En dag - sjukt överskattad

Tokhyllad, filmatiserad, älskad. Jag brukar ju gilla de böcker bloggvärlden rekommenderar, men den här tyckte jag var ointressant.

Dexter och Emma träffas den 15 juli 1988. Vi får sedan följa dem den 15 juli varje år fram till 2006, genom olika förhållanden och arbeten, sorger och glädjeämnen. Tyvärr är de så stereotypt skildrade att man aldrig kommer dem inpå livet. Dexter är överklasskillen som glider genom livet och lyckas med det mesta han tar sig för. Självklart har han obearbetade sorger i bagaget. Emma är arbetarklasstjejen som aldrig vågar tro på sig själv. Hon hatar sitt jobb, men vågar inte säga upp sig, hon är ihop med tråkiga killar som hon är för bra för. Förutsägbart.

Tydligen anses den romantisk och "oj oj oj, ska de få varandra?" Jag har sällan brytt mig så lite om två personer ska bli ihop eller inte. Upplösningen, om man nu kan kalla den det, är inte direkt någon överraskning och slutet är mest meh. Det är lite intressant med upplägget en dag per år och ett effektivt sätt att berätta en historia som sträcker sig över lång tid, synd bara att det inte är en bättre historia.

Lat

En anledning till att jag inte uppdaterat som jag borde? Det är så skönt att bara ligga i soffan bredvid bokhögarna.

Det här är Napoleon, han är en treårig sibirisk katt. Han tycker att jag jag borde klappa på honom istället för att vara tråkig vid datorn.

Sarah Dessen börjar bli tråkig

Jag har läst ganska många av Sarah Dessens böcker nu, och jag tycker de blir sämre och sämre. Kanske är de helt enkelt precis likadana, och så är det jag som har tröttnat på dem.

I What happened to goodbye träffar vi Mclean som har flyttat runt från stad till stad tillsammans med sin pappa i två hela år. Bakgrunden är att hennes föräldrar haft en stormig skilsmässa där mamman träffat en ny man, och Mclean har tagit sin fars parti. Varje gång de kommer till en ny stad väljer hon ett nytt namn åt sig, och provar sen en helt ny personlighet. Hon har varit både cheerleader och dramatisk teatertjej, men finner plötsligt att hon inte kan låta bli att vara sig själv igen.

Det är inte dåligt, men det är lite, lite långtråkigt. Mclean smälter ihop med alla andra Dessen-huvudpersoner jag har läst om. Det är trevligt, men boken är lite för lång och intrigen lite för tam. Det var ok tidsfördriv men inte så mycket mer tyvärr.

Shatter me - en pretentiös skoluppsats.

Shatter me av Tahreh Mafi är en bok som jag har läst många positiva recensioner av. (På svenska heter den Rör mig inte). Jag hade med andra ord ganska höga förväntningar när jag började lyssna på den som ljudbok, men de krossades ganska snabbt.
   Berättelsen börjar med att Juliette sitter inspärrad i ett fängelse. Hon har varit helt isolerad under en längre tid, och har inget hopp om att bli utsläppt. Hon är för farlig. Hon har förbannats med en märklig kraft: om hon rör vid en annan människa dör hen. En dag kastas en ung kille in i hennes cell, och allt förändras.
   Det hela utspelar sig i någon slags dystopisk framtid, där allt har gått åt skogen. Det finns inga djur kvar, vädret är alltid hemskt, det finns ingen mat och landet (eller världen?) styrs av militärer som försöker bygga upp en ny värld.

Det låter som en bra idé till en bok, men det är så otroligt dåligt gjort. Man får ingen utförlig förklaring till vad som hänt eller när i tiden vi befinner oss. Det finns inga vuxna karaktärer i hela boken, alla - inklusive samtliga militärer - är runt 17-19 år gamla. Kärleksintrigen är en riktigt hafsig love at first sight- historia, där karaktärerna på klassiskt YA-maner blir helt besatta av varandra på extremt kort tid. Ingen kan röra Juliette, utom killen hon blir kär i. "Well that's seems awfully convienient" säger hans lillebror, och ja, det får man ju hålla med om. Lite löjligt bekvämt. Språket som många har hyllat är otroligt överlastat. Så många liknelser och metaforer, så många ord för att beskriva så lite! Och så många upprepningar. Jag vet inte hur många gånger man fick höra "There will be a bird. It will fly". Det hela ger en stark känsla av pretantiös skoluppsats. Som nån slags konstgrepp är vissa ord och meningar understrukna (det ska visa Juliettes tankar). Det kanske funkar i pappersform, men i ljudboken illustreras det av ett SCHRATCH-ljud som var väldigt förvirrande innan jag fattade vad som menades.
   Det lyfter lite mot slutet, det gör det. Precis när jag var beredd att ge upp eftersom storyn var så dålig och ointressant dyker det upp andra ungdomar med särskilda krafter och berättelsen svänger mot ett slags X-men tema som gör att del två i serien verkar lite mer lovande.

Läsrapport: Mars

Nu börjar jag få upp lästempot lite igen efter en något seg period. (Egentligen handlar det mest om att jag har lyssnat på ett par ljudböcker, dvs kunnat läsa vid tillfällen då jag inte hade kunnat hålla i en bok - t ex på gymet..) Tio böcker i mars. Får se om jag lyckas hinna tolv i april...

# Operation Nordvind - Kaj Karlsson
# Fortfarande Alice - Lisa Genova
# Fifty shades of Gray - E L James
# Borde vara död  - Pål Eggert
# Shatter me - Tahereh Mafi
# Snuffe, berättelsen om en katt - Anders Johansson
# Berättelser från Engelsfors - Sara Bergmark Elfgren & Mats Strandberg
# What happened to goodbye - Sarah Dessen
# Torka aldrig tårar utan handskar 2, Sjukdomen - Jonas Gardell
# Beautiful creatures - Kami Garcia & Margaret Stohl

Böckernas svarta hål...

...känner jag mig som nu. Massa olästa böcker hemma, massa lästa som jag inte skrivit om på bloggen, allmänt dåligt skött blogg. Stackars Jenny får skriva allt själv. Jag kan inte lova bot och bättring, men jag ska i alla fall försöka. Nu när det börjar bli vår och allt.

Kretsen

Gansey, Adam, Noah och och Ronan går på en dyr privatskola. Blue är den enda i sin mediala familj som inte är synsk. De möts när Blue får reda på att Gansey bara har ett år kvar att leva och förenas i ett sökande efter leylinjer och en försvunnen walesisk kung.

Jag gillade boken. Den lyckas blanda vardagligheter med magi och spänning. Huvudpersonerna är inte bara sympatiska, men de utvecklas bra och jag bryr mig om hur det ska gå för dem. Dock har jag svårt för hela historien med leylinjerna. Jag har inga problem med fantasy, vampyrer eller magi, men leylinjer finns det så många som tror på dem på riktigt. Det är nog också för att historien utspelar sig i vår tid med bara ett litet magisk tillägg. Med det sagt är det dock bara att tillägga att jag ska se till att skaffa övriga böcker i serien, för jag vill verkligen veta hur det går.

Jag fick boken via booked.nu

Ingen kattälskare kan motstå denna bok

"En dag ska han inte finnas här. En gång ska jag säga: -Han fanns. Han levde. Jag hade en katt som hette Snuffe! Men innan den dagen kommer ska jag leva med honom som om varje dag är en gåva".

Snuffe, berättelsen om en katt - Anders Johansson

I en samlig texter skriver Anders Johansson om sin vänskap med katten Snuffe. Det är poetiska nedslag i ett kattliv, ibland roligt, ibland tänkvärt. Det finns ingenting i den här boken som en kattmänniska inte kommer att älska. Den andas verkligen kärlek och respekt, och tillsammans med författaren förundras man över vilken nära relation man kan ha till någon som är av en helt annan art. Boken är rikt illustrerad av författarens egna kattfoton, och jag vill redan läsa om den fast jag läste den igår.

Fifty Shades, sist på bollen...

Långt, långt efter alla andra läste jag till sist Fifty Shades of Grey.
Det känns inte riktigt som att man behöver redogöra för vad den handlar om, det vet väl alla vid det här laget? Ok, en snabbis då:
Christian är extremt rik och framgångsrik, han träffar oskuldsfulla Ana när hon ska intervjua honom för universitetstidningen, tycke uppstår, det börjar dejta. Hon vill ha ett vanligt förhållande, han vill piska henne i sitt S/M-lekrum. De blir kära och försöker hitta en rimlig kompromiss.
Så.

