Britt-Marie lämnar sitt 40-åriga äktenskap och får jobb i Borg, en bortglömd ort med en väg som går därifrån I två riktningar. På plats chockas hon av smutsen och de oordnade besticklådorna och snart blir hon tränare för ortens fotbollslag, trots att hon är helt ointresserad av sport.
Britt-Marie var här av Fredrik Backman är en fin historia om livet och om vanliga människor. Den är säkert väldigt rolig, men jag var inte på ett jätteglatt humör när jag läste, så för mig kändes den mest sorglig. Britt-Maries städmani och besatthet av rätt sätt i besticklådan framstår som de sorgliga resultaten av ett liv som inte varit en dans på rosor. De är roligt skildrade, men jag hade som sagt svårt att se humorn.
Backman är fantastisk på att skildra en typ av människor som man gärna stör sig på och ge dem ett djup och en bakgrund som gör dem rimliga. Både i En man som heter Ove och i Britt-Marie var här skildras personer som jag vet att jag skulle störa mig orimligt mycket på om de var mina grannar. Backman lyckas dock göra dem väldigt sympatiska och när jag lagt ifrån mig böckerna önskar jag bara att det ska gå bra för dem i fortsättningen.
Jag tycker verkligen om Backmans språk och sätt att skriva. Det är många finurliga vändningar och formuleringar som upprepas genom boken och upprepningarna fyller ett syfte. Ibland stör jag mig på böcker där det antyds om saker långt innan man får reda på dem men här är det en bra balans mellan handling, antydningar och avslöjanden. Jag tycker att det är en bra bok och rekommenderar alla att läsa den, se bara till att göra det i rätt sinnesstämning.
Jag gillade också den här! :-)
SvaraRadera