Vampyrerna är elaka igen

Nu har jag läst ut Glashuset (av Rachel Caine) som jag hade tur och vann för ett tag sen.
Det är en snabbläst bok, som jag tror tilltalar läsare som gillar Twilight, House of night-serien och liknande böcker.
Claire är sexton år och något av ett underbarn. Hon har redan gått ut highschool och börjat på college, och är van att vara lite annorlunda och utanför. När hon flyttar in på ett elevhem blir dock livet svårare än någonsin, alla tjejer verkar blint lyda Monica, och Monica är helt psykotiskt elak. Claire förstår snart att hennes liv är hotat så länge hon bor kvar i sitt korridorsrum och försöker hitta ett alternativ. Efter att ha läst en annons i tidningen hittar hon ett hus inne i stan, där gothtjejen Eve bor tillsammans med två killar, Shane och Michael. De tycker att Claire är aldeles för ung för att flytta in, men går motvilligt med på att hon stannar några nätter.
Ju mer de lär känna varandra, desto mer får Claire veta om staden hon kommit till. Det visar sig att den styrs av vampyrer, och att det finns ett system där olika vampyrer tar sig an familjer i staden och erbjuder dem "beskydd" mot en del gentjänster. Utan beskydd är man lovligt byte, och Claire inser att det inte bara Monica som hotar hennes säkerhet.

Det var, som sagt, en bok som gick snabbt att läsa. Jag läste den ju på svenska, och det känns som att översättningen var bra och utan några märkligheter. Ibland kan ju annars dialoger mellan yngre karaktärer översättas lite fjantigt. Det enda som störde mig i den vägen var en sekvens där några män kallas för "knuttar" flera gånger per sida. Det finns väl inga svenskar under 50 som skulle använda det begreppet, men det finns kanske inget bra alternativ.

Jag har läst ganska många YA-böcker med övernaturligt tema de senaste åren, och det var väldigt skönt med en vampyrbok där alla vampyrer faktiskt är onda. Annars verkar de flesta handla om kärleksrelationer med övernaturliga väsen (eller om världen från vampyrer eller liknandes synvinkel). Det är spännande, och författaren lyckas bygga upp stämningar (både hotfulla och mysiga) på ett trovärdigt sätt. Jag gillar huvudpersonen Claire, det är kul att hon är så smart, och så väldigt fokuserad på studier.
Om man ska säga nåt negativt så är det ett kanske inte så himla trovärdigt att alla (mänskliga) karaktärer är så himla snygga. Det hade även varit lite fint om Eve hade tex. lyssnat på musik eller liknande och inte enbart varit gothbrud genom att ha på sig rutig skolflickskjol och döskallemönstrade skor. Mobbaren Monica är så genomond att hon bitvis känns som en parodi, men det är kanske meningen att visa att hon är mer spritt språngande galen än bara elak.

Glashuset slutar med en cliffhanger, och även om jag blir lite trött av att tänka på att alla ungdomsböcker i den här genren verkar vara trilogier nuförtiden så ser jag fram emot att läsa fortsättningen.