Attentatorn

Mellan min förkylning, jul och alldeles för mycket att göra på jobbet hinner jag inte riktigt läsa någonting annat än mjölkpaket. Men jag har i alla fall hunnit läsa ut Attentatorn av Leif Eriksson. Det är boken jag nämnde i ett tidigare inlägg att den fick mig att tänka på Stad-serien, vilket är ett bra betyg.

Året är 1909 och den ryska tsaren ska komma på besök till Stockholm. Ryska anarkister i samarbete med svenska ungsocialister planerar att döda honom. Vi får följa en ungsocialist, Hilding, med uppdrag att skjuta tsaren och en polis, Harald, med uppdrag att spåra alla anarkister och gripa dem före tsaren kommer.

Jag gillar allt med den här boken, förutom det absoluta slutet. Karaktärerna är mycket bra skildrade. Hilding är prästsonen som vill hjälpa de förtrycka arbetarna men samtidigt är mycket osäker på sig själv. Han är en fanatiker som anser att ändamålen helgar medlen och som ser ner på de som har andra åsikter. Samtidigt som han säger sig sträva efter jämnställdhet har han en "lilla gumman"-attityd till sin fästmö när hon pratar om att engagera sig för kvinnors rättigheter. Harald är plikttrogen och ser problemen med anarkisternas önskedröm om samhället. Samtidigt reflekterar han över varför han valde lagens väg när han nog lika gärna kunde gått åt andra hållet. Han, och flera av de andra poliserna, tycker dessutom att det vore bra om tsaren försvann, dock inte på ett så blodigt sätt. Både huvudpersonerna och bikaraktärerna framstår som riktiga, komplexa människor och författaren får in flera olika sorters personer med olika syn på samhället utan att det någon gång känns krystat.

Miljön är också fantastisk skildrad. Boken utspelar sig som sagt i Stockholm och under midsommarveckan. Nätterna blir aldrig mörka, dagarna är fyllda av gassande sol och alla människor förutom huvudpersonerna njuter av det vacka vädret. Boken är spännande hela vägen och det var svårt att veta vem jag hoppades skulle vinna, Hilding eller Harald.

Boken är utgiven av Lind & Co och jag har fått den via Booked