Stål är en bra skildring av två flickors uppväxt och livet i ett fattigt område. Miljöskildringarna gör hur man känner solen bränna mellan betonghusen och alla karaktärer är trovärdiga. Deras val och deras sätt att resonera känns alltid logiskt, även om man inte tycker om det.
Det är intressant att huvudpersonerna är ganska otrevliga. De är snygga och de vet om det och utnyttjar det så mycket de kan. Det kanske beror på vem man är, men jag känner mer igen mig i Lisa, en av deras klasskamrater som inte är lika populär, än i Anna och Francesca. Men även om jag inte riktigt tycker om dem vill jag att det ska gå bra för dem och det är jobbigt när dåliga saker händer. Överlag har boken dock en ganska positiv ton och det känns bra.
Jag tyckte att boken var otroligt bra. En strålande debutroman!
SvaraRaderaJag tyckte synd om tjejerna, sånt elände de får gå igenom.
SvaraRaderaDet var en väldigt intressant debutroman. Jag tyckte att det var hemskt att tjejerna var så utsatta.
SvaraRaderaVisst var det skit och elände och utsatthet, men det är det som romanen stor och hade det skildrat det vackra folket hade aldrig romanen blivit den hit den blivit.
SvaraRadera