Vackra tal

Gillar du att lyssna på mer eller mindre bra tal av mer eller mindre skickliga talare? Ikväll, tisdag, är det Rhetoric Slam kl 20 på Bara vi, Skånegatan 59, Stockholm. Som en poetry slam, fast med tal. Det brukar bli en mycket rolig kväll och kan man inte ikväll återkommer det en gång i månaden.

Äntligen!

Den 25 april släpps äntligen Eld, uppföljaren till Cirkeln, av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Boken går att förhandsboka både hos adlibris och bokus. Jag gjorde det direkt, och räknar med att ha hunnit glömma allt om detta lagom till boksläppet och därmed få en glad överraskning när paketet kommer.

(Om ni inte har läst Cirkeln än: passa på och köp den på bokrean!)

Hamiltonblogg

Från och med denna vecka bloggar jag på två ställen: här, om allt bokrelaterat som vanligt och om Jan Guillous böcker om Carl Hamilton på dagenshamilton.se.
Det är självklart i nationens intresse att ni läser mina texter även där!

Visste ni förresten att Hamiltons mamma hette Estelle? Sån info kommer ni aldrig mer behöva vara utan.

Sherlock Holmes

Jag hoppas att ingen som gillar Sherlock Holmes har missat BBC-serien Sherlock vars andra säsong precis gått på SVT. De klassiska historierna, placerade i nutid. För de som sett serien kan det vara kul att veta att dr Watsons blogg finns att läsa på nätet. Hur kul är det inte att de lade upp den på riktigt? Men det är väl inte så svårt, när de ändå har gjort den. Och besöksräknaren står kvar på 1895...

Mer kungliga skandaler

När Den motvillige monarken kom ut blev det stort rabalder. Allt fokus hamnade på delen av boken som beskriver kungens festande i mindre lämpliga miljöer. Vissa tyckte att det var på tiden att informationen kom fram, andra gjorde sitt bästa för att baktala författarna Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher och Tove Meyer. Jag läser sällan "skandalböcker" när de kommer ut utan mer om jag råkar snubbla över dem i ett senare skede. Jag blev lite sugen på den här boken efter att ha läst boken om Haijbyaffären i höstas och så tog jag till slut tag i det.

Jag tyckte visserligen att det var intressant med historierna om kungagängets festande och jag håller med författarnas bedömning av att det är viktigt att det kommer fram hur kungen försatt sig i situationer som är möjligt utpressningmaterial. Men att bara fokusera på den delen är att förringa mycket av boken. Den intressantaste delen är i mina ögon den första, som berättar om kungens uppväxt och ungdom.

Författarna förankrar verkligen sin titel i materialet. Att växa upp som tronföljare framstår inte som någon dans på rosor. I och med att kungens far dog tidigt gick kungen från att vara prins till att bli kronprins och skulle skyddas till varje pris. Uppenbarligen är det bättre med könsneutral tronföljd, så man inte behöver lägga allt på en person. I boken beskrivs ett barn som är mest intresserat av bilar, grävskopor och hårda lekar. Barnet växer upp, är inte ett ess i skolan men med många som anstränger sig för att han inte ska särbehandlas. Efter grundskolan är det dags för snabbutbildning i alla olika militärslag och sedan studier i Uppsala. Boken beskriver en ganska kluven person, mån om att vara korrekt i officiella sammanhang, avslappnad och rolig privat.

Förordet och efterordet är minst lika intressant som själva boken. Det är spännande att läsa om arbetet med boken, det är ju ofta något man inte får reda på så mycket om. Jag tycker att det är tråkigt att den lite slutar vara en biografi efter Uppsalaåren och då övergår till att bara beskriva kungens privatliv (hur mycket privatliv en statschef nu har). Det skulle vara kul att få reda på mer om kungens liv, både officiellt och privat med familjen (jag är ju lite nyfiken). Skandalerna tar överhanden.

Lite motsägelsefullt så har den här boken gjort mig mer positivt inställd till både monarkin och monarken, även om jag fortfarande tycker att det är fel att statschefsposten ärvs. Boken får mig att tycka lite synd om kungen, det verkar inte som om han hamnat på rätt plats i livet. Han verkar ändå vara en trevlig person, som mest är stel offentligt. Jag kan rekommendera alla att läsa boken, både för skvallret och för den övriga informationen.

Resten får du ta reda på själv (II)

Anna har redan skrivit om den här boken, men jag tänkte fylla på med lite egna tankar också.

Resten får du ta reda på själv - Lauren Oliver

Sam ingår i skolans populäraste tjejgäng, vilket inte betyder att hon är särskilt omtyckt. Det innebär snarare att hon har lyckats skaffa sig förmånen att komma undan med saker. Hon och hennes kompisar kan komma till skolan i fluffiga tofflor, samla på porslinskossor och mobba halva skolan hänsynslöst och fortfarande vara de som alla ser upp till och vill vara. "Det bara är så" säger Sam, vissa är populära och vissa inte. Det är som en naturlag, och hon har haft turen att hamna på rätt sida om strecket.
Redan i inledningen får vi veta att Sam kommer att dö. Hon tillbringar sin sista dag med att intrigera och noja över skolans rosutdelning (det är "amordagen", vilket innebär att eleverna skickar rosor med små meddelanden till varandra. Flest rosor vinner, såklart.). På kvällen ska hon gå på fest hos den opopulära Kent som har den dåliga smaken att gå till skolan klädd i plommonstop och sen ha sex med sin pojkvän för första gången. Hon har ännu ingen aning om att den här dagen kommer att upprepa sig om och om igen. Någon gång under natten dör hon nämligen, men istället för att försvinna vaknar hon upp i sin säng, det är amordagen igen och allt är sig exakt likt.
Sam får chansen att leva om sin sista dag sju gånger, varje gång har hon kommit till nya insikter och utvecklats. Hon testar att göra saker på olika sätt, vilket gör att personer i hennes omgivning reagerar väldigt olika på henne från dag till dag. Frågan är om det finns något hon kan göra för att ställa saker till rätta, rädda sig själv eller åtminstone någon annan, kanske iallafall lämna efter sig positiva minnen.

När boken diskuterades på Prosa och marmelad-träffen verkade alla tycka att Sam var en hemsk person som det var svårt att tycka om, och att hennes bästa kompis Lindsay var närmast en sociopat. Själv tyckte jag om både Sam och hennes vänner redan från början. De är elaka, ibland rent av ondskefulla när de mobbar andra, men samtidigt är de så trovärdiga som karaktärer. Ingen är rakt igenom ond, och skildringen av deras inbördes vänskap (som verkar äkta och stark) och Sams relation till sin lillasyster gör att de känns verkliga. Såna där tjejer finns ju på varenda skola, de flesta har träffat på dem (eller varit dem). Vissa bifigurer kunde ha utvecklats lite mer, men å andra sidan är boken skriven utifrån Sams perspektiv och det måste ju finnas en gräns för hur väl hon kan förstå andra personer efter att bara ha pratat med dem en enda dag.
Det kan låta tjatigt att samma dag upprepas flera gånger, men jag tyckte inte att man tröttnade då dagarna får så väldigt olika innehåll. Den stora behållningen är hur Sam utvecklas under dagarna och försöker förstå andra människors bakgrund och motiv. Jag tycker väldigt mycket om att hon, trots att hon ska bli snällare osv fortfarande håller fast vid att hon älskar sina populära vänner och att de faktiskt har massor av fina egenskaper.
Den svenska översättningen är bra, men jag tycker att titeln är onödigt lång och krånglig (originalet heter Before I fall). Huvudsaken är ju dock att språket har bra flyt och att replikerna känns naturliga, och det tycker jag funkar jättebra här.

Pratchett

Det är skönt med författare som är bra även när de är dåliga. Läste precis Snuff av Terry Pratchett och även om den inte är en av hans bästa böcker är den så mycket bättre än annat jag läst.

Detta är en i raden av Vimes-böcker, kanske den sista? Vimes har blivit så pass mäktig att det är för lätt för honom att lösa brott i Ankh-Morpork så han får istället åka till sitt sommarställe, som han fått genom sitt giftermål. Dessutom tror jag att ingen i Ankh-Morpork vågar hålla på med storartade konspirationer längre, så därför måste Vimes åka bort.

Det jag framförallt tyckte var intressant med den här boken är att den tillsammans med några andra saker tyder på en trend i fantasyvärlden att inte beskriva folk som onda bara för att de tillhör en specifik ras (goblins, orcher etc). Det är ju inte direkt någon nyhet för Pratchett, han har väl gått igenom de flesta klassiska raserna och visat att de är som folk är mest, men jag tror att det har börjat sprida sig mer. Det kanske är lättare att visa på att rasism är dåligt när man kan göra det med gröna varelser istället?

Gillar man Pratchett tycker jag att man ska läsa den här också, om inte annat för att han kan behöva uppmuntran nu när han är sjuk, men har man aldrig läst något tidigare är den inte boken att börja med. Alltid bättre att börja från början.

