Ett skepp styr kosan söderut och upptäcker lagunen dit gråvalarna kommer för att kalva. Allt är stilla och lugnt, stränderna är vackra och havet kryllar av val. Eftersom denna historia utspelar sig på 1800-talet bör väl ingen bli förvånad av att den inte fortsätter med att människor och valar tar varandras händer och sjunger Kumbaya. Istället förbyts paradiset i blodig massaker.
Det bästa med denna bok är det otroligt snygga omslaget. Och att den är väldigt kort, bara femtio sidor. På dessa sidor ryms dock tillräckligt många skildringar av hänsynslös jakt för att få mig att ta ytterligare steg mot vegetarianismen. Det är plågsamt att läsa om hur valarna skriker av smärta, hur blodet färgar vattnet och hur kalvarna dör när mammorna harpuneras.
Boken är baserad på den sanna historien om hur kapten Scammon upptäckte valarnas lagun, höll på att utrota dem och sedan ångrade sig och arbetade för deras bevarande. Att det är sant gör det ännu jobbigare att läsa. Jag tror jag ångrar mitt tidigare påstående om vad som är bra med boken. Den är väldigt gripande och lyckas skildra människor med ett helt annat sätt att se på djur och natur än vi har idag. Och detta på ett väldigt litet utrymme.
Och så är det ju författaren nobelpristagare också, alltid trevligt att kunna kryssa av ytterligare en från listan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar