Efter att ha läst Megan Abbotts Om du vågar hade jag höga förväntningar på The fever. Tyvärr var den inte i närheten av lika bra.
En flicka faller ur sin skolbänk mitt under en lektion i någon slags epileptiskt anfall, och läkarna kan inte förstå vad som är fel. Läget är kritiskt, och det viskas i korridorerna. Är hon gravid? Tar hon droger? En efter en insjuknar skolans flickor. Symptomen varierar. Kramper. Tics. Värk. Ingen diagnos kan ställas. Ryktena går i småstaden. Är det HPV-vaccinet som skolan rekommenderat? Är det den förorenade sjön? Boken följer ett gäng tjejer, ett gäng som på ytan är sammansvetsade bästisar men som under ytan är grupperad i mindre konstellationer, där misstro och svek sjuder.
Jag tyckte att mysteriet med sjukdomen var för uppenbart, det ledde till att jag blev lite smått irriterad på alla spekulationer. Det är dessutom lite för många berättarröster, jag hade svårt att skilja dem åt ibland. Historien var inte jätteintressant, men språket är desto mer fascinerande och fullt av detaljer och stämningar som gör tonårsflickorna levande och äkta, på gott och ont. Författaren gör också ett bra jobb med att måla upp relationerna mellan sina karaktärer, och det är synd att jag inte fastnade mer för själva intrigen. En trea, och jag hoppas på att nästa Abbott-bok jag läser lever upp till Om du vågar- standarden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar