En riktig sommarbok

Många, många år efter att Håkan Nessers Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö var en hypad roman som ALLA läste plockade jag äntligen upp den. Jag har alltid varit skeptisk, kanske mest för att jag inte gillade den konstiga titeln, men nu får jag säga att den faktiskt var riktigt bra.
Alla känner kanske till storyn här? Två tonårspojkar paras ihop av sina föräldrar och skickas till en avlägsen stuga på landet tillsammans med en äldre bror och en hög äventyrsromaner. Det är 60-tal, stans nya lärarinna ser exakt ut som Kim Novak, solen steker, man bygger en brygga och ett mord sker alldeles nära stugan.
En perfekt bok att läsa i solen på landet i sommar, Nesser bygger upp en härlig sommarlovsstämning. Dock tycker jag inte att själva mordhistorien är så intressant faktiskt, jag var mer fokuserad på relationerna.

Anyone?

Anyone? av Angela Scott är en ganska bra YA dystopi, som tyvärr hade årets sämsta slut. Först läste jag att det INTE är en del i en serie och att det tydligen ska sluta helt abrupt, men nu verkar det ändå som att en uppföljare är på gång.

Tess har tillbringat flera veckor ensam i ett skyddsrum i väntan på att bli upphämtad av sin pappa. Något hemskt har hänt där utanför, men hon har ingen aning om vad. När tiden går och går, och ingen pappa dyker upp bestämmer hon sig till slut för att hon måste lämna tryggheten i skyddsrummet och själv leta upp sin familj.
Hon kliver ut i en dystopisk värld, till synes tom på människor. Med en kattunge som enda sällskap börjar hon sin resa genom ett öde landskap, utan att ha en aning om vilka faror som kan lura på vägen.

Boken är helt ok, men jag rekommenderar att man kollar upp om det verkligen kommer en uppföljare innan man ger sig på att läsa den, för om det inte kommer en fortsättning är den helt poänglös.

Bläckfiskars själ

The soul of an octopus av Sy Montgomery är en otroligt fascinerande bok som skildrar hur författaren lär sig om bläckfiskar på ett akvarium. Man får massor av intressant fakta om dessa otroligt spännande djur, och det presenteras med stor entusiasm på att lättsamt sätt. Visste ni att bläckfiskar känner smak med alla sina sugproppar?
Det tråkiga är att hon inte alls ifrågasätter huruvida man alls borde hålla bläckfiskar i fångenskap, även om hon berättar om att de viltfångas och att de mindre bläckfiskarna måste hållas i pyttesmå kärl för att hindra att de rymmer. Det känns lite väl onyanserat att helt köpa forskarnas argument "vi måste ju göra detta för att folk ska fatta att det är intressanta och bevaransvärda djur".
Jag lyssnade på ljudboken som läses med stor inlevelse av författaren själv.

Just after sunset

Just after sunset är en av de Stephen King-böcker som stått olästa allt för länge i min bokhylla. Tyvärr tyckte jag inte särskilt mycket om den (förutom the Gingerbread girl som jag läst tidigare och som är lysande). Jag har helt enkelt lite svårt för att engegera mig i noveller. Visserligen brukar jag tycka att just skräck gör sig ganska bra i just novellform, men de här berättselserna skrämde mig inte tillräckligt. En trea av fem möjliga får den ändå, det är ändå Stephen King vi pratar om!

Spöken och sjukdom och samhällskollaps (oh my!)

Hörrni, jag har hittat en JÄTTEBRA bok! Det var ett tips från Goodreads.com som ledde mig till The Uninvited av Cat Winters, och jag blev väldigt positivt överraskad. (Lyssnade på ljudboken).

Ivy är tjugofem år gammal, bor med sin familj på en bondgård en bit utanför en småstad och arbetar extra som pianolärarinna. När hon stapplar ut i världen igen efter att ha legat utslagen i en svår influensa en längre tid finner hon att ingenting är som det brukar. Sjukdomen har drabbat staden hårt, och många människor som hon har känt i hela sitt liv har gått bort eller ligger svårt sjuka. Samhället har mer eller mindre kollapsat och sjukhuset kan inte hjälpa alla som behöver vård. Det är en otäck värld, och det allra värsta är att hennes egen far och bror har begått ett fruktansvärt brott i sjukdomens skugga: tillsammans har de slagit ihjäl en man.
  Det finne en ytterligare dimension: Ivy har länge kunnat se spöken. Det är inget hon pratar om, för det skrämmer henne oerhört och hon tolkar synerna av döda som varsel om kommande dödsfall. När halva stans befolkning gått bort ökar de andliga besökarna markant...
 The uninvited var inte alls som jag trodde att den skulle vara. Jag tänkte mig en typiskt YA-spökhistoria i nutid, nåt triangeldrama, kanske en vampyr. (Ok, kanske borde ha läst lite mer av texten på Goodreads och inte bara klickat i "want to read" pga snyggt omslag...). Istället fick jag trettiotal, vuxna människor, jazz, kärlek och familjedrama och allt kändes seriöst och gripande. Riktigt bra, och dessutom väldigt överraskande handling. Jag hoppas verkligen att den här boken når en större publik för jag vill ha fler att prata om den med! (Läs inte på så mycket om den i förväg, det är betydligt bättre att inte veta så mycket i förväg).

För den som gillade Searching for Alaska

Extraordinary means av Robyn Scheider har kallats (såg jag på Goodreads) för en kombination av Searching for Alaska och The fault in our stars. Det känns som en ganska träffande beskrivning.

En epidemi av resistent TBC härjar i USA. Sjukdomen drabbar främst unga människor, anses väldigt smittsam och innan forskningen har nått fram till ett fungerande botemedel försöker man isolera de drabbade och behandla symptomen så gott det går.
   En av de bättre platserna man kan hamna på som smittad är internatskolan Latham House. Dit kommer vår huvudperson Lane, en ambitiös sjuttonåring som alltid arbetat hårt och haft siktet inställt på en bra utbildning i framtiden. Det blir inte lätt för honom att anpassa sig, på Latham house handlar livet främst om att överleva: eleverna övervakas grundligt med elektroniska armband, måltiderna anses viktigare än lektionerna och studietakten är frustrerande låg för den som behöver extrapoäng för att komma in på sitt drömcollege.
Redan första dagen möter Lane Sadie, en tjej han träffat på ett sommarläger för flera år sedan. Via henne kommer han in i ett rebelliskt kompisgäng som gör allt för att göra livet på skolan mer drägligt även om det innebär att man bryter mot alla regler som finns. Stämningen på Latham house blir speciell, även de som känner sig friska vet att döden kanske lurar bakom hörnet. Vissa håller hoppet uppe: kanske det snart kommer en fungerande medicin som gör att allt kan bli som vanligt igen. Vissa har slutat bry sig om någonting över huvud taget. Mitt i detta växer ändå starka vänskapsband, några vågar till och med bli förälskade, några kommer aldrig att komma hem igen.
Betydligt bättre än The fault in our stars tycker jag (kanske mest för att den här boken är härligt befriad från manic pixe dream-karaktärer som Augustus). Det är sorgligt, vackert och, lite överraskande, riktigt roligt.

En hästbok

Jag har verkligen varit sämst på att blogga den här våren. Sämst på att läsa också! Det blev ganska mycket bröllopsplanerande under april och maj, och det har dessutom varit väldigt mycket på jobbet. Men nu närmar sig semestern, jag är lyckligt gift och tänker göra ett försök att komma tillbaka till läsrutinerna!

I mars (ja, ni ser, jag ligger efter med recensionerna...) lyssnade jag på en mysig ljudbok: The eighty-dollar champion av Elizabeth Letts. En sann historia om hästen Snowman som räddades undan slakt av Harry de Leyer. Det som en gång var en sliten lantbrukshäst kom efter år av träning att nå oanade framgångar. Förutom att det var intressant att följa Snowman och hans människofamilj så fick man som bonus en massa lättsmält information om hästsportens framväxt i USA. Min enda kritik är egentligen att jag tycker att författaren är lite för frikostig med passager där hon lägger in specifika tankar och känslor som hon inte kan ha haft en aning om dessa personer haft just vid det tillfället. Det gör att flowet bryts lite för mig, först kommer det en noggrann redogörelse för exakt hur en viss tävling gick till, hur reglerna fungerade, hur stallen såg ut... sen nån mening om exakt vad Harry tänkte när han drömskt stirrade in i soluppgången. Det blir lite märkligt när vissa delar känns som fakta och vissa som en roman. Förutom det: bra bok för den som är intresserad av hästar, sporthistoria i allmänhet eller bara gillar en framgångssaga.

Man måste inte läsa ut alla böcker.

 

Jag gav Siri Pettersens Odinsbarn en ärlig chans och lyssnade mig igenom ungefär e tredjedel, men sen fick det räcka så. Jag fastnade aldrig för huvudpersonen och tyckte att man fick alldeles för lite info om hur världen och dess magi fungerade för att skulle bli intressant. (Gillade inte det där med svansarna heller, lite äckliga!) Men, jag får säga att det kan vara så att jag blev påverkad av att ljudboken var ganska dåligt inläst. Som så många ljudböcker på svenska var det konstigt uttalade ord och märkliga konstpauser, så kanske jag hade gillat boken mycket bättre om jag hade läst den själv på papper.

Tiggaren

Ja, jag haft en liten Sarenbrantperiod och nu har jag kommit till slutet. I Tiggaren blir tiggare brutalt mördade på Stockholms gator och det verkar finnas en konspiration bakom. Och alla som vet något är i fara.

Jag har lite svårt att bestämma mig för vad jag tycker om boken. Å ena sidan gillar jag Sarenbrants karaktärer och berättarstil, å andra sidan är historien lite väl osannolik. Det blir så väldigt komplext och folk fattar lite väl dumma beslut. Jag tycker inte heller särskilt mycket om när skurkarna hela tiden får fördelar på grund av ren tur, det gör mig som läsare ganska uppgiven.

Men Sarenbrant är min favoritdeckarförfattare för tillfället och det är spännande att läsa böckerna. Jag ser fram emot nästa för att se vad som händer och jag uppskattade att läsa denna. Hoppas dock på färre konspirationer i framtiden.

Tack Bookmarks förlag för recensionsex.

Avdelning 73

Emma Sköld vaknar på sjukhuset efter en svår ridolycka. Hon minns inget, men anar att olyckan kanske var arrangerad. Det är dock svårt att övertyga andra om att hon har rätt och saker börjar hända på sjukhuset.

Avdelning 73 är den fjärde boken om polisen Emma Sköld av Sofie Sarenbrant och den jag tyckt minst om. Jag gillar utredningsarbetet och vill inte ha för mycket av privatlivet och i denna bok är det främst privatlivet det fokuseras på. Den är dock bra skriven och spännande, men den känns lite som en mellanbok. Det är dock bra att läsa den om man tänker läsa nästa bok i serien.

Visning pågår

Den stora villan i Bromma ska säljas, men natten efter visningen blir ägaren mördad. Är det ett familjedrama, eller har någon dröjt sig kvar i huset för att kunna utföra dådet? Emma Sköld dras in i ännu en mordutredning, denna gång försvårad av att hennes syster är nära vän med en av de misstänkta.

Jag tycker att det är lite synd att det väldigt spännande upplägget med en mördare som stannar efter husvisningar inte används bättre. Hade förväntat mig mer seriemördardrama och mindre folk blir mördade av en orsak. Det är dock en spännande bok och Sarenbrant är en skicklig deckarförfattare. Detta är den tredje boken om Emma Sköld och det är en bra balans mellan privatliv och polisande, även om det är på gränsen då hennes syster är så pass involverad. En lagom spännande bok för hängmattan.

Läst i maj - Anna

Det gick bra med läsningen i början av maj, sedan har jag haft en svacka med både bloggande och läsande. Fyra böcker blev det i alla fall och jag har lyckats blogga om alla. Bäst denna månaden var Kadefors roman Borta bäst.
Vila i frid - Sofie Sarenbrant
Borta bäst - Sara Kadefors
Klanerna i Palos Verdes - Joy Nicholson
Alvernas liv - Muriel Barbery

Hej igen! (plus en sur recension)

Oj, oj, oj nu var det nästan en månad sedan jag gjorde ett inlägg här. Har haft fullt upp med bröllopsplanerande, och dessutom är inte våren nån slackerårstid inom byggbranschen.. Precis alla ska ha handlingar innan semestern. Tur att Anna håller ställningarna iallfall!

På turordningen i min mentala renensionslista står Fredrik Backmans Britt-Marie var här. En bok som jag tyckte var helt ok på gränsen till bra under tiden jag läste, men som i efterhand irriterar mig. Det var faktiskt inte så himla bra. Britt-Marie är sjukt irriterande, lite som mannen som heter Ove, fast värre. Britt-Marie jobbar bland annat med att psyka ihjäl sin omgivning genom att upprepa konstiga fraser gång på gång (redan tionde gången hon säger "får man förstå" är jag trött på det, och det var väl ungefär på sidan femton). Storyn är dessutom lite för overklig, den gör mig förvirrad. Det blir liksom konstigt när boken verkar vilja förmedla realism på nåt sätt när 70% av karaktärerna beter sig helt orimligt. Vad är grejen med att en person inte ens har ett namn utan kallas Någon hela boken igenom? Så irriterande. Och barnet som har nån slags kriminell häleriverksamhet och kan få tag på precis vad som helst på tio minuter = ej trovärdigt. Den snyftiga historien om tonåringen och hans gangsterpolare... så klyschig.
Den VAR underhållande för stunden, men det var faktiskt inte en bra bok.

Vila i frid

En känd skådespelare hittas avsvimmad i en pool på Yasuragi, den japanska spa-anläggningen utanför Stockholm. Är det en olycka, ett självmordsförsök eller ett mordförsök? Medan polisen utreder hittas fler personer döda och det blir mer och mer uppenbart att en farlig mördare går lös.

Jag gillar Sofie Sarenbrants deckare och Vila i frid är den första i serien om polisen Emma Sköld. Den är spännande på en precis lagom nivå och innehåller inga blodiga scener. Yasuragi känns som en perfekt plats för en mordhistoria, särskilt på vintern när mörkret sänker sig tidigt på dagen. Miljöbeskrivningen är lite svag, men Sarenbrant lyckas verkligen förmedla en bra stämning som gör att jag inte tänkt på det förrän så här i efterhand.

Jag gillar de olika karaktärerna och det är svårt att tro att någon av dem skulle vara inblandad i morden. Detta är dock inte typen av deckare där mördaren är helt okänd, så det är rätt snart uppenbart att någon av de större karaktärerna måste vara skyldig. Historien lyckas dock hålla mig tvekande fram till slutet och även om jag gillar att kunna gissa vem det är, är det också kul att bli överraskad.

På det stora hela tycker jag dock att slutet är den svagaste delen av boken, upplösningen känns som en kopia av något annat jag läst och motivet är krystat. Men jag gillade boken och ser fram mot bok nummer fyra i serien, som kommer nu i vår.

Borta bäst

Sylvia har gjort något hemskt och kan inte åka hem igen. Hon bor i sin bil och äter och använder toaletterna på Ikea. För henne är fasaden allt, men när hon träffar en annan typ av människor börjar hon ifrågasätta sig själv och sitt gamla liv.

Borta bäst av Sara Kadefors handlar om de val man gör i livet och vad man kan förändra. Den är väldigt bra skriven och lyckas kännas både långsam och fullspäckad med händelser på samma gång. Jag gillar hur man sakta får reda på mer och mer om Sylvia, samtidigt som hon inser saker om sig själv. Alla karaktärer är väldigt bra skrivna och får vara komplexa och intressanta. Kadefors skriver oerhört fängslande och jag är redan sugen på att läsa om boken. Det är kul att läsa riktigt bra böcker.