I brevlådan

Idag kom det två recensionsböcker! Hemlös av Gail Carriger (Styxx fantasty) och Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg (Gilla böcker).
Ska kasta mig över dem så snart jag har läst ut Stephen Kings Under the dome som jag äntligen har börjat på efter att ha haft den i bokhyllan i mer än ett år.

Allmänbildning och sånt

Fick en fråga i Qiuzkampen om vem som var Magnus Erikssons gemål. Min hjärna avfärdade snabbt Karin Månsdotter och plockade sedan fram "är det inte de som förekommer i Betvingade av Simona Ahrnstedt? Blanka hette hon visst". Och så var det rätt :) Vem hade kunnat ana att man blir mer allmänbildad av att läsa romance?

Det är 1988 och har precis börjat snöa

Jag har läst Det är 1988 och har precis börjat snöa en gång förut, men det var flera år sen och jag mindes knappt vad den handlade om. Nåt om en jobbig relation till en pappa, och så var det väl åttiotal.
  
Boken är en självbiografisk uppväxtskildring som, precis som jag mindes det, främst handlar om en pojkes relation till sin far. Pappan skildras som en oerhört jobbig person, som på ett narcissistiskt sätt hela tiden sätter sig själv främst. Samtidigt är han högt älskad, pojken ser honom som perfekt och vill bli precis som honom. Lite i periferin skymtar en snäll mamma och en menlös lillebror. När föräldrarna skiljs händer något och fadern störtar från sin pidestal.

Sigge Eklund skriver bra, och boken är föredömligt tunn. Inte för att den var tråkig eller dålig, men det var väldigt skönt att läsa en bok där författaren får in berättelsen på under 170 sidor utan att det känns för hetsigt eller kortfattat.
    

Bra och dåliga böcker

Läser en ganska dålig bok just nu. Jag tycker att det är lite jobbigt att läsa dåliga böcker på tunnelbanan, det känns som att folk tittar på en och dömer. Antar att de flesta är ointresserade och ändå inte känner till boken, men det känns ändå bättre att läsa bra böcker offentligt.

Fick denna briljanta bild av min man idag. Antar att det är en fin vink om bokhögarna här hemma.

Mörka strömmar

Mörka strömmar av Arnaldur Indridason är en isländsk deckare, vilket är en trevlig omväxling från de många svenska deckare jag läst. Jag vet inte så mycket om Island och har inte läst så många isländska författare, men det är nästan alltid intressant. Så likt men ändå så olikt Sverige. Och så annorlunda namn med intressanta stavningar.

Huvudpersonen Elínborg är kriminalpolis och amatörkock. Hon utreder ett mord som visar sig ha kopplingar bakåt i tiden. Själva historien har ett standardupplägg, men personerna är ganska intressanta och miljöerna är annorlunda, så det är en helt okej bok.

Sågverksungen - Vibeke Olsson

Sågverksungen heter Bricken och är snart elva år gammal. Hon bor med sina förädrar på sågverket Svartvik utanför Sundsvall. Året är 1879. Bricken har nyligen blivit en riktig arbeterska på verket, men hinner fortfarande med att leka med de andra sågverksungarna ibland.
   Det är oroliga tider vid sågverken. Arbetarna har fått sänkt lön och missnöjet sjuder i kasernerna. Strejken närmar sig, men ska man våga vara med? Den som blir av med sitt arbete har ingenting. Brickens föräldrar har redan varit med om att svälta, men de vill ändå hävda sin rätt till ett drägligt liv.
   En intressant och lättläst skildring av livet på ett sågverk, inte helt olik Fogelströms Stockholms-serie.

Hello Kitty måste dö

Fiona Yu är en hårt arbetande advokat i San Fransisco och på helgerna hjälper hon till på föräldrarnas kemtvätt. De vill inget hellre än att hon ska träffa en rejäl kinesisk man att gifta sig med och tar varje tillfälle att para ihop henne med lämpliga kandidater. Hon själv är inte så intresserad av det utan hänger hellre med sin återfunne barndomsvän Sean. Han erbjuder sig att hjälpa Fiona bli av med de presumtiva fästmännen, men snart börjar konstiga olyckor hända.