Buffy the vampire slayer

Det är ju rätt briljant att fortsätta en sådan här tv-serie i serieform. Det går ju att göra en hel del saker som blir svårare när man ska filma. Billigare också. Nu har jag läst de två första böckerna i säsong 8, men jag är inte helt övertygad. Jag tycker att de har fått till karaktärerna och stämningen bra från tv-serien, men historien innehåller de element jag tyckte sämst om med tv-serien: stor mystisk bad guy med hjälp från flera olika håll, åtekommande bad guys som man trodde hade försvunnit, bråk inom gruppen. Jag har alltid föredragit den mer småskaliga vampyrjakten som är i de första säsongerna av serien och tyckt att det är lite irriterande med alla "världen kommer att gå under"-historier. Men jag kommer se till att läsa de andra böckerna också, för det är ju Buffy och Buffy är ändå bäst!

Prosa & Marmelad

I torsdags var det meningen att Anna skulle gå på bokcirkeln Prosa & Marmelad, men hon blev sjuk (stackarn) så jag fick ta över hennes plats. Eventet ägde rum på Bonnier Carlsen, som ger ut barn- och ungdomslitteratur.
Besöket inleddes med en liten rundtur på förlaget, fotografering och alkoholfritt bubbel. Sedan satte vi oss till bords för att prata om Lauren Olivers bok Resten får du ta reda på själv. Jag hade inte hunnit läsa boken (eftersom jag var stand-in denna gång och inte var särskilt förberedd), men det var ändå roligt och intressant att lyssna på diskussionen. Under tiden bjöds vi på te i jättesöta udda koppar, surdegsbröd med goda röror och getostar, och de godaste macaroner jag ätit i mitt liv - choklad och äppel/kanel, helt ljuvligt söta, mjuka och krämiga.






































Bagaren själv, Sébastien Boudet, var där för att presentera bakverken och sin kommande kokbok Den franske bagaren.




















Lauren Oliver var med via Skype för att svara på frågor om boken Resten får du ta reda på själv, om sina kommande böcker, sitt författarskap och om sitt jobb som mentor åt nya författare. Trots att uppkopplingen var lite opålitlig var det jättekul, vilken härlig personlighet hon verkar ha! Så rolig och trevlig.
En svensk författare fanns också på plats - Lina Forss. Hon har tidigare skrivit böckerna Vildängel (2005) och Hallonbäcken (2007), och har nu kommit med sin första ungdomsbok Kär i kärleken. Lina berättade lite om sina böcker och karaktärer, och om hur de delvis bygger på hennes eget liv och familj.




















När det var dags att gå hem fick vi en goodiebag innehållande två inbundna böcker, zombieromanen Varma kroppar av Isaac Marion (Mix förlag) och Kär i kärleken av Lina Forss. Dessutom får vi äran att vara de första i landet som läser Lauren Olivers nästa roman på svenska - vi fick nämligen Delerium i manusform. Även ett utdrag ur bakboken Den franske bagaren låg i påsen. Det verkar bli en jättefin bok med roliga recept. Utöver läsning fick man body butter från Body Shop, salsa från GoGreen, en provpåse müsli från Risenta, rabarberte från Kobbs och en flaska Vitamin Well. Inte nog med det, jag fick även ett exemplar av Resten får du ta reda på själv som de andra deltagarna fått hemskickad inför träffen. Helt fantastiskt att få så många gåvor på en och samma gång!

Nu ser vi fram emot nästa bokcirkelträff!

Mera Lang

Läste ytterligare en Lang-deckare igår, Gullregn i oktober. Inte en av de bästa direkt. Jag gillade inte att den utspelar sig 1980, men det gick rätt bra att låtsas att det var på 50-talet. Men en ganska märklig plot och osannolika kopplingar mellan folk. Men det kanske är så i småstäder? Nåja, de går ju fort att läsa, som sagt.

Sjukböcker

Bland mina favoriter att läsa när jag är sjuk är 50-talsdeckare, Agatha Christie, Maria Lang etc. De är perfekta, tar sällan mer än ett par timmar att läsa ut, har tydliga persongallerier och inte överdrivet komplicerade mordgåtor. Och så utspelar de sig som i en annan värld. Det är skönt att slippa överviktiga poliser som ignorerar sin hälsa, älskar opera och lyckas få vartenda mord att vara en reflektion över samhällets nedgång.

Igår läste jag Ingen returbiljett av Maria Lang. Den utspelar sig visserligen på 60-talet men har alla svunnen värld-egenskaper som jag önskade. En rik direktör bli mördad på ett tåg och bara ett begränsat antal personer kan ha haft möjligheten att göra det. Självklart har alla motiv till det. Ett tag var jag orolig att det skulle visa sig vara någon variant av Mordet på Orientexpressen, men så var det som tur var inte. Ett stort plus för att det inte var något "polisen får syn på avgörande bevis som avslöjar hela gåtan, men läsaren får inte veta vad det är för det är inte dags att avslöja gåtan än".

