The good daughter

När jag gick igenom min lista på lästa böcker 2018 får jag erkänna att jag inte hade något som helst minne av att ha läst The good daughter av Karin Slaughter. Men den fanns med där, både på mitt goodreads.com-konto och på boktipset.se. Jag grubblade en stund på vad den egentligen kan ha handlat om, började blanda ihop den med Pretty Girls av samma författare, blev mer och mer säker på att jag måste ha gjort ett misstag och satt upp en bok som borde varit på vill-läsa-listan på läst-listan, men så till slut hittade jag en recension på goodreads som innehöll tillräckligt mycket spoilers för att jag skulle börja känna igen att mig lite. Jag HAR ju läst den här boken! Den handlade ju om två omaka systrar med ett trauma i bagaget som återförenas efter en skolskjutning. Jag tror att jag tyckte att den var spännande när jag läste den, men det är nästan otäckt hur lite jag minns av den.

Fallet Thomas Quick

I Fallet Thomas Quick redogör Hannes Råstam otroligt ingående för alla turer i Quick-utredningen. Superintressant, upprörande och väldigt välskrivet. En av mina starkaste läsupplevelser 2018!

Störst av allt

Störst av allt av Malin Persson Giolito är ett rättegångsdrama efter en skolskjutning i Djursholm. Snyggt berättat via splittrade fragment som så småningom sammanfogas till en mer och mer hel bild. Väldigt bra språk (vilket inte alltid är fallet i den här typen av romaner) och bra driv i berättelsen, jag hade svårt att lägga den ifrån mig.

Jag är en tjuv

En av mina favoriter 2018 var Jonas Karlssons kortroman Jag är en tjuv. En väldigt kul skröna om Roland som är säkerhetsansvarig på ett varuhus, och vars idé om att straffa snattare genom att skämma ut dem går lite för långt. Jag gillar verkligen Karlssons sätt att berätta. Så roligt! Jag beskrev det som "Jonas Karlsson skriver som Fredrik Backman tror att han skriver" när jag pratade om boken med släkten i julas. Där Backman alltid går lite för långt och berättelsen blir absurd backar Karlsson så att både karaktärer och händelser känns verkliga och rimliga. Jag rekommenderar Jag är en tjuv varmt, och kommer absolut att läsa mer av Jonas Karlsson inom kort.

Barnvagnsblues

Barnvagnsblues av Ester Roxberg handlar om Agnes som hasar runt med sin barnvagn i ett töcken av trötthet och som har svårt att finna sig tillrätta i den mammaroll som andra vill att hon ska uppfylla. Det handlar om omställningen till att ha ett barn att ta ansvar för som man inte känner ännu, om kroppen efter en graviditet och om relationer och ensamhet. Roligt men också lite tungt. Jag skulle kanske inte rekommendera någon som snart, snart får sitt första barn att läsa dem (såsom jag gjorde), för man blir inte särskilt sugen på att hamna i Agnes sits och känsloliv. Men för den som har en liten distans till den första bebistiden är den träffsäker, kul och sorglig på samma gång.

Jag Lars Hård

Ibland dyker ju tanken "jag borde läsa fler klassiker" upp hos varje läsande person (eller?), och när den slog till hos mig i början av 2018 bestämde jag mig för att lyssna på en inläsning av Jag Lars Hård av Jan Fridegård. Det var kanske inte den klassiker jag har engagerat mig mest i, främst på grund av att det händer så himla lite! Lars Hård är dock en härlig karaktär: en arbetarpojk som är helt olämpad att vara arbetare. Han är lat, faktiskt nästintill oförmögen att slutföra ett fysiskt arbete - han är mer av en intellektuell romantiker. Han har en hopplös situation eftersom han inte alls passar in i den roll han fötts till, och han saknar helt initiativförmåga att ens försöka ta sig någon annanstans i livet - det ger en lite ovanligt vinkling inom arbetarlitteraturen. Boken var oväntat kort, så nu när jag börjar tänka på den igen så undrar jag om jag inte ska ta och läsa de följande två böckerna i trilogin under 2019.

Livet går så fort. Och så långsamt.

Efter att ha älskat Martina Haags bok Det är någonting som inte stämmer var jag väldigt peppad på att läsa hennes nästa roman Livet går så fort. Och så långsamt. 
Boken handlar om att gå på högstadiet. Att vara en del av en rangordning där allt man gör spelar roll för vem man tillåts vara, att frysa i en för kall jacka, att vägra mössa på vinter, att stå i rökrutan och att befinna sig i ett eget tonårsuniversum som ibland knappt har några beröringspunkter med den övriga världen. Martina Haag får till en skildring som känns äkta, vilket innebär att man som vuxen läsare ofta vill skaka om huvudpersonen som är en så ooootroligt irriternde tonåring på alla sätt som det är möjligt att vara det, samtidigt som man känner igen sig själv och andra, minns och ibland nästan flyttas tillbaka i tiden. 
För mig hade ljudboken vunnit på att ha en annan inläsare än författaren själv. Jag gillar verkligen Martina Haag, men hennes inläsarröst gör att jag ibland har lite svårt att ta berättelsen på allvar eftersom hon då och då gör konstiga betoningar och läser på ett sätt som gör det lite tveksamt om vissa saker är på skämt eller allvar. 

Tjejerna på höjden

Jag inledde som kanske har märkts 2018 med att läsa ett helt gäng seriealbum. Sist ut i mitt seriestreak var Frida Malmgrens Tjejerna på Höjden, en semi-självbiografisk serie om tre unga tjejer som snackar politik, dejtar och festar - kul och vältecknat men inget som har fastnat särskilt hårt i mitt minne.

Lilla Berlin

För den som vill fnissa åt "dagens ungdom" så finns de i extremt koncentrerad form i Ellen Ekmans serier Lilla Berlin. Jag hade himla kul åt So last year och ska se till att läsa alla Lilla Berlin-albumen snarast!

Ett plus - Jojo Falk

Ett plus av Jojo Falk är ett väldigt mysigt seriealbum om att vänta barn och att vara bebisförälder. Kul för den som har eller väntar barn, och rekommenderas verkligen som gåva till någon serieintresserad som befinner sig i den situationen.

Smutsig svart sommar

Smutsig svart sommar är seriealbumet som du inte kan avstå från att läsa om du gillade Samlade svenska kulter av Anders Fager. Serierna bygger på berättelser från boken, och det är precis så extremt snyggt tecknat, väldigt förvirrande och allmänt obehagligt som man hade kunnat önska sig.

Huset vid vägens slut

Huset vid vägens slut är en ungdomsbok som jag snubblade över på Storytel då jag var sugen på att läsa något kort men spännande i januari 2018. Den handlar om ett gäng tonårskillar som utforskar ett ödehus om vilket det går en del otäcka rykten. Vissa delar var faktiskt riktigt otäcka, sen mynnade det hela ut i ett lite trist slut tyvärr. Känns som att den var skriven för en publik som är ett par år yngre än huvudpersonerna, kanske skulle vara kanon om man var elva-tolv år ungefär.

2018 börjar här!

Och nuuuu börjar 2018 här på boklandskap. Herregud vad jag ligger efter, men ska verkligen se till att få in alla lästa böcker här så att jag får ordning både i bloggen och i skallen.

Förra året inledde jag med att läsa Norra latin, av Sara Bergmark Elfgren som jag fick i julklapp. Jag hade väldigt höga förväntningar (och Cirkeln-abstinens) så jag kastade mig över boken redan innan nyår. Den var bra, men den var inte Cirkeln-bra (men vilken bok är det egentligen??). Jag hade lite svårt för att komma in i berättelsen om Tamar som flyttar till Stockholm för att gå på teatergymnasium, kanske för att jag inte tyckte särskilt mycket om Tamar som karaktär. Hon påminner mig en hel del om Lee Fiora i Curtis Sittenfelts Prep - båda är unga tjejer som har så mycket förväntningar på livet och sedan gör allt för att undvika att något, bra som dåligt, ska hända dem och så händer också nästan ingenting. De övernaturliga inslagen var helt ok spännande, och jag tyckte mycket om Tamars klasskompis Clea, den störiga barnstjärnan som jag inte kunde låta bli att casta Happy Jankell som i mitt huvud under läsningen.