Brideshead revisited - årets tråkigaste läsning?

Brideshead revisited (En förlorad värld på svenska) av Evelyn Waugh är en sån där bok som man ofta hör folk prata helt lyriskt om. Kanske hade jag för höga förväntningar (svårt att inte ha det när man har hört att det är så mångas absoluta favoritbok), men jag tyckte inte alls om den.
    Berättarrösten, Charles Ryder, träffar Sebastian under sin studietid i Oxford. Sebastian är lite lagom excentrisk: han verkar ständigt vara lite småfull, bär runt på en nallebjörn och tar sig friheter med bilar tillhör andra. De unga männen blir vänner, och trots att Sebastian först ihärdigt hävdar att Charles aldrig någonsin ska få möta hans föräldrar och syskon så blir Charles snart nästan som en del i familjen, och tillbringar mycket tid på deras gods Brideshead.
   Tiden går. Sebastian blir allt mer alkoholiserad, och Charles blir allt mer intresserad av hans syster Julie. Jag tyckte att boken verkade lovande alldeles i början, men blev mer och mer trött på att det inte hände något. Överklassen lallar runt, super, jagar, gnäller. Relationerna mellan karaktärerna förändras, men inte på ett sätt som gör det spännande. Det pratas och pratas om religion, de styckena är väldigt långtråkiga. Meningen är väl att berätta om hur tillvaron förändrades för den brittiska överklassen under tiden för världskrigen, men för mig blev boken för långdragen och tråkig. (Jag lyssnade på den på ljudbok. Kanske den hade varit lite bättre om jag hade läst den på papper - det hade iallafall gått lite snabbare, och så hade jag sluppit irritera mig på att inläsaren läste alla repliker från kvinnor med överdrivet pipig röst).