Hello Kitty måste dö av Angela S. Choi är en väldigt rolig bok. Fiona är cynisk i sin syn på världen, hon slits mellan sin traditionella kinesiska uppfostran och sin amerikanska uppväxt. Det är frustrerande när hon klart och tydligt säger till sina föräldrar att hon inte vill träffa mannen de planerat en dejt med åt henne och de inte lyssnar det minsta på vad hon säger. Samtidigt är hennes föräldrar inte särskilt strikta och det är tydligt att de bara vill hennes bästa.

Boken är skickligt berättad och man får sakta men säkert mer information om vad som händer. Personerna är trovärdigt tecknade och ingen är bara god eller bara ond, vilket gör dem levande och trovärdiga. Den är dessutom spännande, lättläst och kort, så jag kan verkligen rekommendera den.

Klanerna i Paolos Verdes - Joy Nicholson

Jag hade aldrig hört talas om Klanerna i Paolos Verdes när jag fick syn på den på Bokus bokrea, men för 15 kronor tyckte jag att det kunde vara värt att chansa på ett impulsköp.

Fjortonåriga Medina har nyligen flyttat till Paolos Verdes i Kalifornien tillsammans med sina föräldrar och sin tvillingbror. Hon passar inte alls in bland de välbärgade ungdomarna i skolan, och det tänker hon inte heller anstränga sig för att göra. Däremot är hon beredd att göra allt för att lära sig att surfa, även om gänget som hänger nere vid stranden består av tjuriga äldre killar som inte alls är särskilt intresserade av att släppa fram en nybörjare som dessutom är tjej till vågorna.
   Hemma är det inte mycket lättare. Pappan glider allt längre bort, mamman hetsäter och favoritiserar sonen. Medina och hennes bror har en stormig relation där ibland inte står ut med varandra och ibland står varandra närmast i världen. Ensamhet, kärlek, droger och vågor i en neråtgående spiral.
   Jag tyckte om boken, men den har verkligen en tung känsla i sig. Karaktärerna har gett upp om en förändring för länge sen, ingen försöker ordna upp något, ingen vill riktigt se någon annan. Ingen munter bok direkt, men ändå fin.

Torka aldrig tårar utan handskar 2

Del två i Jonas Gardells trilogi om 80-talets HIV-utbrott var, som jag hade väntat mig, precis lika bra som del ett. Gripande och upprörande med oförglömliga karaktärer. Jag gillade särskilt att Reines historia fick så mycket plats i boken, man fick ju inte veta särskilt mycket om honom i TV-serien.
I juli kommer del tre, Döden. Den kan inte vara annat än fantastisk.

En shopaholic i New York

Titta, det blev del två i shopaholicserien också. Är lite osäker på hur många det finns. Jag har skrivit om del 1 här, och del 2 har i princip identiskt upplägg.

Rebecca är lyckad tv-ekonom och ihop med sin drömman. De åker till New York för att testa möjligheterna för karriär där, men Rebeccas shoppingberoende ställer till det för henne igen och hela hennes liv faller samman.

Jag tycker som förra gången att karaktärerna är väldigt platta och ganska irriterande. Jag blir stressad över att Rebecca är så dålig på att hantera pengar och irriterad över att hon inte tar tag i de saker hon är bra på. Men samtidigt kan jag inte sluta läsa, och nu är jag sugen på att läsa resten av böckerna också (eller är det bara en till?).

MIna fräknar

Karin har ett jobb hon vantrivs med. Hennes fästman har den typ av jobb hon drömde om när hon pluggade, själv tillbringar hon mycket av sin tid i köket, stirrande ut genom fönstret. När hon lär känna en av sina grannar börjar hennes liv utveckla sig en smula.

Det här är inte en bok där det händer jättemycket. Framförallt rör det sig om Karins utveckling och hennes relationer. Det är intressant även om man ibland vill ruska om henne.

Jag gillade verkligen den här boken, om det inte var så länge sedan jag läste den skulle jag nog ha betydligt mer att säga. Jenny har också recenserat den, betydlig mer utförligt. Jag håller med om det hon tyckte. Rekommenderar den här boken.

En enda sanning

En kontroversiell konstnär hittas mördad i sitt hus på Österlen och en arabisk text på väggen gör att alla misstänker terrorister. Säpo kopplas snabbt in och letar snart upp en misstänkt muslim. Under tiden försöker den mördades son lära sig mer om sin far, som han inte var särskilt nära medan han levde. Snart misstänker han att det ligger mer än terrorism bakom mordet.

Det känns som att Olle Lönnaeus med En enda sanning aspirerar på att bli en modern Sjöwall-Wahlöö som kommenterar samhällsutvecklingen. Jag kan inte säga helhjärtat att han lyckas. Det snabba utpekandet av muslimer känns dessvärre mycket trovärdigt och jag har ännu inte läst en bok där Säpo framställs som hjältar, eller ens som några som vet vad de håller på med, så det är väl förmodligen med sanningen överensstämmande. Men Lönnaeus lyckas inte skriva karaktärer som engagerar. Jag börjar aldrig bry mig om vare sig huvudpersoner eller bikaraktärer. Miljöskildringarna är fina, men det räcker inte hela vägen.

Jenny har också recenserat den.

Etikett och god ton - Viktiga tips från 1932

 

I höstas gjorde jag ett riktigt fynd i en loppislada utanför stan när jag hittade Etikett och god ton, Husmoderns presentbok från 1932. Boken är, som titeln så tydligt antyder en handledning i vett och etikett.
Om man bortser från att layoten är ganska märklig med vissa random meningar fetstilade så är det en riktig liten pärla. Det bästa är inte att man får lära sig äta räkor med kniv och gaffel, titulera en doktorinna eller det korrekta sättet att gå genom en dörr - det bästa är att den är full av fotoexempel på gott och dåligt uppförande.

 

Det är till exempel orätt (!) att peka. ORÄTT!

 

Det är också viktigt att tänka på att det är orätt att fnittra. Enligt texten är det också väldigt orätt att se butter och missbelåten ut, så jag antar att det rätta är något mittemellan dessa ytterligheter.

 

Långa herrar ska böja sig i samtal med småväxt dam. Hur de gör i samtal med småväxt herre vet jag inte, det kanske var ofint att påpeka att herrar var korta 1932.

 

Redan på 30talet hade åtminstone de små pojkarna fattat att kvinnor också var människor

Helgens bokfynd

 

Helgens loppisrunda resulterade i tre nya böcker i toppenskick för sammanlagt 30 kr. Fynd!

Berättelser från Engelsfors - Loves it!

Japp. Berättelser från Engelsfors, seriealbumet med som avslöjar lite mer om karaktärerna i Cirkeln och Eld var såklart mycket bra. Det är snyggt tecknat av Kim W Andersson, Karl JOhansson och Lina Neidestam, och jag tycker att de olika tecknarstilarna fungerar bra tillsammans. Jag tänkte faktiskt inte så mycket på att de olika kapitlen var tecknade av olika personer, det kändes som att stämningen var samma överallt.
   Alla berättelser är inte lika intressanta, det är för lite Anna-Karin och är inte jätteförtjust i upplägget med tarotkort som inledning till kapitlen (gillar Mona Månstråle dock!) Förutom den lilla kritiken så älskar jag Berättelser från Engelsfors. Det är inget album för de som inte har läst böckerna, men för de som har... oj vilket bra komplement!
Jag är väldigt, väldigt sugen på del tre i trilogin nu! Jag vill dessutom ha mer serier! Gärna hela bokserien illustrerad.