Sergant Patrik Lind hade flera utlandsmissioner bakom sig när han åkte ner till Afghanistan. Hans tidigare erfarenheter var att folk välkomnade trupperna och var tacksamma för beskyddet. I Afghanistan var det annorlunda, de bemöttes ofta med misstänksamhet och rent av fientlighet. En dag försvinner två soldater ur gruppen, och när det kommer fram vad som har hänt dem påverkar det alla starkt.
När Patrik kommer hem träffar han Katarina och försöker trots sina traumatiska minnen att inleda en normal kärleksrelation. Hon försöker förstå, men det är såklart svårt att sätta sig in i hans situation för någon som bara har upplevt trygghet i livet.
Det här känns som en bok som borde vara lite bättre. Det är ett intressant ämne, men den sjunker lite på betygsskalan eftersom jag inte tycker att karaktärerna känns tillräckligt levande. Kärlekshistorien är lite onödig, för mig hade det räckt med militärernas upplevelser och trauman. Kanske beror det på att Katarina kändes alldeles för naiv och äppelkäck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar