Francescas mamma har drabbats av en svår depression och kan inte fungera ens i närheten av normalt. Familjen, som alltid varit en stor trygghet och glädje är slagen i spillror och Francesca blir omväxlande behandlad som ett ovetande litet barn och som en vuxen som förväntas ta väldigt stort ansvar. I skolan, en privatskola som först nyligt har öppnats för flickor, har hon inga nära vänner. Killarna är buffliga, barnsliga och lever i en helt annan värld. De få tjejerna är enormt olika, men börjar sakta närma sig varandra.
Det här är en helt ok bok, men jag kan inte låta bli att hela tiden tänka "men vad ÄR det som alla tycker är så speciellt?" när jag läser. Francesca är en väldigt sympatisk huvudperson, smart och rolig, och hon utvecklas på ett trovärdigt och fint sätt genom romanen. Men jag vet inte, jag tycker att det är lite... tråkigt. Jag gillade den trevande vänskapsrelationen med en av de kaxiga skolkillarna, men boken känns aldrig spännande och jag brydde mig inte speciellt mycket om hur det skulle gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar