Lyckliga Moskva - Andrej Platonov

Moskva Tjestnova är barnhemsbarnet som växer upp till en inkarnation av den lyckliga sovjetmänniskan i början av 1930-talet. Hon brinner för det nya människoidealet och för alla framsteg staten gör och hon anser att kärlek är ett hinder för människan att uppnå sin bästa natur. Runt henne kretsar ett flertal män som slits mellan sina önskemål om att skapa ett bättre liv för alla människor och sin kärlek till Moskva Tjestnova.

Jag hade svårt att ta till mig den här boken. Allt är så fantastiskt och rejält och jag undrar om det är menat att vara en ironisk bok eller om författaren menar att de nya idealen är de enda rätta. Moskva beskrivs som rejäl, kraftig, blodfull och med ett hjärta som klappar så hårt att det hörs lång väg. Det är bra med en annorlunda skildring av en attraktiv kvinna, men det är svårt att ta till sig i en tid när det snarare är vacker och smal som premieras.

Det är svårt att ta karaktärerna riktigt på allvar i sin kamp för ett nytt människoideal, nu när vi vet hur det gick. Boken är skriven 1933-36, men publicerades inte förrän 1991. Det märks att den skrevs innan kriget. Samtidigt tror jag att den på många sätt är en bättre skildring av hur det var att leva i Sovjetunionen än de skildringar vi är vana vid. Det finns inga utrensningar i denna roman, utan folk är som folk är mest, jobbar, älskar, roar sig. Förutom huvudkaraktärerna då, som lever i ett annat ideal.

Det är svårt att beskriva vad romanen handlar om och svårt att komma in i den, men den som gillar romaner med motstånd kan säkert uppskatta den. Det är också en bok för den som vill få en inblick i ett annat synsätt än det klassiskt västerländska.