Jerusha Abbott har växt upp på ett barnhem. När hon är 18 år får hon veta att en anonym välgörare har beslutat sig för att bekosta hennes collegestudier, med det enda villkoret att hon skriver brev till honom. För en föräldralös flicka som aldrig trott att det skulle vara möjligt att få utbilda sig är det en oerhörd chans, och Jerusha är väldigt entusiastisk och tacksam.
Boken består av hennes brev till den okände mannen, som hon kallar Daddy-Long-Legs (som insekten) eftersom det enda hon vet om honom är att han är lång. Brevens innehåll varierar med hennes humör, ibland är hon strålande glad och berättar små anekdoter om livet på skolan och ibland sur och irriterad på att hennes brevvän aldrig svarar på hennes brev. Jag tänkte mig att boken skulle ha lite mer Anne på Grönkulla-kvaliteer, och men intrigen är mycket, mycket tråkigare. Faktum är att det inte händer någonting under Jerushas fyra år på college. Hon köper nya klänningar för pengar som Daddy skickar, hon lär sig simma, hon går på dans på Princeton. Men det finns inga som helst konflikter i boken (förutom nån missad tenta, och att hon ibland straffar Daddy genom att skriva extremt formella brev), vilket kanske är en ganska realistisk skildring men inte en särskilt intressant. Slutet gör mig dessutom riktigt irriterad! Det här är en av de där klassikerna som inte har så mycket att säga oss längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar