Astronauten Mark Watney blir kvarlämnad på Mars, utan att någon vet att han lever, utan möjlighet att kontakta omvärlden och med för lite mat för att klara sig till nästa expedition kommer om fyra år. Han får ta till all sin uppfinningsrikedom, och förlita sig en hel del på turen, för att ha en chans att bli räddad.
Jag såg filmen The Martian innan jag ens visste att det fanns en bok och jag tycker att båda är lika bra. Boken får med några fler förklaringar till saker som störde mig lite i filmen, men i stort sett är det exakt samma historia. Och jag älskar den! Det var inga problem att jag läste boken drygt en månad efter att jag såg filmen, den var lika gripande och spännande trots att jag visste vad som skulle hända. Dessutom är det fantastiskt rolig och verkligen feelgood, vilket man inte direkt tror när det handlar om någon som är ensam på Mars.
En sak jag verkligen uppskattar är att det inte finns någon skurk. Alla som är med är intelligenta, eftertänksamma och strävar efter att göra det bästa. Som en kompis uttryckte det: "smarta människor gör smarta saker". Chefer är vettiga, kollegor vill hjälpa till, vänner är vänner. Det ger helt enkelt hopp för mänskligheten.
En sak som slog mig med filmen, vilket inte märks lika tydligt i boken, är hur skräpiga vi människor är. Området där Watney bor ser ut som ett skrotupplag, när något inte behövs längre lämnas det bara på marken. Här kommer människan till en orörd, spännande planet och så slänger vi en massa grejer där. Så himla trist.
Jag rekommenderar verkligen både boken och filmen, en bra, rolig, spännande berättelse som utspelar sig på mitt favoritställe - i rymden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar