Christine vaknar på morgonen och känner inte igen mannen som ligger bredvid henne. Hon känner inte igen rummet heller, eller huset. När hon ser sig i spegeln känner hon knappt igen sig själv heller - hur kan kvinnan i spegeln vara medelålders, hon har ju inte ens fyllt trettio?
Av mannen i sovrummet får hon veta att hon varit med om en olycka och fått av en hjärnskada gett henne minnesförlust, och att hon har levt så i många år. Varje gång hon somnar glömmer hon allt som hänt under dagen och vaknar förvirrad och ibland panikslagen. Mannen heter Ben och de har varit gifta länge. Även om Christine inte känner igen honom så känns han iallafall vagt bekant, och han är snäll och omtänksam. Tålmodigt svarar han på hennes många frågor, hon förstår ju att hon måste ha frågat samma saker om och om igen under alla år, men vad ska man göra när man inte vet något om sitt eget liv?
När Ben går till jobbet och Christine blir ensam i huset ringer telefonen. Det är en läkare, doktor Nash, som berättar att han har arbetat med hennes fall en längre tid, och att Ben inte vet om det ännu. Christine har på inrådan av doktor Nash skrivit dagbok varje dag, en dagbok som han varje dag ringer och påminner henne om att läsa och skriva i. Genom boken kan hon börja förstå sig själv och sin omgivining, och långsamt fogar hon samman sina fragmentariska minnen med tidigare dagars anteckningar och en bild av hennes liv växer fram. På första sidan i dagboken har hon skrivit "Lita inte på Ben". Kanske han inte har berättat hela sanningen? Det är ju trots allt ganska lätt att dölja saker för en person som inte kan minnas mer än en dag i taget.
Av förklarliga skäl blir boken något tjatig, varje skärva av minne måste vändas och vridas på - Christine har ju inte så mycket att gå på i sitt sökande efter sin egen identitet utan får jobba med det lilla hon fått reda på.
Det är dock en ganska fascinerande resa hon ger sig in på, och det är intressant att läsa en historia som berättas av någon som inte alls vet vad den handlar om ännu. Det är också lite klaustrofobiskt att befinna sig inne i Christines huvud, men det väcker en del tankar om hur minnet fungerar och hur det skulle vara att försöka hitta en mening med att leva ett liv där man inte har någon egen historia utan bara kan befinna sig i nuet. Mot slutet blir det dessutom riktigt spännande. En läsvärd, lite annorlunda bok som var svår att lägga ifrån sig när man väl fastnat i den!
Recex från Bazar förlag.
Den lät himla spännande!
SvaraRaderaDenna tänkte jag nog läsa i november :)
SvaraRadera