt arbete, och även om Valdemar har lång erfarenhet och skickliga kollegor blir uppdraget nästan omöjligt svårt när det visar sig att det finns ett samband mellan de senaste attackerna.

Jag är svag för berättelser där väsen från gammal folktro vävs in i en modern värld, och i den här boken fick jag verkligen allt jag kunnat drömma i den vägen. Fartfyllt, skrämmande och framförallt underhållande. Min enda egentliga kritik är att det gick lite väl snabbt framåt, man hade kunnat dra ut på historien betydligt mer så att läsaren hinner hämta andan. (Och då hade ju boken också kunnat bli tjockare, och det hade jag verkligen inte haft något emot)!

Hemmet

Det fanns liksom inga tvivel om att jag skulle läsa Mats Strandbergs Hemmet (jag älskade Cirkel-böckerna och Färjan). Jag fick precis vad jag hade väntat mig: kuslig stämning, lömska andar och fina personporträtt. 

Joel reser tillbaka till byhålan han växt upp i för att flytta sin gamla mor Monika till ett demensboende. På boendet arbetar hans barndomsvän Nina, och det blir lite besvärligt eftersom Joel och Nina har inte pratat med varandra sedan de var tonåringar och skildes åt som ovänner. Monika vill inte flytta, hon förstår inte vad som händer henne. Väl på boendet blir hon allt sämre, och både Joel och Nina börjar på varsitt håll förstå att något inte är som det ska i lokalerna. 

Jag gillade att Hemmet är så olik Färjan. Här är både persongalleriet mindre och ondskan mer koncentrerad och det ger de två böckerna helt olika stämningar. Kul att läsa bra svensk skräck, det är verkligen inte något jag hittar ofta!

The handmaid's tale

The handmaid's tale av Margaret Atwood kom ut redan 1985 men känns som en väldigt modern dystopi som är minst lika aktuell idag. Tyvärr.
I boken får vi möta Offred, som lever i republiken Gilead. Hon är en av få unga kvinnor som fortfarande är fertil, och har därför placerats hos en familj där kvinnan inte kan få barn. Offreds uppgift är att bli gravid med mannen i husets avkomma och överlämna den till hans hustru. Hennes eget liv är ingenting värt, och hon har absolut ingen frihet. Hon får inte läsa. Inte röra sig fritt utomhus. Inte hantera pengar. Bara tala med andra handmaids, och bara om vilka inköp de har fått till uppgift att göra till middagen. För inte så länge sedan hade Offred själv en make, en dotter och ett riktigt namn, men efter revolutionen är ingenting sig likt och att våga göra uppror mot systemet är mycket ovanligt. Alla kvinnor i samhället lever i sina snäva, tilldelade roller och om någon frågar så är de alla mycket lyckliga.
   Jag blev väldigt tagen av historien och hur den berättas. Den är så lågmäld och saklig, och samtidigt otroligt otäck. Flera gånger tänkte jag "jamen DET DÄR är ju inte så långt från hur det är i verkligheten", och det var det som var det allra läskigaste. En mycket bra bok som jag ser fram emot att läsa om om ett par år.

Så ful som möjligt

En bön för de stulna av Jennifer Clement läste jag efter att ha fått ett tips från en av tjejerna i min feministbokcirkel. Boken visade sig vara både gripande och lättläst (en vinnande kombination enligt mig) så jag tipsar gärna vidare om den!
Ladydi växer upp på ett berg i Mexiko, omgiven av opiumodlingar, kriminella nätverk och opålitliga människor. När som helst kan det komma en bil med kidnappare som stjäl vackra flickor, och under det ständiga hotet hukar sig kvinnor och flickor. De gör sig så fula som möjligt. Försöker likna pojkar så länge som det går. Gräver hålor i trädgården där de gömmer sig om natten. Alla pappor är försvunna. Byn förfaller allt mer. Ladydi får en ovanlig chans när hon erbjuds anställning som hembiträde och kan lämna berget, men frågan är var hon egentligen kan vara trygg.
Jag mer eller mindre sträckläste En bön för de stulna, den är otäck men vackert skriven och jag rekommenderar den till alla.