Violet tänker väldigt mycket på hur många dagar det egentligen är kvar till examen, det vill säga den dag som markerar att det är dags att lämna stan. Hon har ganska nyligen förlorat sin storasyster i en bilolycka, och kan inte prata med någon om det. Hon måste vara stark för sina föräldrar, de har ju ingen annan längre.
Theodore är en outsider, stämplad som freak av hela skolan. Han testar hela tiden nya personligheter och stilar, men hittar aldrig någon som känns rätt i längden.
En dag möts de två uppe i skolans klocktorn. Kanske är de där för att hoppa, kanske inte. Men mötet leder iallafall till att både kommer helskinnade ner, och Theodore hinner bli riktigt nyfiken på Violet. Hon är inte alls intresserad, hon vill inte ha några nya vänner. Hon vill egentligen inte han några vänner alls. Men, såklart kommer de varandra närmare och bygger upp en till en början ganska märklig relation som kommer att påverka dem båda på sätt de inte kunnat föreställa sig.
Ett centralt tema i boken är psykisk ohälsa och självmordstankar. Det känns som en realistisk skildring av just det, särskilt det som handlar om hur svårt det är att hjälpa någon annan som har problem. Huvudpersonerna kanske är lite väl quirky (Theodore är en riktig manic pixie dream boy), men det är så snyggt skrivet att jag inte bryr mig om såna detaljer. (För övrigt tycker jag inte att det stör så mycket när det handlar om ungdomar, sådär ÄR ju tonåringar ofta. Alltså, lägger väldigt mycket energi på att framställa sig som exotiska och speciella).
Det var en väldigt medryckande och engagerande bok, och jag gillade faktiskt allt med den. I september kommer den på svenska (Lilla Piratförlaget), och då heter den Som stjärnor i natten. Inte så himla bra titel tycker jag, men kolla så snygg den blir!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar