Imorse läste jag ut vad som känns som en standardthriller: Utan ett ord av Linwood Barclay.
14åriga Cynthia vaknar en morgon i ett tomt hus. Hela hennes familj har försvunnit utan att lämna minsta spår efter sig. 25 år senare bestämmer hon sig för att ta reda på vad som egentligen hände. Varför lämnade dem henne ensam, och kan det vara så att familjen fortfarande är vid liv?
Jo, visst, det är ganska spännande. Jag tyckte att upplösningen var skapligt oväntad, och det finns en del kul bifigurer (till exempel Cynthias pojkvän från high school, en kriminell ledare för någon slags gäng som steker ägg och oroar sig för sin styvdotter) men upplevelsen dras ner lite av att jag ungefär halvvägs in i boken började tycka att Cynthia var riktigt irriterande.
måndag 31 oktober 2011
Himla bra serier
Nu blir det serietips:Alla som nån gång varit elva år borde läsa Sara Hanssons seriealbum Vi håller på med en viktig grej. Det är en helt lysande träffsäker skildring av Sara och Rebbe, två bästisar som går på mellanstadiet, älskar spicegirls, tampas med sina föräldrars skilsmässor och mörkrädsla, och det fick mig att flera gånger tänka "ja just ja, precis sådär var det"!
Sara Hansson har även gjort Den hemliga kroppen, som jag också älskade. Det är ett ganska kort album om barnet som växer upp och långsamt inser att kroppen kan vara en fiende, en fiende som måste tuktas och döljas för att man ska passa in.
Grevar och grevinnor
Ibland snubblar man bara över böcker som man aldrig har hört talas om, men som visar sig vara riktigt trevliga.
För nån vecka sen ryckte jag på måfå en bok ur min mammas bokhylla då jag behövde något att läsa på tåget. Det blev Grevinnan, av Margit Söderholm, en riktigt trevlig roman om herrgårdsliv, olyckliga äktenskap och hemliga affärer. Det jag gillade särskilt med boken var att huvudpersonen, grevinnan Charlotte, inte är genomgod och oskyldig (vilket ofta är fallet i böcker av den här typen..). Ibland är hon det, men hon är också omväxlande korkad, orättvis och riktigt jobbig.
Nu har jag läst fortsättningen också. Den heter Bröderna, och handlar om Charlottes söner Will och Carl. Jag ska inte överdriva: den här serien är inget mästerverk, men den är mysig och visst undrar man hur det ska gå för familjerna.
För nån vecka sen ryckte jag på måfå en bok ur min mammas bokhylla då jag behövde något att läsa på tåget. Det blev Grevinnan, av Margit Söderholm, en riktigt trevlig roman om herrgårdsliv, olyckliga äktenskap och hemliga affärer. Det jag gillade särskilt med boken var att huvudpersonen, grevinnan Charlotte, inte är genomgod och oskyldig (vilket ofta är fallet i böcker av den här typen..). Ibland är hon det, men hon är också omväxlande korkad, orättvis och riktigt jobbig.
Nu har jag läst fortsättningen också. Den heter Bröderna, och handlar om Charlottes söner Will och Carl. Jag ska inte överdriva: den här serien är inget mästerverk, men den är mysig och visst undrar man hur det ska gå för familjerna.
Skamfläck
De senaste dagarna har jag har haft en sån där monoton arbetsuppgift som är rätt skönt att åka på ibland. Skönt att inte behöva tänka så mycket, särskilt när det betyder att man kan lyssna på en ljudbok samtidigt som man jobbar!
Jag fick alltså tid att lyssna färdigt på Caroline Engvalls Skamfläck, en bok som handlar om ungdomar som säljer sex och varför de gör det. Det är såklart en hemsk bok, och en viktig bok. Dessutom är det tyvärr en bok jag blir ganska irriterad på. Den är totalt fullproppad med adjektiv och beskrivningar. Inget är för litet för en lång, lång beskrivning. Det äts inte en kiwi utan att man får veta i detalj vilken nyans av grönt den hade, och hur den doftade. Det äts inte vårrullar, vårrullens frasiga skal krossas mellan huvudpersonens starka tänder, osv. Det gör att boken känns pladdrig, och jag undrar hela tiden varför författaren känner att hon måste peta in så många egna beskrivningar, det tar udden av den egentliga historien.
Men med den här typen av bok vill man inte vara för gnällig. Jag tycker att den, bortsett från att man blir grymt irriterad på pladdret om oväsentliga detaljer, är bra, intressant och väldigt sorglig. (Det är dessutom mycket möjligt att den fungerar bättre som "vanlig" pappersbok?)
Ni vet väl förresten att man kan lyssna på ljudböcker streamat från bibliotekens websidor? Fantastisk funktion!
Jag fick alltså tid att lyssna färdigt på Caroline Engvalls Skamfläck, en bok som handlar om ungdomar som säljer sex och varför de gör det. Det är såklart en hemsk bok, och en viktig bok. Dessutom är det tyvärr en bok jag blir ganska irriterad på. Den är totalt fullproppad med adjektiv och beskrivningar. Inget är för litet för en lång, lång beskrivning. Det äts inte en kiwi utan att man får veta i detalj vilken nyans av grönt den hade, och hur den doftade. Det äts inte vårrullar, vårrullens frasiga skal krossas mellan huvudpersonens starka tänder, osv. Det gör att boken känns pladdrig, och jag undrar hela tiden varför författaren känner att hon måste peta in så många egna beskrivningar, det tar udden av den egentliga historien.
Men med den här typen av bok vill man inte vara för gnällig. Jag tycker att den, bortsett från att man blir grymt irriterad på pladdret om oväsentliga detaljer, är bra, intressant och väldigt sorglig. (Det är dessutom mycket möjligt att den fungerar bättre som "vanlig" pappersbok?)
Ni vet väl förresten att man kan lyssna på ljudböcker streamat från bibliotekens websidor? Fantastisk funktion!
söndag 30 oktober 2011
Första gången en gång till.
Jag såg att Enligt O har hakat på en bloggutmaning igen, och sånt är ju alltid roligt. Den här gången handlar det om att lista tio böcker man önskar att man kunde få läsa igen för första gången.
Det här är tio som jag gärna skulle ha olästa av just den anledningen:
1) Where the heart is/Där mitt hjärta finns - Billie Letts. Så väldigt fin, om oväntad vänskap och kärlek i en amerikansk småstad.
2) The Stand/Pestens tid - Stephen King. Jag har nog läst den åtminstone fem gånger, men oj vad fint det vore att få läsa den utan att ha en aning om hur det ska sluta!
3) Elfquest - Wendy & Richard Pini. Min absoluta favoritserie. Jag minns vilken magisk upplevelse det var att läsa den första gången som åttaåring, och efter ett antal omläsningar är den fortfarande lika bra.
4) Foxfire - Joyce Carol Oates. Karaktärer man önskar att man fick lära känna för första gången en gång till.
5) ...och likväl rör hon sig - Charlotta Cederlöf. En av de bästa romanerna om att vara tonåring.
6) Yarden - Kristian Lundborg . Väldigt vackert om att göra en klassresa nedåt, om arbete och om maktlöshet.
7) Hamiltonböckerna - Jan Guillou. Jag älskar Hamilton och det skäms jag inte ett dugg för. Jag tänker läsa om dem snart, men det kommer inte att vara samma sak när man är förberedd på allt som ska hända.
8) Shantaram - David Gregory Roberts - Otroligt bra, men det tog sjukt lång tid att läsa den så det finns en risk att jag aldrig orkar en omläsning.
9) Juliane och jag - Inger Edelfeldt. En favorit som jag läste första gången som tolvåring (och sen ungefär femton gånger till).
10) Special topics in calamity physics - Marisha Pessl. Underbar bok, men nu när jag vet att jag inte gillade slutet skulle en omläsning bli en helt annan upplevelse.
Det här är tio som jag gärna skulle ha olästa av just den anledningen:
1) Where the heart is/Där mitt hjärta finns - Billie Letts. Så väldigt fin, om oväntad vänskap och kärlek i en amerikansk småstad.
2) The Stand/Pestens tid - Stephen King. Jag har nog läst den åtminstone fem gånger, men oj vad fint det vore att få läsa den utan att ha en aning om hur det ska sluta!
3) Elfquest - Wendy & Richard Pini. Min absoluta favoritserie. Jag minns vilken magisk upplevelse det var att läsa den första gången som åttaåring, och efter ett antal omläsningar är den fortfarande lika bra.
4) Foxfire - Joyce Carol Oates. Karaktärer man önskar att man fick lära känna för första gången en gång till.
5) ...och likväl rör hon sig - Charlotta Cederlöf. En av de bästa romanerna om att vara tonåring.
6) Yarden - Kristian Lundborg . Väldigt vackert om att göra en klassresa nedåt, om arbete och om maktlöshet.
7) Hamiltonböckerna - Jan Guillou. Jag älskar Hamilton och det skäms jag inte ett dugg för. Jag tänker läsa om dem snart, men det kommer inte att vara samma sak när man är förberedd på allt som ska hända.
8) Shantaram - David Gregory Roberts - Otroligt bra, men det tog sjukt lång tid att läsa den så det finns en risk att jag aldrig orkar en omläsning.
9) Juliane och jag - Inger Edelfeldt. En favorit som jag läste första gången som tolvåring (och sen ungefär femton gånger till).
10) Special topics in calamity physics - Marisha Pessl. Underbar bok, men nu när jag vet att jag inte gillade slutet skulle en omläsning bli en helt annan upplevelse.
Inte imponerad av Pojkarna
Pojkarna - Jessica Schiefauer
Kim, Bella och Momo är fjorton år och bästa vänner. De har en väldigt stark gemenskap, vilket behövs med tanke på att de inte har några vettiga vuxna i närheten, och ständigt blir trakasserade av killarna i skolan. De tillbringar en stor del av sin tid i Bellas växthus, ofta lekandes maskeradlekar med avancerade kostymer. En dag hittar de en växt som de inte kan identifiera, och den visar sig avge en magisk nektar som förvandlar dem till pojkar. De nya pojkkropparna ger tjejerna möjlighet att röra sig genom staden utan att känna sig utsatta och utstirrade, och det ger dem även möjlighet att på lika villkor närma sig ett gäng killar. Särskilt Kim älskar att vara pojke och vill uppleva det igen och igen, även om det kostar henne det som tidigare varit det viktigaste i livet.
Den här boken snappade jag åt mig på biblioteket förra veckan efter att ha läst om den i ett flertal bokbloggar. Alla verkar vara eniga om att den är jättebra.
Tyvärr håller jag inte med. Idén är kul. Genusperspektivet låter intressant. Men jag tycker att här blir det för platt, för snabbt berättat, och de olika komponenterna - det sagoaktiga, genustankarna, magin och relationerna mellan tjejerna och mellan Kim och de "riktiga" killarna hon lär känna hänger inte riktigt ihop. Boken vill vara poetisk och magisk, men är mest ...konstig.
Kim, Bella och Momo är fjorton år och bästa vänner. De har en väldigt stark gemenskap, vilket behövs med tanke på att de inte har några vettiga vuxna i närheten, och ständigt blir trakasserade av killarna i skolan. De tillbringar en stor del av sin tid i Bellas växthus, ofta lekandes maskeradlekar med avancerade kostymer. En dag hittar de en växt som de inte kan identifiera, och den visar sig avge en magisk nektar som förvandlar dem till pojkar. De nya pojkkropparna ger tjejerna möjlighet att röra sig genom staden utan att känna sig utsatta och utstirrade, och det ger dem även möjlighet att på lika villkor närma sig ett gäng killar. Särskilt Kim älskar att vara pojke och vill uppleva det igen och igen, även om det kostar henne det som tidigare varit det viktigaste i livet.
Den här boken snappade jag åt mig på biblioteket förra veckan efter att ha läst om den i ett flertal bokbloggar. Alla verkar vara eniga om att den är jättebra.
Tyvärr håller jag inte med. Idén är kul. Genusperspektivet låter intressant. Men jag tycker att här blir det för platt, för snabbt berättat, och de olika komponenterna - det sagoaktiga, genustankarna, magin och relationerna mellan tjejerna och mellan Kim och de "riktiga" killarna hon lär känna hänger inte riktigt ihop. Boken vill vara poetisk och magisk, men är mest ...konstig.
tisdag 25 oktober 2011
The Lessons
The Lessons - Naomi Alderman
James kommer till Oxford med höga förväntningar, men livet där är inte så lätt. Studierna är mycket svårare än han hade räknat med, han skadar sitt knä, hamnar efter med studierna och får inga vänner. Han är stel, osäker och ensam. Livet förändras dock när han lär han känna ett gäng studenter som har en enda sak gemensamt: den karismatiske men instabile överklasskillen Mark. Han erbjuder dem att bo hyresfritt i sitt stora hus, och tillsammans lever de ett slags dekadent yra av fester och champagne.
Åren går, och vännerna tar examen, får jobb, går vidare med sina liv och glider isär. När så Mark dyker upp igen knyts deras liv än en gång samman.
En sak jag verkligen gillade i den här boken är beskrivningarna av miljöer och människor: Alderman lyckas verkligen måla upp levande bilder och karaktärerna känns trovärdiga även om vissa aldrig riktigt får kliva fram och vara med i handlingen. (Man undrar hela boken igenom vem Simon är egentligen. Han är en av vännerna i huset, men har knappt någon personlighet).
Jag är ju svag för historier som utspelar sig i skol- eller universitetsmiljö, och The Lessons gjorde mig inte besviken. Om du gillade the Secret History kommer du förmodligen gilla den här.
Jag är ju svag för historier som utspelar sig i skol- eller universitetsmiljö, och The Lessons gjorde mig inte besviken. Om du gillade the Secret History kommer du förmodligen gilla den här.
måndag 24 oktober 2011
Zombifierade klassiker
Apropå den senaste boken kom jag att tänka på en annan bok med betydligt bättre idé än utförande. Pride and Predjudice and Zombies av Jane Austen och Seth Grahame-Smith. På pappret tycker jag att det är en bra tanke: ta Austens klassiker och släng in lite zombier. Och en bra författare skulle säkert kunnat göra något bra av det. Grahame-Smith lyckas inte. Han Bennetsystrar är zombiedödande ninjor, utbildade i Fjärran Östern, inte särskilt lika orginalets. Och hans zombier är inte särskilt läskiga, eller logiska. Efter ungefär halva boken sade min zombieälskande man: "Nä, nu läser jag bara den här för att jag är intresserad av den riktiga historien. Den var ju riktigt bra!" Så slutsatsen blir: Läs den riktiga Stolthet och fördom istället.
M is for Magic
Neil Gaimans M is for magic är en snabbläst liten sagosamling med skruvade små berättelser i sin karaktäristiska stil (en tant köper den heliga graalen på loppis, en pojke träffar ett troll under en bro i förorten, en detektiv utreder vem som egentligen mördade Humpty Dumpty...)
Jag hade ganska höga förväntningar på den här boken, och hoppades att den skulle vara sådär mysigt obehaglig som vissa av hans andra barnböcker (Coraline och The Graveyard book) men jag tyckte tyvärr att den var ganska långtråkig.
Den sista novellen är ett utdrag ur Gaimans The Graveyard book och jag skulle tipsa om att läsa den boken istället, för den här var aldeles för ojämt och under långa sekvenser ointressant. Snyggt omslag dock!
söndag 23 oktober 2011
Superhjältar
Vi var i bokhandeln för att köpa en present till en kompis och kunde såklart inte hålla oss från att köpa två böcker till oss själva. Det är farligt med bokhandlar på det sättet. Den ena var ett säkert köp, den andra lockade med rolig titel, intressant baksidestext och en massa hyllningar. Sånt som borde få en att bli tveksam, med andra ord. All my friends are superheroes av Andrew Kaufman. Boken handlar om Tom, som inte har några superkrafter men som bara umgås med folk som har det. Han gifter sig med en superhjälte men ett argt ex gör honom osynlig för henne. Tyvärr är det här en bok av slaget "fantastisk idé, men inte tillräckligt bra författare att göra något av det". Kärlekshistorian ska nog fungera som en röd tråd genom boken, men är ganska ointressant. Det är mest en uppradning av människor med olika krafter och en kort beskrivning av hur det fungerar för dem eller hur de fick dem. Fördelen är att den är väldigt kort och går att läsa ut på en timme. Det är nog också en av dess nackdelar, det finns inget utrymme för utveckling av karaktärerna. Läs något annat istället.
För övrig har jag alltid stört mig på när folk med superkrafter kallas superhjältar (bland annat i serien Heroes). Jag tycker inte attt man rimligen kan kallas hjälte om man inte gör något hjältemodigt, utan bara är väldigt bra på att till exempel hitta rätt väg.
