Kampen fortsätter - patriarkatet ska krossas!

Gapig, bloggande, vulgär, konstskoleavhoppande, könsrollsifrågasättande och könsrollsuppfyllande. Zelda är personifikationen äv 80-talisten som inte vet riktigt vad hon vill, men vill det ganska högljutt. I detta andra album flyttar hon till Skåne och börjar på konstskola, hoppar av den och drar till Asien och kommer hem igen och bosätter sig i en usel lägenhet i Stockholm.

Zelda ifrågasätter ständigt patriarkatet och de stereotyper som omgärdar henne på konstskolan, utan att se sina egna stereotypa feministdrag. Men framförallt är hon väldigt rolig. Jag älskar Lina Neidestams teckningsstil och den fungerar väldigt bra ihop med historien. Mitt favoritavsnitt är när Zelda åker till Asien för att "finna sig själv". Där samlas alla stereotyper om backpackers och turister på ett nytt och underhållande sätt.

Jag tycker att Zelda har blivit bara bättre och bättre så nu längtar jag efter album tre. Den lär väl dock dröja ett tag, så kanske ska jag försöka mig på Neidestams erotiska bok Maran innan dess, trots att jag rodnar av bara tanken.