Nattvakt - Kit Whitfield

Lola Gallay lever i en värld som är nästan som vår. Den största skillanden är att i hennes finns det varulvar. De kallas Lykanter, och faktum är att nästan alla människor hör till den gruppen. Det normala är att förvandlas vid fullmåne, så har det alltid varit, och alla vet att de måste se till att låsa in sig i god tid för månnätterna.
   Lola är en nolla, en barbacka. Hon är född med defekten att inte resa ragg vid fullmåne, och hör till den underpriviligerade gruppen i samhället. Hennes jobb är att patrullera gatorna på jakt efter lykanter som trotsat inlåsningslagarna och springer fritt på gatorna i djurskepnad och fånga in dem. Det är ett livsfarligt jobb som ingen egentligen vill göra, men för att samhället ska fungera så måste Lola och hennes likar ta på sig ansvaret för att oskadligöra de helt oresonabla lykanterna. Efteråt väntar processer där det utreds varför varulven i fråga inte befann sig inlåst i ett skyddsrum, var det en olyckshändelse eller var det med mening?
   När en nära vän till Lola mördas blir det hennes uppgift att utreda mordet. När andra som arbetar med mordfallet blir attackerade inser hon att hon är i fara. Någonstans på vägen blir hon förälskad, och det i en lykant. Frågan är om det kan fungera. Lola är rasande, hon är som en tickande bomb tyngd av ett helt livs diskriminering och oförstående bemötande från lykanter.Hennes nyfunna kärlek Paul försöker förstå, men har levt hela sitt liv i en annan värld.

Boken var absolut bättre än jag hade förväntat mig. Jag trodde nog att den skulle vara någon slags Sookie Stackhouse-kopia, men det fanns inga som helst likheter. Den här berättelsen är ingen komedi över huvud taget. Den målar upp ett mörkt samhälle där fördomar och rädsla skiljer människor åt, och den handlar egenligen mer om att leva i utanförskap än om varulvsjakt. Även om den var bättre än jag hade trott så är den ganska medelmåttig. Det är ingen stor läsupplevelse, men den är ett ganska intressant tidsfördriv.