Fast jularna hade ju ändå inte varit riktigt detsamma på senare år, sedan men började bli vuxen. Mer och mer hade de känts som besvikelser. Det var väl så att man skulle vara barn för att kunna uppleva julen, och att de vuxnas arbete med att ställa till riktiga jular mest var försök att återskapa sin egen barndom - för sina barn, och genom dem för sig själva.
För Lydia, Gunn-Britt Sundström
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar