En av 2013's största läsupplevelser

Dagen innan att hennes föräldrar omkommer i en olycka kysser Cameron sin bästa vän Iris. Har händelserna ett samband? Cameron, tolv år och uppväxt i en mycket liten stad i Montana, är inte säker på att hon är fri från skuld. Hon flyr in i ändlösa timmar framför videofilmer, men tvingas ut i världen när hennes religiösa moster Ruth flyttar in och kräver att den nybildade familjen ska byta till en ny kyrka. I ungdomsgruppen träffar Cam den perfekta Coley, flickan som har allt (inklusive en perfekt pojkvän) och de inleder en intensiv vänskap/förälskelse. När den dras till sin spets bestämmer sig Ruth för att Cameron måste botas och bli fri från sina synder, och hon skickar henne till en kristen avprogrammeringsskola där ungdomarna ska lära sig att förneka sig själva och bygga upp en helt ny personlighet.
   Tempot är långsamt, och man hinner verkligen lära känna Cameron i all hennes förvirring. Jag tycker mycket om hur författaren målar upp miljöer och det finns en komplexitet i alla karaktärer som gör att de känns som verkliga personer. Det känns nästan som att man är där, i den dåsande, sega och dammiga småstaden. I den andra halvan av boken, då Cameron befinner sig på internatskolan Promise tätnar stämningen och det blir bitvis riktigt otäckt, vilket måste vara nödvändigt för att beskriva en så vidrig företeelse som kristna fundamentalister som försöker avprogrammera homosexuella. Genom hela resan är Cameron, trots förvirring och ständiga funderingar på vem hon är och hur hon vill ha det, en stark tjej som inte låter andra styra sina känslor.
   Det är ingen klassisk "ungdomsbok", det är en väldigt välskriven roman om att växa upp som passar både tonåringar och de som har varit tonåringar. Det här kan vara en av de bästa böcker jag läser i år.