För övrig har jag alltid stört mig på när folk med superkrafter kallas superhjältar (bland annat i serien Heroes). Jag tycker inte attt man rimligen kan kallas hjälte om man inte gör något hjältemodigt, utan bara är väldigt bra på att till exempel hitta rätt väg.
Hemligheter
Det finns ju en del böcker om folk som upptäcker magiska slott, skatter i ödehus och andra liknande saker. Här är en sådan upptäckt ur verkliga livet. En lägenhet i Paris som varit orörd sedan kriget och som visade sig innehålla värdefulla målningar. Fina bilder att drömma sig bort till.
torsdag 20 oktober 2011
Buffyrapport
Jag kunde såklart inte hålla mig, utan läste hela Buffy the vampire slayer igår kväll när jag egentligen borde sovit.
Serien är en fortsättning på tv-serien, och därför ska jag inte avslöja något om handlingen (tror nämligen att min bloggkollega Anna inte har hunnit se alla avsnitt än, och man ska ju inte spoila...).
Karaktärerna är ganska porträttlikt tecknade, och intrigerna verkar så att säga gå i samma stil som tv-serien, så jag kan inte tänka mig att jag kommer att bli missnöjd om jag köper de övriga sju delarna som kommit ut.
Historien är ibland lite förvirrande, men det är spännande och roligt, och jag vill läsa fortsättningen nu!!
Serien är en fortsättning på tv-serien, och därför ska jag inte avslöja något om handlingen (tror nämligen att min bloggkollega Anna inte har hunnit se alla avsnitt än, och man ska ju inte spoila...).
Karaktärerna är ganska porträttlikt tecknade, och intrigerna verkar så att säga gå i samma stil som tv-serien, så jag kan inte tänka mig att jag kommer att bli missnöjd om jag köper de övriga sju delarna som kommit ut.
Historien är ibland lite förvirrande, men det är spännande och roligt, och jag vill läsa fortsättningen nu!!
onsdag 19 oktober 2011
Tunnelbaneskräck
Jag hittade en bok som verkade väldigt lovande på biblioteket i Kulturhuset. The end of the line (Jonathan Oliver) är en samling skräcknoveller på temat tunnelbana (och en del andra underjordiska platser). Det låter ju jätteläskigt! Dock: det är det inte. Jag läste ut hela, mest för att jag hela tiden tänkte att nästa berättelse kanske skulle visa sig vara bra (alla är skrivna av olika författare), men i stort sett var det bortkastad tid. Alldeles för många av författarna har skrivit på temat "person åker tunnelbana och hamnar på nåt märkligt sätt i en annan dimension". Det blir lite tjatigt. Jag hade hellre velat läsa om spöken i tunnlarna...
Den noveller jag tycker bäst om är Natasha Rodes Crazy train ,om vad som egentligen händer när rockstjärnor dör. Resten kan man egentligen hoppa över.
Lullabies for little criminals
Lullabies for little criminals - Heather O'Neill
Baby är tolv år och bor med sin pappa Jules i Montreals red light district. Jules missbrukar av och till heroin, och verkar dessutom vara lite (och ibland mycket) psykiskt störd. De är fattiga, äger i stort sett ingenting, flyttar runt mellan olika hotellrum och sunkiga lägenheter. Baby trivs dock för det mesta med sitt liv. Hon finner ofta en stark gemenskap med andra barn, får vänner och förlorar dem igen, beundrar de vuxna missbrukarna och vill bli som dem samtidigt som hon längtar efter att få vara ett vanligt barn med en mamma som tar hand om henne.
När Jules för första gången åker in på ett behandlingshem börjar det gå utför för dem båda.
Boken är ibland riktigt plågsam, men samtidigt hoppfull och väldigt fint skrivet. Den är pepprad med fina liknelser, och karaktärerna är så levande beskrivna.
"Jules had a bottle of white wine in the fridge once for about three months. I liked to sneak a few sips while I was pretending to look for the jam. The wine would make my feet feel soft and buzzy like hummingbirds. I loved to take a little drink and then sit on the fire escape. It felt like there were toads in the wind that whispered, 'Kiss me. Kiss me. Kiss me.'"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)