Sextonåriga Jonna tröttnar på sin opålitliga mamma och alkoholiserade mormor och rymmer hemifrån. Sista dagen före jullovet tar hon sig från lilla Kolsva till stora Stockholm med planen att skaffa jobb i en julrushig butik och sedan någonstans att bo. Men det visar sig vara mycket svårare än hon tänkt sig och första natten tillbringar hon på en nattbuss. Sedan träffar hon Alex, en annan tonåring utan eget hem, och börjar lära sig hur man klarar sig som hemlös.
Jag tyckte väldigt mycket om Hoppas. Jonna känns hela tiden som en riktig människa och jag sitter hela boken igenom och oroar mig för henne. Suckar över att hon så envist vägrar ta emot hjälp, att hon tror att hon ska klara allt själv. Det framgår tydligt varför hon inte litar på vuxenvärlden och det är intressant hur olika livsvillkor gör att man litar på att myndigheterna eller inte.
Språket fungerar bra i boken, även om jag kan störa mig på Jonnas ständiga räknande av saker (vilket dock också är logiskt). Det känns att det handlar om ungdomar men det är inga förenklingar. Det kan låta som att boken är mörk, men överlag tycker jag att det finns en positiv ton i den. Jonna irriteras av att hon ständigt hoppas på saker, men jag gillar att hon gör det, det gör att det känns som om hon ändå kommer klara sig i slutändan. Och detta är en bok där jag verkligen bryr mig om huvudpersonen och vill att det ska gå bra för henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar