Cassiopeja Svensson är nitton år, pluggar juridik och tror inte på kärleken. Hon har själv tillkommit genom den största kärleksklichén av dem alla: en ungdomsförälskelse i Paris. Så träffar hon Casper och drabbas av kärleken med stort K.
Jag är väldigt osäker på vad jag tycker om Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg. I början tyckte jag den var jättebra, med intressanta karaktärer som det var lätt att känna igen sig i, men i mitten tappade den fart och jag började irritera mig på dem. Sedan blev det bättre igen, men sedan blev jag irriterad på slutet. Fast slutet var ändå bra. Helt omöjligt att bestämma mig alltså.
Cassiopeja är intressant men ibland blir jag bara sjukt irriterad på henne. Övriga personer är ganska enkelt tecknade och blir nästan karikatyrer. Vi ser allt genom Cassiopejas ögon, så det är inte jättekonstigt att hennes vänner inte får något djup, men ibland undrar man varför hon ens umgås med dem. Dock blir det lite tydligare att hon faktiskt uppskattar dem när man kommer längre in i boken.
Jag stör mig lite på hur boken hoppar mellan saker som händer på riktigt och saker som bara händer i Cassiopejas huvud. Det känns också som att det händer saker som inte nämns, man får inte reda på så mycket om hennes studier, till exempel. Samtidigt känns Cassiopeja verkligen som en riktig person och hennes känslor och reaktioner är mycket realistiskt skildrade. Jag skulle inte rekommendera boken, men den är ändå underhållande och lättläst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar