Veckans bokbloggsfråga

Veckans bokbloggsfråga på barnboksbloggen är:

Snart är det alla hjärtans dag. Kommer du att uppmärksamma denna dag på något sätt relaterat till böcker? Kommer du exempelvis att ge bort en bok till någon du håller kär, skriva något särskilt temainlägg på din blogg, fokusera mer än vanligt på böcker som handlar om kärlek och relationer eller något helt annat? 

 

Mitt svar: Mitt spontana svar är AHAHAHAHAHA NEJ! NEJ! Jag är inte så mycket för Alla hjärtans dag över huvud taget (gillar dock såna där geléhjärtan). Men nu när jag skriver detta så tänker jag "Hmmmm temainlägg... varför inte"? Så, jo, kanske ett temainlägg. Typiskt att man aldrig kan vara principfast.

P.S I still love you

P.S I still love you är Jenny Hans uppföljare till To all the boys I've loved before som jag läste och gillade 2015. Uppföljaren är också bra, mest tack vare att huvudpersonen Lara Jean är så himla gullig. Hon känns levande på ett sätt som inte alla YA-karaktärer kan leverera, kanske mycket tack vare att ljudboksuppläsaren (Laura Knight Keating) får till en väldigt flickaktig, lite pladdrig och virrig ton. Lara Jean är inte perfekt, hon är tvärtom ganska irriterande - men hon är snäll, ärlig och,som sagt, väldigt trovärdig. Jag tycker att det är oerhört skönt att i både denna bok och i To all the boys... får folk saker gjorda. De tänker "hmm, jag borde nog prata med den där killen jag är kär i, fast det är ju rätt läskigt, men ändå.." Och så gör de det. Det känns som att nästan alla YA-böcker handlar till stor del om människor som inte vågar/vill/kan prata med varandra, och det blir som en stor lättnad för mig varje gång Lara Jean faktiskt kommunicerar med sin omvärld på ett tydligt sätt. (Även när hon försöker att INTE göra det kommer sanningen fram).
Handlingen är lite mindre engagerande än i bok ett. Nu är det betydligt mer fokus på kärlek (första boken handlade mer om familjerelationer) och det är lite tråkigare, men det var ändå mysigt att få en fortsättning.

Helgonet

Helgonet av Carin Gerhardsen är en standarddeckare. Den är spännande och innehåller lagom många twister, men försvinner snart ur huvudet när man läst den. Karaktärerna känns mest som ett knippe samlade egenskaper och jag har problem med att skilja de olika poliserna från varandra. Jag gillade historien i början, men när det började handla om våldtagna kvinnor tröttnade jag lite. Och när man fått reda på lösningen är det inledande kapitlet helt obegripligt. Men den är ju lättläst.

Bortom det moderna samhället

   

I början av januari läste jag en riktigt bra bok, If you find me av Emily Murdoch.
Femtonåriga Carey och hennes sexåriga lillasyster har växt upp i isolation. De har bott tillsammans med sin mamma i en sliten husvagn i skogen, utan möjlighet att träffa andra människor. Fattigdomen är påtaglig, det finns inte alltid mat och vintrarna är hemska utan riktiga vinterkläder. Mamman är opålitlig. Hon missbrukar meth och försvinner ofta flera veckor i sträck. Carey måste ensam ta hand om sin lillasyster, jaga smådjur att äta, se till att de håller värmen och lära henne läsa. När mamman till slut ger sig av för gott förändras flickornas liv i ett slag. De blir hittade, återförda till civilisationen och blir tvungna att anpassa sig till livet i en vanlig familj. Materiellt får de allt de kunnat önska sig och mer, men det förflutna är inte så lätt att glömma. Hur kom det sig egentligen att de hamnade i skogen? Vem kan man lita på? Dessutom finns det hemligheter som inte går att berätta för någon, hemligheter som kan förstöra allt och skilja systrarna åt.

Jag blev riktigt imponerad av den här boken. Den undviker alla klassiska YA-klyschor, är rörande, spännande och intressant. Det är fascinerande att tänka på alla små delar i vårt moderna liv som vi tar för givet när man får se det genom ögonen på barn som växt upp utanför samhället och helt utan bekvämligheter. Författaren lyckas verkligen få liv i sina karaktärer och jag kommer att tänka på dem långt efter att jag läst ut boken.

Ronja Rövardotter på ryska

Under vår Moskvaresa köpte min pojkvän ett gäng Astrid Lindgren-böcker på ryska. Han har läst lite ryska, jag har läst extremt grundläggande ryska för många år sen, vi gillar språk och vi gillar böcker - klart vi ska ha ryska Ronja Rövardotter i bokhyllan! Det känns väldigt ovant att se en så välbekant bok illustrerad på ett annat sätt än man är van, men också väldigt roligt. Jag antar att det är dvärgarna med silverskatten man ser här på framsidan, och dem får man ju inte se på bild i den svenska utgåvan.

 

Mattis är sig ganska lik, men ser ganska ung och fräsch ut. Lovis har en en betydligt mer avancerad klädstil än den svenska Lovis. Käck hatt!

 

Här dyker Birk upp i narrskor. Jag gillar att de är så förbannade, det var ju precis så det var när de hoppade över Helvetesgapet.

Grådvärgarna liknar inte alls de svenska. Hehe, de är ju gulliga i den ryska boken. Eller, när jag tänker efter så är det nog mer obehagligt att de ser ut som små tomtefarbröder när man vet att de hasar runt på stenen och väser och beter sig allmänt som grävlingar.

Vildvittror! Också lite snällare än man är van, men ändå ganska läskiga med de där klorna.

Månadens bästa bok, Januari

Mias bokhörna har en utmaning där man utser månadens bästa bok. Kul och enkel idé, känns som att man kan få många bra boktips där!

För januari måste jag säga att En man som heter Ove får min förstaplats. Kanske mest för att jag blev så överraskad av att över huvud taget gilla boken. Jag var så skeptisk och misstänksam när jag började läsa, och föll sen pladask för den otroligt otrevliga gnällspiken till huvudperson.
Här har jag bloggat om boken.

Vassa föremål

I Gillian Flynns Vassa föremål tvingas Chicagojournalisten Camille återvända till den hemstad hon helst vill glömma för att rapportera om morden på två små flickor. Resan innebär att hon blir tvungen att möta sin komplicerade mor, manipulativa tonårssyster och en poliskår som inte vill berätta någonting alls om brotten i fråga. Den dysfunktionella familjen står i fokus, och det känns mer intressant att fundera på varför de är så konstiga än att gissa vem som ligger bakom morden. En obehaglig och ganska spännande historia med ett slut som inte var hälften så överraskande som det är menat att vara. En thriller i medel-kategorin som är helt ok som tidsfördriv men inget jag kommer minnas om ett par år.

En svensk klassiker

Jag är väldigt förtjust i Maria Lang och irriterar mig på att jag missade att köpa de snygga nyutgåvorna som kom för några år sedan. Men jag fick tag på Tragedi på en lantkyrkogård i alla fall. Puck och Einar firar jul hos Pucks farbror kyrkoherden när ett brutalt mord inträffar (förstås). Christer Wijk anländer för att lösa brottet och allt är som det ska i Lang-land.

Tragedi på en lantkyrkogård är en mysdeckare när de är som bäst. Fullsmockad med snö och julstämning blir man sugen på att flytta in i boken trots blodiga brott. Vare sig miljö eller karaktärer är egentligen särskilt ingående skildrade, men fullt tillräckligt för syftet. Lang är som vanligt bäst.

"Rekordåret 2009", eller "när jag läste rent onormalt många böcker"

2009 läste jag 201 böcker, och det är ett rekordår ibland de år då jag har antecknat precis allt jag läste (2008-2015). Jag har en känsla av att jag läste ännu fler vissa år som tonåring, men på den tiden glömde jag alltid att skriva upp sådant.
Men 201 st på ett år, det är nästan lite sjukt? Jag tog mig en närmare titt på listan för 2009 på boktipset.se, och insåg att det inte var någon överrepresentation av ovanligt korta böcker eller seriealbum. Däremot lyssnade jag mycket på ljudböcker, fler böcker på svenska än på engelska och jag tillbringade minst två timmar om dagen på tåg med en bok i handen. Men det gjorde jag även många andra år, så jag är själv förbryllad över prestationen.

Bland de böcker som jag minns tog riktigt lång tid att läsa finns Maken av Gun-Britt Sundström (jättebra), Fågeln som vrider upp världen av Murakami (jättedålig!), Roadwork av Stephen King (väldigt små bokstäver i min pocketutgåva).

Jag hade ett riktigt Jan Guillou-år och läste nästan alla Arn-böcker samt halva Hamiltonserien.

 

En hel del klassiker, bland annat hela Fogelströms Stad-serie och hela Vilhelm Mobergs Utvandrarepos.

 

Några av mina favoriter från 2009 var Svart dam av Maria Fagerberg, skynda att älska av Alex Schulman, Lasermannen av Gellert Tamas och Hungerspelen av Suzanne Collins


Fogelström

Var försiktig med dina önskningar

Heather Hamilton önskar sig den lysande karriären, den perfekta mannen, att gå ner några kilo, att få en sittplats på tunnelbanan... Stora och små saker som aldrig tycks gå i uppfyllelse. Istället är hon singel, jobbar som assistent till en bröllopsfotograf och får alltid stå på vägen till jobbet. När hon en dag köper "tur-ljung" verkar dock hennes lycka ändra sig och alla hennes önskningar slår in. Men vill hon verkligen ha vad hon önskar sig?

Be careful what you wish for av Alexandra Potter är en lättläst och underhållande feelgood-bok. Jag gillar det lite osäkra i den om det är magi eller inte, men det är inte typen av bok där det är svårt att lista ut vad som ska hända. Gillar dock att läsa den typen av böcker ibland, och denna var väldigt bra i sin genre. Karaktärerna känns realistiska, miljöerna känns väldigt engelska och jag blev glad av den. Ibland är det lätta precis vad man behöver.

Läsrapport, Januari

Jag tänkte låta bli att ha ett antal-böcker-mål för 2016, men det är ju ingen som helst idé för jag kommer ändå sikta på 100. Så nu säger jag att jag ska hinna med 100 st. Sådetså. 2015 kom jag himla nära med 94 böcker, men nära skjuter som bekant ingen hare.
Januari blev en stark start med tio böcker, och jag gillade dem allihop. Såhär såg det ut:

#1 En man som heter Ove - Fredrik Backman

#2 Vassa föremål - Gillian Flynn

#3 If you find me - Emily Murdoch

#4 P.S I still love you - Jenny Han

#5 The walking dead 3, I tryggt förvar - Robert Kirkman

#6 The walking dead 4, Köttets lustar - Robert Kirkman

#7 The walking dead 5, The best defence - Robert Kirkman

#8 Grim - Christine Johnson

#9 Miss Mayhem, Rebel belle #2 - Rachel Hawkins

#10 Färjan - Mats Strandberg

En man som heter Ove

Årets första bok blev En man som heter Ove. Jag hade faktiskt väldigt låga förväntningar, för jag hade fått intrycket att det var en "rolig bok" och jag har generellt ganska svårt för böcker som är skrivna för att vara roliga. Men jag gillade Ove, riktigt mycket faktiskt. Härliga karaktärer, även om vissa av dem är lite väl mycket karikatyrer. Det kanske blir lite väl mycket att klämma in så många olika saker i en så kort bok och mångfalden känns lite tillkämpad. Jag fattar inte heller varför författaren är så himla äcklad av den tjocka killen, det är ett väldigt tjat om att han äter, hur han ser ut, att han har spillt mat..
Men i stort gillade jag boken och ser fram emot att se filmen.

Målarboksbonanza

Jag har råkat fastna i vuxen-målarboksträsket. Så hårt. Kan eventuellt ha gått lite overboard i Moskva när jag såg att de kostade ungefär 40 kronor styck där... Eller, jag kom hem med åtta stycken målarböcker, det är väl rimligt? Särskilt med tanke på att det tar flera månader att fylla en sådan... Jag har målarböcker för FLERA ÅR nu, förutsatt att jag inte gör något annat på min fritid än att måla. Gör jag det har jag målarböcker för JÄTTEJÄTTEMÅNGA år. :)
Millie Marotta är en favorit, jag tycker om hur hennes bilder är uppdelade i pyttesmå slutna fält. Vissa målarböcker har mycket mer storskaliga bilder, där man nog skulle vilja färglägga med mjuka färgpennor och göra egna skuggningar osv). Jag gillar att måla med tunna tuschpennor, just nu är det Stabilo point jag kör med. (Köpte ett 20-pack, ett 5-pack i neonfärger och ett par lösa pennor för att komplettera på Akademibokhandeln).
Högst upp till vänster på bilden ligger Djurens rike av Millie Marotta, den köpte jag från Bokus för ett presentkort jag fick i julklapp från mitt jobb. Uppe till höger har vi "En tropisk värld" och nere till vänster "Magiska städer", båda av Millie Marotta.  Nere till höger ligger en bok som jag tror översätts till ungefär " Delfinerna i havets djup"

Ett halvfärdigt uppslag ur I en tropisk värld.

 

Magiska städer 

 Djurens rike

 Delfinerna i havets djup

 Fem målarböcker i A5-format på tema: Mandala, Smycken, Djur, Sagor och Kakor. 

 

 

Jag har även en målarbok från Tgr som jag fick i julklapp. Motiven är lite mandalaliknande mönster, och den var riktigt rolig att färglägga i.

 

Utflykt till Kina

Jag uttryckte en önskan i bokbytet om böcker som inte utspelar sig i västvärlden och i ett brev på posten kom Balzac och den lilla kinesiska skrädderskan av Dai Sijie. Två vänner och "unga intellektuella" blir skickade till Himmelska Fenix-berget för att omskolas av bönderna. Där träffar de den vackraste flickan på berget, den lilla skrädderskan. Med hjälp av några stulna, förbjudna, böcker av Balzac börjar de utbilda henne så att hon ska bli mer lik en stadsflicka och mindre av en bonde.

Romanen är kort med rymmer allt väsentligt. Livet under omskolningen, kärleken till skrädderskan, vänskapen mellan pojkarna. Det är verkligen en främmande värld, men den är främmande även för berättaren, som är van vid stadslivet. Trots allt så biter de dock ihop och gör sitt bästa för att anpassa sig till situationen.

Jag gillade verkligen romanen, den är så koncentrerad men ändå fylld av beskrivningar av miljön, av människor och av känslor. Överlevnad i Maos Kina och längtan efter skönhet och en värld bortom propagandafilmerna är märkligt lätt att relatera till även om man aldrig varit i närheten av något sådant. Och det är kul att få perspektiv från fler delar av världen.

Zombieomläsning

När vi åkte till landet på juldagen kände jag för att ta med en "mysig lättläst bok", och packade ner Isaac Marions Varma kroppar. Vissa skulle kanske hävda att zombies som hasar runt med en bit sparad människohjärna i fickan inte = julmys, men jag tyckte att det funkade bra. Det är sällan jag tar mig tid att läsa om böcker numera, så bara det var mysigt. (Jag är fortfarande besviken på att filmatiseringen inte hade med Arenan, det hade varit så coolt att få se den!)