“Sen går vi till julbordet. Jag har precis nått fram och funderar som bäst på hur jag ska få plats med alla läckerheter på min tallrik då jag plötsligt ser hur Alexander långsamt segnar ner och faller med ansiktet före rakt i det gigantiska gravlaxfatet. Jag tänker först att han uppför sig lite opassande, hur hungrig han än är, sen inser jag att han faktiskt har svimmat. Stackars Alex hasar sakta med ansiktet mot laxen, längs bordet, ner på golvet och blir liggande”.
Någon sorts extas, Johan Kinde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar