Jenny:
Det här är mitt barndomsbibliotek, där det känns lite som att jag växte upp. Jag var kanske egentligen inte där så väldigt ofta, kanske en gång i månaden (vi lånade alltid minst en stor pappkasse full med böcker så det räckte en stund) men jag har alltid känt mig hemma där. Det var här jag fick mitt första hett efterlängtade lånekort som sexåring, valde bland barnvinylskivorna, lärde mig bläddra i kartotek, sökte i min första biblioteksdatabas, lånade Iron Maiden på vinyl i högstadiet, vann Olles nya cykel i en frågesport och blev skrämd halvt från vettet av spökhistorieläsningen i källaren. Det här var första besöket på flera år, men det kändes fortfarande som hemma och det mesta var sig likt. Jag älskar dig fortfarande, Brantingsbiblioteket.
Anna:
Det här är mitt närmsta bibliotek, men det är inte en favorit. Gillar verkligen kvarteret, Signalfabriken, där det ligger och det ser ju fint ut på utsidan, men det känns tomt och kalt och tråkigt inuti. Synd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar