onsdag 17 juli 2013

Något besviken på Den oändliga historien



Jag har länge tänkt läsa Michael Endes Den oändliga historien men sparat det till nåt "bra tillfälle". Nu när jag skulle tillbringa en del av semestern i skärgården kändes det som en bra idé med en mysig saga och jag lånade hem ett slitet exemplar från biblioteket.
   Tyvärr måste jag säga att jag blev besviken. Jag hade väl för höga förväntningar efter att ha sett filmerna (för många år sen) och efter att ha läst Momo eller Kampen om tiden säkert tio gånger och älskat den lika mycket varje gång.
   Den oändliga historien började ganska bra. Den mobbade pojken Bastian stjäl en väldigt spännande bok från en antikvariat och dras så småningom själv in i handlingen. Några kapitel in börjar det bli rörigt. Fantasivärlden som boken handlar om innehåller oändligt många länder, folk och djur. Alla presenteras kort, och försvinner lika snabbt igen. Halvvägs in i boken finns det ett rimligt slut. Men, eftersom den är oändlig så fortsätter det hela ett varv till och här hade jag verkligen tröttnat. Bastian blir enormt osympatisk, fler och fler märkliga varelser dyker upp och försvinner... Till slut tog det äntligen slut.
   Jag är ändå glad att jag läste den, för jag har tänkt på att göra det då och då sedan jag gick i mellanstadiet så det är ju skönt att äntligen få stryka den från läslistan.

1 kommentar:

  1. Såg filerna för många år sen, tycker bäst om första filmen. Läste boken nån gång efter att jag sett i alla fall första filmerna, men tyckte inte alls om den. Inte alls som filmen som var en av mina favoriter ett tag när jag var yngre. Måste säga att jag också blev väldigt besviken på boken.

    SvaraRadera