Resten får du ta reda på själv

Ibland är det trevligt att vara sjuk, man får ligga nedbäddad i soffan, dricka te och äta glass och bara läsa böcker. Ibland är det mindre trevligt då man missar roliga saker som bokträffen om Lauren Olivers bok Resten får du ta reda på själv. Men jag fick i alla fall läsa boken.

Boken börjar med att huvudpersonen, Sam, dör. Dagen som skulle vara så perfekt slutar i tragedi. Men dagen efter vaknar hon igen, till samma dag som gårdagen. Vad behöver hon ändra för att inte dö, eller ska hon återuppleva dagen igen och igen, resten av sin död?

Jag gillar boken och upplägget även om det ibland känns väldigt lik Måndag hela veckan. Men det känns som det mest troliga scenariot, först förnekelse av att det händer, sedan utnyttjande av att ingen kommer komma ihåg vad som händer och slutligen någon sorts acceptans. Sam utvecklas mycket som person under den återupplevda dagen och jag gillar att alla andra inte verkar utvecklas utan bara reagerar på de olika saker som Sam gör (det är det som stör mig mest i Måndag hela veckan, att hela staden tycks utvecklas med Bill Murray, men nu är inte det här en filmrecension). Frågan är dock om alla verkligen skulle reagera så positivt på förändringen, den sker ju för deras del från en dag till en annan.

Även om slutet är en smula förutsägbart tycker jag att Oliver får ihop det hela bra. En sak stör mig dock väldigt mycket, dagen det hela utspelar sig på kallas amordagen. Det är den 12e februari så jag antar att det hänger ihop med alla hjärtans dag, men det blir aldrig tydligt om det är meningen att det ska vara något separat som därför heter något annat. Kanske heter den så redan i originalet, men jag tycker det känns som en märklig översättning. Personligen skulle jag föredragit valentindagen, men det är en ganska liten detalj i det stora hela.

Hundar, hundar och ännu fler hundar

Ensamma hjärtan och hemlösa hundar - Lucy Dillon

Samtidigt som Rachel förlorar både sin snygga pojkvän, sitt jobb och sin lägenhet i London ärver hon sin mosters hundpensionat i en lantlig liten stad. Till pensionatet hör även ett fallfärdigt hus fullt med prylar och papper som måste sorteras och en bordercollie. Det visar sig dessutom att företaget inte bara är ett hundpensionat utan att de även omplacerar herrelösa hundar.
I väntan på att allt ska ordna sig med arvet flyttar Rachel in i mosterns hus. Hon är tveksam till om hon ska klara av att hjälpa till med hundarna över huvud taget, men blir snart charmad av både dem och byns trevliga veterinär. Runt hundstallet kretsar ett flertal karaktärer, alla med sina problem.

Det här är ganska klassisk chic-lit. Lite kärlek, lite ekonomiska problem. En jobbig mamma, en tjej som måste lära sig något nytt av livet och en del snygga kläder. Och så hundar förstås. Massor av hundar. Boken är mysig. Inget djuplodande direkt, men trevlig och lättläst. (Och så var det glitter på omslaget, ibland behöver man en bok som glittrar).

Tävlingstips

Nya böcker är ju aldrig fel, eller hur?

Bokmärkt ordnar en tävling där man kan vinna antingen en inbunden bok eller två pocket.
Det finns en massa spännande böcker att tävla om, så gå in och lämna en kommentar genast!

En bit av mig fattas - David Levithan

Jag bara fortsätter att säga namnen högt och tända ljusen. Det är så många. Jag måste fortsätta. Det är det som skiljer oss från djuren, det som hindrar kaoset att ta över, vår förmåga att sörja människor vi aldrig mött. Jag tänder ljus efter ljus efter ljus.
Det är meningslöst, men det är det enda jag kan göra.

Claire, Jasper och Peter befinner sig alla i New York den 11 september 2001. Ingen av dem känner någon som omkommer i attackerna, men deras liv har ändå förändrats för alltid.
De har olika strategier för att hantera det som hände, men trots det så dras de allt närmare varandra och en stark vänskap utvecklas.

Boken handlar om vad som hände sedan. Om människor som hjälper varandra, om gemenskap, sorg, om att försöka greppa något obegripligt och om hoppet om att något hemskt ändå ska kunna påverka världen till det bättre. Jag tyckte mycket om boken, både språket och historien var gripande.