Jag läste aldrig Tintin när jag var liten. Det har inte hindrat att jag har full koll på de återkommande karaktärerna och en viss aning om vad böckerna handlar om, men jag har aldrig känt mig lockad att leta upp en bok och läsa. Förra helgen råkade jag dock snubbla över ett album och tänkte att det kanske var dags att uppleva serien på rikigt. Albumet var närmare bestämt Krabban med guldklorna. Tydligen det första där kapten Haddock är med. Tintin misstänker att det är något mystiskt med en båt, blir kidnappad, inser att de smugglar knark, hamnar i Nordafrika och avslöjar hela knarkligan.
Det hela är mycket lättläst och väldigt oengagerande. Tintin själv är träig, Haddock är ett nervvrak och Dupontarna är dumma i huvudet. Jag tycker bäst om Milou, men kan inte förstå om människorna förstår vad han säger eller inte. Det finns vissa rasistiska drag i skildringen av beduiner och araber, om än inte så mycket som det verkar vara i Tintin i Kongo, och det är ganska uppenbart att den här serien är gjord i en annan tid.
Kanske är det här en serie som man bör läsa som liten men med tanke på hur många bra serier det finns i dagens samhälle tycker jag man kan hoppa över Tintin helt och hållet. Alla mår bra av mer komplicerade historier och humor som går ut på något mer än att de korkade detektiverna hela tiden slår i huvudena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar