Sjöfartsnytt - Annie Proulx

New Foundland är inte en miljö man är van att möta i litteratur, eller någon annanstans heller för den delen. Inte heller huvudpersonen i Sjöfartsnytt, Quolye, vet särskilt mycket om ön när han flyttar dit med två små döttrar. Han är nedbruten av sorg efter att hans ganska vidriga fru gått bort i en bilolycka, och har dessutom blivit arbetslös. Han är någon slags journalist, en obegåvad sådan, och vet inte vad han ska göra av sitt liv. När hans faster tar kommandot och bestämmer att familjen ska flytta hem till New Foundland går han utan vidare med på det.
   Deras nya hem blir ett förfallet hus på en vindpinad udde, släktens hus som har släpats dit av förfäder som förvisats från sin gamla ö, och tjudrats med vajrar för att inte driva ner i havet. Quoyle får jobb på lokaltidningen, en tidning som satsar stort på bilolyckor, sexualbrott och fejkade annonser. Hans uppgift blir att skriva spalten Sjöfartsnytt som rapporterar om båttrafiken i hamnen.
   Quoyle är nästan irriterande korkad ibland, men han är godhjärtad och seg och bygger långsamt upp ett nytt liv för sin familj. Ön och öborna är annorlunda än allt han är van vid, ändå har han inga större svårigheter att anpassa sig till en plats där det kan snöa mitt i sommaren, sälfotspaj är en helt normal maträtt och en fest i en husvagn mycket väl kan sluta med att traktens alla gubbar löper amok med yxor. Författaren gör ett riktigt bra jobb med att bygga upp stämningar och trovärdiga karaktärer, och ofta är det riktigt roligt. Hon fick Pulitzerpriset för den 1994, så det är uppenbarligen fler än jag som tycker om den.
   Boken har filmatiserats av Lasse Hallström 2001, en riktigt bra film även om boken som vanligt är lite bättre.