Jag har läst alla Nessers böcker om Van Veeteren men detta är den första jag läst med hans nya huvudperson Gunnar Barbarotti. I stället för i ett obestämbart Nordeuropa utspelar den sig i obestämbara mellansvenska skogar. Stämningen är lite glättigare i Barbarotti-böckerna, jag får mer en känsla av Skoga än av den regniga stad Van Veeterenböckerna utspelar sig i.
Nesser är bra på deckare, det är spännande och ett bra flyt. Jag gnällde tidigare på att alla deckare måste ha orsaker långt tillbaka i tiden, men här fungerar det ändå bra. Jag uppskattar också att folk har svårt att minnas saker som hände för trettio år sedan, i vissa fall verkar vittnen ha bisarrt bra minne. Karaktärerna och deras utveckling känns logisk, de har alla trevliga och mindre trevliga drag och de känns alla mänskliga. Boken hoppar mellan olika personers perspektiv men det är bra gjort och man förstår hela tiden vems synvinkel man följer.
Jag gillar dock inte huvudpersonen Barbarotti eller hans kollega Backman. De är inte personer jag skulle uppskatta att umgås med och därför är jag inte intresserad av att läsa så mycket om dem. Som tur är fokuserar boken mycket på de andra karaktärerna och morden/olyckorna/självmorden, så jag behöver inte drabbas så mycket av huvudpersonernas tankar.
Jag kan tänka mig att läsa fler böcker om Barbarotti, men jag kommer nog inte att leta upp dem aktivt. Men jag skulle verkligen rekommendera Nesser om man vill läsa en bra svensk deckarförfattare.
Denna har jag inte läst, men de tre delarna som kommer innan har jag slukat. Nu vet jag inte om Barbarotti ändrar sig i den här boken, men jag har verkligen gillat honom i de andra böckerna. Nesser är verkligen en bra deckarförfattare :)
SvaraRaderaHar bara läst två böcker av Nesser, sedan har jag aldrig gett honom någon ny chans. Borde nog göra det!
SvaraRaderaMonika: Alltså, det är ju mest jag som inte gillar Barbarotti, misstänker att han är ganska lika i alla böcker. Så gillar du honom är han nog bra här med.
SvaraRaderaLena: Gör det! Han är bra.