Det finns något ondskefullt där ute. Ingen vet vad det är, men en enda blick på det leder till galenskap. Sån galenskap som leder till både mord och självmord. Ingen som sett det överlever.
Malorie har tillbringat de senaste fem åren instängd i ett hus tillsammans med två små barn. Hon har tränat barnen i att lyssna, och de har utvecklat en nästan övernaturlig hörsel. Det är nödvändigt när man inte kan använda synen. Hon har också lärt dem att aldrig aldrig lätta på ögonbindeln. De är fyra år gamla och är stora nog för familjen att försöka sig på en flykt. Kanske finns det fler överlevande någonstans.
Boken växlar mellan att berätta om flykten, tiden då det hela startade och hur det var när hon levde ensam i huset med barnen.
Jag lyssnade på ljudboksversionen, vilket passade storyn väldigt bra. (inga ögon, bara ljud liksom). Boken hade ett lite överraskande och nytt perspektiv på dystopitemat, och det var faktiskt riktigt läskigt inbland. Tyvärr är huvudpersonen Malorie inte särskilt ingående skildrad, man får knappt veta någonting om henne vilket gör att hon inte känns helt levande. Jag brydde mig helt enkelt inte jättemycket om henne, och det blir ju lite trist - vissa av bikaraktärerna känns mycket mer intressanta.
I stort så gillade jag ändå Bird box. Författaren får till en tung känsla av klaustrofobi, och det händer en hel del överraskande grejer. Inte så förutsägbart, väldigt spännande helt enkelt.
Låter som en spännande och lite annorlunda bok.
SvaraRadera