Taylor bor på en internatskola och vet inget om sina föräldrar. Eleverna har ett "krig" mot barnen i den intilliggande byn samt mot kadetterna som varje år har en del av sin utbildning intill. Det som från början verkar ganska allvarligt visar sig snart vara en underhållande lek. Medan Taylor leder kriget blir hon allt bättre vän med både kadetter och folk från byn. Samtidigt börjar hon luska i sin bakgrund för att ta reda på mer om sina föräldrar.
Om man ser helt krasst på handling och upplägg är den här boken inget speciellt alls. Ungdomar rotar i det förflutna, självklart utan att fråga någon vuxen rakt ut, och historien varvas med scener från ett förflutet, där man inte får reda på exakt vem som är vem. Men det är ändå en fantastiskt bra bok, vilket beror på de väldigt bra skildringarna av personerna, med deras känslor och idéer. Miljöskildringarna är också pricksäkra. Dessutom är alla vettiga och trevliga och sakerna de gör är logiska. Igen är ond bara för sakens skull och ingen gör något korkat bara för att föra historien framåt. Så jag sållar mig till alla andra och säger: läs den!
Då har du inte läst min recension om den för jag gillade den inte aå källs. En av de få känns det som! ;-)
SvaraRadera