Paranormal Young Adult - nu med liemän

Lex har under en längre tid varit orimligt aggressiv. Det har gått så långt att hon har misshandlat flera elever i sin skola, och fast hon vet att det är fel kan hon inte kontrollera sin ilska när den bubblar upp. Till slut får henne föräldrar nog och väljer att skicka bort henne över sommaren. Hon ska resa till sin farbror som bor i småstaden Croak, och tanken är att hon ska hjälpa honom på hans bondgård tills hon skärpt sig.
   Det är bara det att farbrodern inte har någon bondgård.
   När Lex sätts i arbete är det inte med att mocka efter grisar, det är som grim - det vill säga att hämta själarna från människor som dött. Hela staden visar sig vara uppbyggd runt denna verksamhet, och mot alla odds upptäcker Lex att hon faktiskt trivs med både arbete och socialt. För första gången känner hon att hon får vänner som förstår henne och att hon kan passa in.
   En dag skickas hon för att hämta en avliden man, och det visar sig att ingen kan fastställa en dödsorsak. Det har aldrig hänt förut, men det dröjer inte länge innan ett snarlikt fall dyker upp. Och sedan ännu ett. Det blir klart att någon slags seriemördare härjar, bara Lex och hennes kollegor vet om det men det är strikt emot deras lagar att blanda sig i döden.
   Croak är en lite annorlunda paranormal YA, det känns nytt och kul att med en helt ny typ av "övernaturlighet" till skillnad från de vanliga vampyrerna. Boken är dessutom riktigt rolig och bjuder på en del överraskningar. Det är första delen i en trilogi (?), och den slutar med en cliffhanger som gör att det blir svårt att motstå att ge sig på fortsättningen.

Barnboksnaglar

Vissa tar det här med nagellack till en nivå över oss andra... Här är några roliga designer på barnbokstema som jag hittade ikväll:

 

Nicke nyfiken, från workplaypolish.com

Mumin, från polishartaddict.com

Alice i underlandet, från polishedcriminails.com

Mörk ängel - annorlunda fantasy i parallella världar

Karou lever ett extremt dubbelliv. De flesta dagar är hon en begåvad konststudent i Prag, bor i en pytteligen lägenhet och äter gulash på en kvarterskrog med sin bästa vän. Vissa andra dagar besöker hon sin familj på andra sidan om en magisk portal. De är kimärer, ett slags demonfolk med en blandning av djuriska och mänskliga drag, och de har uppfostrat henne sen hon var liten. Karou hjälper sin fosterfar, magikern Brimstone att köpa upp de tänder han behöver för sitt uppdrag, en uppgift som tar henne på äventyr över hela världen. Karou vet inte vem hon själv är. Hon är en människa, så hon vet att hon inte kommer från kimärernas värld, men hon har ingen aning om vilka som var hennes föräldrar. Ofta känner hon sig ensam och rotlös, och det är tungt att ha hemligheter att bevara.
   När Karou är på uppdrag i Marrakech attackeras hon plötsligt av Akiva. Han är det vackraste hon har sett, men också det farligaste och snart har hon dragits in i ett krig mellan änglar och demoner.
   Mörk ängel är en originell fantasyberättelse som man snabbt dras in i. Författaren lägger mycket krut på miljöbeskrivningar, både av Karous Prag och de parallella världar som hon kommer att närma sig och det sätter verkligen stämningarna i historien. Karaktärerna är genomgående intressanta, och alla tillför något till berättelsen. Särskilt gillar jag den mystiska Brimstone och Karous kaxiga människokompis Suzann som ställer upp på alla sätt hon kan och aldrig ifrågasätter det Karou berättar för henne hur konstigt det än låter. Mot slutet av boken vävs trådar ihop och mycket faller på plats, och jag tror att nu när man förstår mer av de olika folkgrupperna och deras världar så kommer del två i serien bli ännu bättre.
   Jag skulle gärna se att Mörk ängel blev en grafisk roman, för det är svårt att se de märkliga kimärerna framför sig men det känns som att med rätt illustratör skulle de, och de fantastiska miljöerna, kunna bli helt otroliga.

Boken var ett recex från Bazar förlag. Tack!

Barndomsmagi från Neil Gaiman

I The ocean at the en of the lane återvänder en man hem till sin barndomstrakt för en begravning. När han går undan för att få vara ifred en stund råkar han vandra rakt in på en närliggande gård där han minns att han hade en vän en gång. Vännen i fråga hette Lottie och var en lite märklig flicka som levde med sin mamma och mormor. Bakom huset finns dammen kvar, dammen som Lottie bestämt hävdade var ett hav. Mannen har inte tänkt på vare sig Lottie eller havet på många år, men när han återser platsen kommer minnen strömmande tillbaka. En gång var han sju år, och något ondskefullt släpptes löst i trakten. Något som den mystiska, magiska Lottie svor på att försvara honom mot.
   Den här boken var väldigt mysig som ljudbok (författaren läser själv), en riktig saga. Jag vet inte om jag är jätteimponerad av själva intrigen, det är lite för oklart och inte tillräckligt skrämmande, men det är en fin skildring av vänskap och tillit och man får verkligen en känsla av hur det kändes att vara barn.
   Omslaget är dessutom otroligt snyggt, det är ju också viktigt.

Anna har också skrivit om boken.

Witches of the East - Melissa de la Cruz

Länst ut på Long Island bor Joanna och hennes döttrar Freya och Ingrid. De har under en lång tid tvingats förneka en viktig del av sig själva, men nu bubblar det under ytan och det som dolts kan inte hållas undan längre. Kvinnorna är häxor, inte vilka häxor som helst utan besläktade med gudar och en del av ett uråldrigt släkte. De har alla olika krafter: Joanna kan väcka saker till liv, Freya kan se andras känslor och blandar kraftfulla kärleksdrycker och Ingrid knyter knutar som löser både barnlöshet och otrohet.
   Boken hade fått ganska bra recensioner på goodreads.com, och det förstår jag faktiskt inte alls. För det första är den väldigt luddig. Det berättas med svepande drag om familjens historia, så svepande att man inte hänger med för det är en väldigt märklig familj det här och man hade verkligen behövt lite mer info. Systrarna är parodiska, en kurvig, kvinnlig, ung som osar av sex och förvrider huvudet på alla män. En seriös bibliotikarie som är oskuld trots att hon är hundratals år gammal. De två bröder som Freya inte riktigt kan välja mellan är till synes exakt likadana (ja, en är lite drygare än den andra). Det händer inte så mycket, man förstår inte riktigt vad som är intrigen tills BAM plötsligt i slutet spårar det ur när allt kopplas till asagudar. Nej, det här gillade jag inte alls, det känns som att en trettonåring har skrivit boken (en ganska normalbegåvad trettonåring, som skriver helt ok skoluppsatser och som förläst sig lite på paranormal romance).
  Det bästa med boken var att den var kort, men å andra sidan kanske den hade berättat en bättre story om det funnits mer utrymme att förklara och brodera ut. Tja, det får vara som det vill med det, jag kommer absolut inte att läsa fortsättningen (ja, för det är såklart en del i en serie...).

Ett skilsmässodrama

Kärleken passerade här en gång av Peo Bengtsson är en kärleksroman om en skilsmässa.
Johanna kommer hem en dag och berättar för Samuel att hon tänker lämna honom, att hon har träffat en annan. Samuel blir förkrossad. Han förstår inte vad som hände, hur kan hon lämna det de har byggt tillsammans, hur kan hon göra så mot dem och mot barnen? Mitt i kaoset finns det trots allt stöd och tröst att få och gamla vänskaper att väcka till liv.
   Allt berättas från Samuels perspektiv, och Johanna blir en lite plattare statistkaraktär och jag får intrycket att hon aldrig varit lika engagerad i förhållandet som Samuel. Boken är nästan lite plågsam att läsa, det är mycket smärta per sida så att säga, men det är en fin berättelse som känns väldigt trovärdig.

I baksidestexten beskrivs boken som ett skilsmässodrama ur ett manligt perspektiv. Jag förstår inte riktigt vitsen med att tycka extra på det, för man skulle kunna byta plats på namnen så att det var Johanna som blev lämnad utan att berättelsen i övrigt skulle behöva ändras alls. Eller ligger det spektakulära i det är ovanligt att läsa om en känslosam man som tar ansvar för att ta hand om sina barn?

Den här boken fick jag från booked.nu.

Läsrapport, September

Jag har haft ganska bra fart på läsandet i September, nio böcker hann jag med.

# Zelda vs. Patriarkatet - Lina Neidestam

# Det finns råttor överallt utom på Antarktis - Sara Beischer

# Barnbruden -Anna Laestadius Larsson

# Mellan rött och svart - Jan Guillou
# Born at midnight - C.C Hunter
# Awake at dawn - C.C Hunter

# Förvriden - Frida Edman
# Innan jag somnar - S.J Watson
# Kärleken passerade här en gång - Peo Bengtsson

Att vakna utan minne

Innan jag somnar - SJ Watson

Christine vaknar på morgonen och känner inte igen mannen som ligger bredvid henne. Hon känner inte igen rummet heller, eller huset. När hon ser sig i spegeln känner hon knappt igen sig själv heller - hur kan kvinnan i spegeln vara medelålders, hon har ju inte ens fyllt trettio?
   Av mannen i sovrummet får hon veta att hon varit med om en olycka och fått av en hjärnskada gett henne minnesförlust, och att hon har levt så i många år. Varje gång hon somnar glömmer hon allt som hänt under dagen och vaknar förvirrad och ibland panikslagen. Mannen heter Ben och de har varit gifta länge. Även om Christine inte känner igen honom så känns han iallafall vagt bekant, och han är snäll och omtänksam. Tålmodigt svarar han på hennes många frågor, hon förstår ju att hon måste ha frågat samma saker om och om igen under alla år, men vad ska man göra när man inte vet något om sitt eget liv?
   När Ben går till jobbet och Christine blir ensam i huset ringer telefonen. Det är en läkare, doktor Nash, som berättar att han har arbetat med hennes fall en längre tid, och att Ben inte vet om det ännu. Christine har på inrådan av doktor Nash skrivit dagbok varje dag, en dagbok som han varje dag ringer och påminner henne om att läsa och skriva i. Genom boken kan hon börja förstå sig själv och sin omgivining, och långsamt fogar hon samman sina fragmentariska minnen med tidigare dagars anteckningar och en bild av hennes liv växer fram. På första sidan i dagboken har hon skrivit "Lita inte på Ben". Kanske han inte har berättat hela sanningen? Det är ju trots allt ganska lätt att dölja saker för en person som inte kan minnas mer än en dag i taget.
  Av förklarliga skäl blir boken något tjatig, varje skärva av minne måste vändas och vridas på - Christine har ju inte så mycket att gå på i sitt sökande efter sin egen identitet utan får jobba med det lilla hon fått reda på.
Det är dock en ganska fascinerande resa hon ger sig in på, och det är intressant att läsa en historia som berättas av någon som inte alls vet vad den handlar om ännu. Det är också lite klaustrofobiskt att befinna sig inne i Christines huvud, men det väcker en del tankar om hur minnet fungerar och hur det skulle vara att försöka hitta en mening med att leva ett liv där man inte har någon egen historia utan bara kan befinna sig i nuet. Mot slutet blir det dessutom riktigt spännande. En läsvärd, lite annorlunda bok som var svår att lägga ifrån sig när man väl fastnat i den!

Recex från Bazar förlag.

Så jävla easygoing

Förra veckan kom ett recensionex av Jenny Jägerfeldts senaste roman Jag är ju så jävla easy going, och det följde med en t-shirt! Måste säga att titeln passar ovanligt bra som t-shirttryck... Jag hade den på mig hela helgen på landet och kände mig mycket lättsam.

Pawana - J.M.G. Le Clézio

Ett skepp styr kosan söderut och upptäcker lagunen dit gråvalarna kommer för att kalva. Allt är stilla och lugnt, stränderna är vackra och havet kryllar av val. Eftersom denna historia utspelar sig på 1800-talet bör väl ingen bli förvånad av att den inte fortsätter med att människor och valar tar varandras händer och sjunger Kumbaya. Istället förbyts paradiset i blodig massaker.

Det bästa med denna bok är det otroligt snygga omslaget. Och att den är väldigt kort, bara femtio sidor. På dessa sidor ryms dock tillräckligt många skildringar av hänsynslös jakt för att få mig att ta ytterligare steg mot vegetarianismen. Det är plågsamt att läsa om hur valarna skriker av smärta, hur blodet färgar vattnet och hur kalvarna dör när mammorna harpuneras.

Boken är baserad på den sanna historien om hur kapten Scammon upptäckte valarnas lagun, höll på att utrota dem och sedan ångrade sig och arbetade för deras bevarande. Att det är sant gör det ännu jobbigare att läsa. Jag tror jag ångrar mitt tidigare påstående om vad som är bra med boken. Den är väldigt gripande och lyckas skildra människor med ett helt annat sätt att se på djur och natur än vi har idag. Och detta på ett väldigt litet utrymme.

Och så är det ju författaren nobelpristagare också, alltid trevligt att kunna kryssa av ytterligare en från listan.

Adams arv - Astrid Rosenfeld

Adams arv är en fantastiskt bra bok. Den är uppdelad i två historier, dels den om Edward som växer upp i Tyskland under 80- och 90-talen och dels om hans morfars bror Adam, som Edward är en kopia av, som levde under andra världskriget.

Adam förälskar sig en en kvinna som utvisas till Polen i början av kriget. Han beslutar sig för att följa efter henne, vilket vi som läsare inser är olämpligt för en jude vid denna tid. Edward har svårt att finna sin plats i världen och hans familj har tagit skada av händelserna under kriget. När hans morfar och mormor dör hittar han ett brev med Adams historia och börjar förstå mer av sin egen.

Jag tyckte framförallt om Adams del av boken. Sättet att skildra kriget och förintelsen som en bakgrundshändelse till en kärlekshistoria är väldigt bra. Det blir jobbigt att läsa för man anar att det inte kommer sluta lyckligt, men det är ändå skönt att det inte bara är sorg och oro. Det gör att offren för förintelsen blir mer levande, mitt i allt elände finns det en liten plats för kärlek och skönhet. Edwards del är intressant men inte lika gripande. Han växer upp med sin mamma och vet inte vem hans biologiska pappa är. Han har svårt att bli engagerad av något och saknar drivkraft. Jag har svårt att relatera till honom men det är ändå intressant.

Jag tyckte verkligen om allt med boken. Språket är bra, miljöskildringarna är bra gjorda, karaktärerna är intressanta, även de jag inte tycker så mycket om. Det är ganska svårt att beskriva vad boken handlar om, det är så många små händelser som bygger upp hela förloppet så att man måste berätta antingen allt eller inget. Men jag kan verkligen rekommendera alla att läsa den.

Awake at Dawn - inte bra, men dugligt.

Andra delen av C.C Hunters Shadow Falls-serier heter Awake at Dawn och tar vid exakt där del ett (Born at midnight) slutar.
Katie kämpar vidare med att förstå vem och vad hon egentligen är och vilka gåvor det är hon har fått. Ingen verkar kunna hjälpa henne i sökandet heller.
Den här boken, liksom sin föregångare, skulle ha varit så himla mycket bättre om den inte hade innehållit en extremt YA-stereotyp kärlekstriangel (är SÅ trött på det temat). Boken kändes ganska förutsägbar, men visade sig faktiskt innehålla en del överraskningar vilket ju var roligt. Jag antar att jag förr eller senare tar mig igenom fortsättningen (FEM böcker sammanlagt), man vill ju veta hur det går och de går så himla snabbt att läsa. Inga favoritböcker, men helt duglig underhållning för stunden.

Stål - Silvia Avallone

Anna och Francesca är tretton och bor i ett fattigt bostadsområde i en italiensk stad där stålverket är den största arbetsgivaren. Vid horisonten ligger Elba, men nästan ingen i området har varit där. Framtiden verkar bestå av att jobba på stålverket eller få barn och vara olycklig.

Stål är en bra skildring av två flickors uppväxt och livet i ett fattigt område. Miljöskildringarna gör hur man känner solen bränna mellan betonghusen och alla karaktärer är trovärdiga. Deras val och deras sätt att resonera känns alltid logiskt, även om man inte tycker om det.

Det är intressant att huvudpersonerna är ganska otrevliga. De är snygga och de vet om det och utnyttjar det så mycket de kan. Det kanske beror på vem man är, men jag känner mer igen mig i Lisa, en av deras klasskamrater som inte är lika populär, än i Anna och Francesca. Men även om jag inte riktigt tycker om dem vill jag att det ska gå bra för dem och det är jobbigt när dåliga saker händer. Överlag har boken dock en ganska positiv ton och det känns bra.

Lyckliga Moskva - Andrej Platonov

Moskva Tjestnova är barnhemsbarnet som växer upp till en inkarnation av den lyckliga sovjetmänniskan i början av 1930-talet. Hon brinner för det nya människoidealet och för alla framsteg staten gör och hon anser att kärlek är ett hinder för människan att uppnå sin bästa natur. Runt henne kretsar ett flertal män som slits mellan sina önskemål om att skapa ett bättre liv för alla människor och sin kärlek till Moskva Tjestnova.

Jag hade svårt att ta till mig den här boken. Allt är så fantastiskt och rejält och jag undrar om det är menat att vara en ironisk bok eller om författaren menar att de nya idealen är de enda rätta. Moskva beskrivs som rejäl, kraftig, blodfull och med ett hjärta som klappar så hårt att det hörs lång väg. Det är bra med en annorlunda skildring av en attraktiv kvinna, men det är svårt att ta till sig i en tid när det snarare är vacker och smal som premieras.

Det är svårt att ta karaktärerna riktigt på allvar i sin kamp för ett nytt människoideal, nu när vi vet hur det gick. Boken är skriven 1933-36, men publicerades inte förrän 1991. Det märks att den skrevs innan kriget. Samtidigt tror jag att den på många sätt är en bättre skildring av hur det var att leva i Sovjetunionen än de skildringar vi är vana vid. Det finns inga utrensningar i denna roman, utan folk är som folk är mest, jobbar, älskar, roar sig. Förutom huvudkaraktärerna då, som lever i ett annat ideal.

Det är svårt att beskriva vad romanen handlar om och svårt att komma in i den, men den som gillar romaner med motstånd kan säkert uppskatta den. Det är också en bok för den som vill få en inblick i ett annat synsätt än det klassiskt västerländska.

Böcker och skor

Jag har inte varit på bokmässan i helgen. Eller något annat år för den delen. Men det har förstås inte hindrat mig från att skaffa böcker. Förutom de jag tog från mina flyttande kompisar så har jag köpt några också.

Serier, som synes. Jag gillar serier, jag gillar skor och jag har turen att ha en man som som säger "så klart du ska köpa dem" när jag tvekar. Så det blev ett ytterligare par högklackade boots istället för de lågklackade skor jag var ute efter och fyra seriealbum istället för det jag var ute efter. Så kan det gå.

Sedan fick jag den strålande idén att det borde öppnas en kombinerad bok- och skohandel. Jag skulle lätt hänga där hela tiden och spendera alla mina pengar. Den skulle var inredd i mörkt trä, med böcker och skor huller om buller på hyllorna. Har en liten misstanke om att det kanske bara är jag som skulle uppskatta det dock.