En typisk ungdomsbok

Ge mig arsenik av Klara Krantz känns som en väldigt typisk ungdomsbok. Elisabeth säger till sig själv att hon är ett geni. Ett geni och en författare. Hon är stark, cool och heter inte ens Elisabeth längre. Nu är hon Elsa Jansson, och tillsammans med sin nya pantermönstrade skrivbok ska hon erövra världen. Det är bara det att allt är en fasad. Egentligen är hon ensam, förvirrad och ledsen över att ha förlorat sin bästis, utanför i skolan, kanske kär i någon som svikit henne och dessutom har hon en pappa som lämnat familjen. Tur att Håkan Hellström finns i alla fall.
Jag gillar den lite sorgsna tonen i boken, och att det aldrig spårar ur och tappar trovärdigheten. Det som är lite tråkigt är att den känns lite småseg, och, som sagt: som en typisk ungdomsbok. Det känns som att jag har läst det här förut.