Jag var skeptiskt, för jag är inte särskilt intresserad av ungdomsböcker som handlar om kärlek. Men när jag blivit tipsad om den en hundrade (typ) gång bestämde jag mig för att ge den en chans iallafall. Tur det, för det visade sig att jag gillade den mycket!
Lara Jean har en hattask full av bred. Inte brev som hon har fått, utan brev som hon har skrivit till killar hon har varit kär i. När hon känt att tiden är mogen för att komma över någon hon spanat på på avstånd har hon skrivit ett brev till honom. Breven är mest som ett slags dagbok, en terapiform för att hjälpa henne att lägga ner och vända blad. Men en dag är asken borta. Och breven har skickats ut till adressaterna...
Den stora behållningen med boken är enligt mig skildringen av familjerelationerna. Lara Jean har två systrar, och tillsammans försöker de hantera att deras mamma inte lever längre. Storasystern är den som alltid tagit hand om familjen på ett nästan överdrivet ansvarsfullt sätt. Lillasystern är fortfarande liten, men kräver ändå att tas på allvar. Alla karaktärer har starka och trovärdiga personligheter, och dialogen känns väldigt naturlig. (Mycket för att den bitvis är riktigt irriterande, Lara Jean är ängslig, fnissig och bara så himla trovärdig som tonåring). Kärleken finns också med, men för mig hamnade den verkligen i skuggan av familjen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar