Sju minuter över tolv på natten kommer monstret till Conors hus. Det är enormt stort och bultar på väggen så att tavlorna ramlar ner, men Conor blir inte rädd. Han hade väntat sig något värre.
Monstret har kommit för att berätta tre historier, för berättelser är viktiga. Conor vill inte höra några historier, vad han vill är att allt ska vara som förr. Som det var innan hans mamma blev sjuk, när han blev behandlad som alla andra.
Monstret är inte intresserat av vad Conor vill, det har blivit kallat och tänker göra det monster gör. Det vill ha något från Conor, något som han absolut inte vill ge.
A monster calls är en annorlunda berättelse om sjukdom, sorg och mobbing - inte en skräckbok som man skulle kunna tro. Den är väl egentligen skriven för barn, men det är en sån där fin bok som passar för vuxna också (sådär lite Roald Dahl-aktig). Jag gillar kombinationen av sagomonster och riktigt bitande realism.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar