En man som heter Ove

En man som heter Ove tycker inte om tillståndet i världen. Ingen kan längre backa med släp eller göra en ordentlig kopp kaffe och gammal hederlig kunskap ersätts med datorer. I hans lugna radhusområde ersätts de gamla familjerna med nya. Särskilt hans nya grannar är otroligt irriterande och kommer alltid och avbryter honom alltid för att de behöver skjuts till sjukhuset eller lära sig köra bil.

En man som heter Ove är en av Fredrik Backmans två debutböcker. Backman har en väldigt rolig blogg och jag förväntade mig en väldigt rolig bok. Och ja, den är rolig, fylld med bisarra och dråpliga situationer. Men jag tycker att den är mer sorglig än rolig, fast sorglig på ett ganska roligt sätt. Jag trodde den skulle handla om en arg medelålders man som inte förstår sig på världen men den visade sig handla om hur man blir en man som heter Ove. En inte alltför lätt uppväxt övergår i ett vuxenliv som inte heller flyter på utan hinder. Backman beskriver Ove så att man både förstår honom, känner med honom och inser hur otroligt irriterande det skulle vara att vara granne med honom.

Framför allt är historien en av de vackraste kärlekshistorier jag läst på länge. Ibland undrar man hur vissa människor hittar varandra, varför de faller för varandra och varför de fortsätter att vara tillsammans trots att det verkar som om de inte har något gemensamt. Ove och hans fru är ett sådant par och det skildras fint vad de känner för varandra.

Det är en rörande, rolig och sorglig historia som jag verkligen kan rekommendera. Här kan man läsa vad Backman själv säger om boken.