Tja, jag vet inte vad man ska säga. Det är ingen märkvärdig bok. Det är en porr-romance (finns den genren?), och den är helt ok läsning. Den är ganska rolig och det finns en rätt kul kemi mellan huvudpersonerna (särskilt när de emailar varandra och blir skämtsamma). Språkligt är den inte så bra. Nån måste berätta för E L James att det finns andra ord än "deliciously". Seriöst. Nån måste göra det nu. Och det där tjatet om vad hennes "inner goddess" och "subconcious" gör? (Gudinnan är benägen att dansa hulahula i bastkjol, det undermedvetna gillar mest att kritisera saker och att hålla moralens fana högt). Boken är också helt sjukt lång med tanke på att det inte händer särskilt mycket. Jag lyssnade på den som ljudbok och det tog en halv evighet. När jag ger mig på del två och tre (nu måste jag ju veta hur det går...) kanske det blir i pappersform för att få upp tempot lite.

Fortfarande Alice - Lisa Genova

Alice är en framgångsrik Harvardprofessor som märker att hon börjar glömma saker. Hon som alltid har haft full koll kan plötsligt inte hitta orden när hon föreläser. En dag när hon är ute och springer sin vanliga runda blir hon plötsligt förvirrad: hon vet inte hur hon gör för att hitta hem.
   Så småningom får hon diagnosen tidig Alzheimer. Hon är femtio år gammal och vet inte hur lång tid hon har kvar som sig själv.
   Boken är skriven ur Alices perspektiv, och det är det som är den största behållningen med den. Familjen finns hela tiden där, men deras upplevelser är inte i fokus. Ibland tänker Alice på hur det känns för dem, men ibland vet hon inte riktigt vilka de är. Berättelsen är både otäck och sorglig, men den är inte deprimerande. Det känns rakt på, till största delen osentimentalt och sakligt, och det känns som ett värdigt sätt att skriva en bok med den här handlingen.

Borde vara död - Pål Eggert

Borde vara död av Pål Eggert är en skräckroman som utspelar sig på samhällets botten, bland missbrukare, hemlösa, psykiskt sjuka. Det är en mörk värld han beskriver, full av ångest och svärta.
   På ett boende för hemlösa arbetar Sebastian. Han är på ytan helt normal, men döljer flera hemligheter. En är att han är deltar i organiserade huliganslagsmål. Den andra är att han har magiska krafter...
   När Isa, kvinnan med svans, flyttar in i huset börjar konstiga saker hända. Flera av de boende begår självmord, och Sebastian ser snart ett mönster i händelserna. Det verkar som om Isa på något sätt är inblandad. Alla de döda har pratat med henne strax innan, men själv säger hon att inte är inblandad.
   Sebastian börjar också nysta i Isas historia. Vem är hon egentligen? En mager tjej som aldrig ses äta något, som blivit vräkt från sin lägenhet och som har en märklig kroppsmodifikation i form av en svans som ser ut som nakna kotor. Isa verkar hård, men även hon har saker att frukta. Det finns någon som förföljer henne, Någon som också har en svans.
   Att boken utspelar sig bland hemlösa ger den ett annorlunda perspektiv. Det sätter en uppgiven, sorglig stämning redan från början. Det gillade jag. Tyvärr tycker jag att människorna i den är för anonyma. Det känns inte som att man får lära känna varken Sebastian eller Isa särskilt väl, och det gör att jag tappade intresset för deras öden. Jag hade velat veta mer om Sebastian. Vad fick han egentligen ut av fotbollsslagsmålen? Det känns som att såna saker slarvas bort lite. Magin i boken är bitvis väldigt oklar, till exempel är Sebastians förklaring av hur det kommer sig att han fick sina förmågor lite för luddig. Allt går lite för snabbt och förklaras för svepande. Det tar sig mot slutet, men det är ingen bok som grep tag i mig särskilt hårt.
   I slutet kommer en rejäl cliffhanger, så jag anar att det kommer en uppföljare? Trots allt vill jag verkligen veta hur det går, så jag tror nog att jag kommer att läsa nästa även om detta inte kändes riktigt som en bok för mig.

Operation Nordvind. Ingen Hamilton direkt.

Jag erkänner. Jag hoppades på en ny Hamilton.
Operation Nordvind kändes lovande, det handlar om militärer, terrorister, hemliga uppdrag...

Gustav Sterner är före detta officer, med en bakgrund i försvarets hemliga specialförband SSG. Fem år efter att han sagt upp sig från sin tjänst plågas han fortfarande av minnen från krigshärjade områden i centralafrika. Han kan inte heller komma över sin flickväns död.
   En dag paddlar han kajak i skärgården och blir vittne till en avrättning. Det visar sig vara delar av en internationell terrorgrupp, och mördarna tar upp jakten på Gustav. När han inser vad han har att göra med kontaktar han sin före detta kollega Katarina, som nu arbetar som analytiker på en hemlig avdelning hos försvarsmakten. Tillsammans tar de upp jakten på terroristerna, och jakten blir, som väntat, både komplicerad och farlig.

Ska man säga något positivt om Operation Nordvind så kan man iallafall ge den att den är spännande. Är man ute efter en actionstory så... go ahead. Det bjuds på både biljakt, skottlossningar, knivslagsmål och en kapad finlandsfärja.
   Är man ute efter något mer än action så finns det inte någon direkt anledning att välja den här boken. Karaktärerna verkar till en början intressanta, Gustav som plågas av sitt förflutna, tuffa och smarta Katarina, hennes superhackers till kollegor... Men sen stannar de upp precis där, och man får liksom inget mer av dem. Gustav är överdrivet bra på allt, en klassisk actionhjälte. Katarina är inte bara smart, hon är väldigt snygg också. Såklart finns det en attraktion mellan dem. Intrigen är till en början intressant, men sen spårar den ur, och det som var terroristbekämpning blir till en personlig hämnd och det börjar bli konstigt. Av någon anledning tar Gustav hjälp av ett gäng vit-maktsympatisörer (vars personligheter bara skissas upp som hastigast) och drar utomlands för att straffa en terroristledare handgripligen. Det är lite oklart om det handlar om att göra världen till en bättre plats eller om det mest är för hans egen skull. Någonstans där tappade jag intresset för hur det skulle gå.

Nej, det här var ingen Hamilton. Inte ens nära. Läs Guillous böcker istället.

Zombiespänning

 The first days (as the world dies) - Rhiannon Frater

Jennis man kommer hem en kväll och berättar att han blivit biten av en hemlös person. Dagen efter förändras allt. Ett zombievirus sprids över landet, och hela Jennis familj är drabbade. Drabbade, och väldigt, väldigt hungriga... Efter att ha lyckats fly ut från sitt eget hus räddas hon som genom ett mirakel av åklagaren Katie som turligt nog passerar villaområdet. Tillsammans ger de sig ut på vägarna för att hitta andra som fortfarande är mänskliga, för att beväpna sig och för att försöka rädda Jennis styvson som befinner sig på en lägergård i skogen.
   Tempot är rasande snabbt hela tiden, det snålas inte direkt på zombieaction. Det är sjukt spännande redan från första sidan (varför gjorde man inte teveserie av detta istället för walking dead??) Samtidigt som zombie-epedemin bryter ner USA byggs karaktärerna upp bit för bit till ett intressant persongalleri, där karaktärerna får vara både starka, uppgivna, dumma och snabbtänkta i en enda röra.
   Jag tyckte att boken var riktigt bra, med reservation för att kärlekshistorierna som blandas in inte var riktigt trovärdiga/intressanta. Kan också varna läsare som har problem med springande zombies. Ni ska kanske hoppa över den här. De springer. Riktigt snabbt också.
  

Läsrapport, Februari

Lite klent resultat på läslistan i februari... Får man skylla på att det är en väldigt kort månad?

# The probability of miracles - Wendy Wunder
# Sju jävligt långa dagar - Jonathan Tropper
# Blodsmagi - Tessa Gratton
# Det känns konstigt att vakna i sin egen säng - Sophie Adolfsson
# The first days - Rhiannon Frater

Det känns konstigt att vakna i sin egen säng

Det känns konstigt att vakna i sin egen säng, av Sophie Adolfsson är en enda lång fest. Inte på ett särskilt festligt sätt dock. Hela boken är en orgie av sprit, öl och desperat jagande efter sex. Huvudpersonen är en ung stockholmstjej som missbrukar allt hon kommer över. Det måste hela tiden hända något, hon måste få dricka öl, hon måste få vara på Riche, hon måste få ligga med någon - vem som helst duger.
    Jag hade fått för mig att boken handlade om "ung kvinna som har mycket sex pga frigjord och det är moderna tider och så festar vi på Stureplan och har vilda och roliga efterfester och ännu mer sex". Så var det inte riktigt. Det är lite för uppenbart att det handlar om ångest och missbruk för att det ska bli det minsta "kul" att läsa festscenerna. Jag tycker att det är lite synd att det händer så lite i boken. Det finns ingen karaktärsutveckling, det finns inte någon intrig... bara bakfylleångest som övergår i ölande som övergår i liggande som blir bakfylleångset som... Tja, och ibland är hon på jobbet och tänker på sprit och sex också.  
   Boken är absolut inte dåligt skriven, tvärtom. Jag tyckte om det målande språket (ibland är det nästan lite för bra, man mår nästan illa av att läsa om exakt hur det känns att vara riktigt, riktigt bakis) men den är faktiskt lite långtråkig.