Mellan rött och svart - Jan Guillou

Äntligen är den här: Mellan rött och svart, den tredje delen i Jan Guillous serie om nittonhundratalet. Det är det som är både det bästa och sämsta med en bokserie man gillar, att man får vänta så olidligt länge på att få veta hur det ska gå!

Första världskriget är äntligen slut, och man vågar hoppas på en ljus framtid. Böderna Lauritzen ger sig i in i fastighetsbranschen:  Oskar i Berlin och Laurentz i Sverige. Sverre bygger med sin konstnärliga talang upp en framgångsrik reklamverksamhet. Tillvaron är dock inte rosenröd. I Tyskland ökar inflationen, lönerna måste beräknas varje vecka så att man vet hur många miljoner de anställda ska ha, och det är svårt att placera sina tillgångar när den närmaste framtiden känns så oviss. Nazisterna tar allt större plats i samhället, snart genomsyras hela livet av ängslan för vad man egentligen kan säga, och vem som kan tänkas vara en angivare.
   I Saltsjöbaden lever Laurentz och hans familj ett lugnare liv. Laurentz bygger hus, hans hustru öppnar en läkarpraktik. De har det gott ställt, vilket de blir påtagligt medvetna om när de kommer i närkontakt med den nya arbetarpopulationen i samhället. Sonen Harald, märkt av en traumatisk händelse i Norge, avskyr allt norskt och vill identifiera sig som tysk. När han får möjlighet att studera i Tyskland är han överlycklig, äntligen ska han få komma hem och dessutom ska han bo hos sin morbror som är en äkta tysk krigshjälte!

   Det märks att boken är en del i en serie. Som sådan är den lysande. Jag älskar släktsagor och tycker alltid att det är fascinerande att få följa flera generationer i led. Om boken hade varit helt fristående hade jag nog tyckt att den varit lite tam, det märks att det hänt saker tidigare och att det ska hända saker i nästa bok. Men, det behöver man ju inte störa sig på när man vet att det finns flera delar! En annan sak som jag är lite tveksam till är den rika förekomsten av kändisar. Släkten Lauritzen träffar helt enkelt på orimligt många historiskt intressanta personer, det hade varit mer trovärdigt om ett par av dessa nämnts som "en författare som var i ropet" osv utan att för den skull ha en personlig relation till böckernas karaktärer.
Jan Guillou kritiseras ibland för att han inte skriver om kvinnor. Den här gången har han ansträngt sig lite extra och lägger en del krut på att beskriva kvinnornas liv och villkor, och det är inga tama hemmafruar som skildras utan politiskt intresserade, aktiva yrkeskvinnor.

Jag antar att fortsättningen kommer ut lagom till bokmässan 2014, så det är bara att börja räkna ner tills dess för jag kommer absolut att fortsätta följa familjen genom nittonhundratalet.

Rec ex från Piratförlaget